Så, ni vet hur jag ibland kanske klagar lite över att jag inte får något rum på universitetet och därför måste jobba hemifrån? Att i dagens vertikala snöhelvete – komplett med stillastående tåg och allmänt trafikkaos – inte behöva gå ut för att ta mig till jobbet är helt ok. Somliga naturfenomen har helt enkelt sin totala jag-kan-leva-med-det-här-potential investerad i att den enda exponeringen består av att man försedd med filt, tofflor och varmt te inomhus tittar på det genom ett fönster.
Etikett: Nu skulle det sitta med en hamburgare på det
Det är inte som att jag glömt att äta i min skrivariver idag eller så
men den där matlådan för två personer, med ljuvlig moussaka, som jag hade gjort i ordning, den var helt klart mycket större då när jag packade den än nu när jag på i runda slängar 1.44 minuter åt upp den.
Upplyst av skärmens underbara strålning har jag plitat ihop en hel recension idag. Nu ska jag bara säga till min make att det är bäst att han köper med sig någon mat hem, för här är det oroväckande dåligt med sånt. Numera.



