Etikett: När man köper mansgrisen i säcken

Nyhetsplock

Det här med juridiska aborter alltså

Charlotte22 kommentarer

Jag kan villigt erkänna att när jag för första gången hörde om juridiska aborter så lät det som en grymt bra idé. Den man som är på väg att bli pappa mot sin vilja skulle kunna frånsäga sig faderskapet och ingen skulle behöva gråta någon särskild sorts tårar över ofrivilligt föräldraskap eller rätten till abort.

Men det finns alltså en sanslös massa saker med juridiska aborter som är så problematiska att de uppväger det positiva i att slippa lyssna på gnäll. Inte minst hur det skulle se ut i praktiken när blivande fäder kan frånsäga sig barn som de facto kommer att knata runt i världen. Det är ju inte som att barnet slutar existera för att mannen inte vill kännas vid det. ”Syns inte – finns inte” fungerar inte i verkligheten.

Har man varit med och skapat ett barn tar man ansvar för det barnet. Vare sig man tycker att det passar in i ens stressade schema eller inte. Och har man varit med och skapat ett barn man vill ta hand om men som växer inne i kroppen på någon som inte vill ha kvar en inneboende i 9 månader så är det tyvärr så illa att man bara får gilla läget. Vad som finns i någon annans kropp har man helt enkelt inte rätt bestämma över, även om man råkar dela gener.

Det finns nämligen ett mycket enkelt sätt att undvika faderskap om man absolut inte vill ha det. Man kan låta bli att ha penetrerande, oskyddat sex.

För någonstans så är det lite vad det handlar om. Mäns rätt till penetrerande sex utan ansvar. Igen. Och jag är ledsen om det nu är jag som låter gnällig istället, men just det där är jag i ärlighetens namn rätt trött på att se som argument.

Den man som inte vill bli förälder får se till att skydda sig. Ta lite jävla ansvar.

 

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Kvinnodagen är att fortfarande bli rättad av män

Charlotte8 kommentarer

Gårdagens intervju finns nu till allmän beskådan på Yles hemsidor, här. Den första som kommenterade på texten är Ove Stenmark. Ove Stenmark tycker att det är tråkigt att jag ”kvinnodagen till ära inte skiljer på den yttre och den inre verkligheten” och att varken jag eller någon annan kan avgöra hur de flesta kvinnor betraktas. Detta med anledning av att jag hävdade att de flesta kvinnor globalt sett fortfarande inte ses som fullständiga människor. ”Åsikten som hon framför som ett faktum är hennes, inte nödvändigtvis omvärldens”, påpekar Ove Stenmark. Därefter läxar han upp mig i vad jämställdhet är ”enligt tänkaren Friedrich von Hayek”, vad feministerna gör för fel och ger oss alla en länk till en annan artikel med en smart kvinna, för ”positiv kvinnlighet och styrka”.

Och jag vill inte dissa Friedrich von Hayek. Han var säkert en jättetrevlig kille. Men han föddes i slutet av 1800-talet och var huvudsakligen nationalekonom så vill man diskutera vad tänkare har tänkt om jämställdhet så finns det betydligt mer inflytelserika och betydelsefulla att referera till. Jag skulle kunna ge en lista på några av dem som jag använder i mitt dagliga arbete. Under tiden kan ju Ove Stenmark läsa på om mansplaining.

För den gode Ove Stenmark tror att det är min personliga lilla åsikt, som jag inte ens kvinnodagen till ära klarar av att skilja från verkligheten, att kvinnor världen över inte ses som fullständiga människor. Men det handlar om att kvinnor inte har rätt till sina egna kroppar, till att bestämma vem de ska gifta sig med eller om de ska gifta sig alls. Att kvinnor inte har tillgång till utbildning och till förvärvsarbete. Att 70% av de 125 miljoner barn som inte går i skolan är flickor. Att 2/3 av jordens icke läs-och skrivkunniga befolkning är kvinnor. Att kvinnor saknar grundläggande mänskliga rättigheter. Att kvinnor kan bli bestraffade för att ett brott begåtts mot dem (till exempel om de blir våldtagna). Att kvinnor inte få gå ut utan manlig bevakning, att de inte får köra bil, klä sig som de vill, umgås med vem de vill.

Det handlar om att större delen av världens kvinnor fortfarande är beroende av männen runt omkring dem för sin överlevnad eftersom lagar och strukturer förhindrar att kvinnorna skapar sin egen framtid.

När Ove Stenmark menar att jag inte kan skilja på yttre och inre verklighet och att jag framför mina åsikter snarare än fakta underskattar han å det grövsta min förmåga att läsa forskningsrapporter. Och han klappar mig på huvudet. Lilla kvinna. Inte ens i dag lyckades du förstå. Sitt här ska jag förklara för dig hur det är. Jag tycker att det är tråkigt att Ove Stenmark kvinnodagen till ära inte klarar av att släppa den överlägsna, nedlåtande ton som kvinnor som mig alltför ofta bemöts med och som gör att kvinnor även i de förhållandevis jämställda länderna i Norden hålls nere. Men det, det är ju bara min åsikt.

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Kvinnor som saboterar sitt marknadsvärde – en forskares syn

Charlotte21 kommentarer

Jag fick en fråga som jag tycker är så relevant att jag svarar på den i ett eget inlägg. Grejen är den att jag kategoriskt förkastade alla sorters hänvisningar till Henry Laasanen som en röst att ta på allvar när man diskuterar jämställdhet. Många av er kanske har levat lyckligt ovetande om Henry Laasanen och jag ska inte förstöra er dag genom att ta upp fler punkter än den jag själv refererade till. Henry skriver att kvinnor är bra på att projicera. Exempelvis tror kvinnor att de är hotta om de är framgångsrika, bara för att framgångsrika män är hotta. Det samma gäller tatueringar. Tatuerade män är hotta, därför tror kvinnor att de också är hotta om de skaffar sig en tatuering, men en tatuering passar inte på kvinnor utan ser ut som en hudskada och resulterar endast i att kvinnan misstas för en prostituerad eller invalid. Dessutom förväntar sig män att tatuerade kvinnor är lättfotade kvinnor.

Henrys slutsats är således att kvinnor som tatuerar sig sänker sitt marknadsvärde. Kommentaren till mig efter att jag dömt ut Henrys trovärdighet var att jag ”[s]om forskare skall […] uppmuntra till debatter och analysera innehållet. Inte förkasta debatter innan de börjat. Det skulle inte förvåna mig det minsta om vad Laasanen sade om tatueringar visar sig stämma i det sammanhanget men jag tar varken för givet det stämmer eller icke stämmer.”

Så jag analyserar innehållet:

Laasanens utgångspunkt är ett marknadsvärde, utan referens till vad som betecknar vare sig en marknad eller ett värde. Vidare belägger han den odefinierade gruppen ”kvinnor” – utan hänvisning till faktorer så som ålder, geografisk härkomst, civilstatus etc. torde detta röra sig om grovt räknat drygt 3,5 billioner exemplar – med detta fiktiva värde och påstår sig ha bevis för att samma fiktiva värde på den lika fiktiva och odefinierade marknaden minskar med en tatuering. Det finns inte ens ett spår av vetenskaplighet i detta resonemang, det finns ingen grund för en verklig debatt om sannolikheten av hans tes att utgå ifrån, för det är inte en mätbar tes förankrad i någon som helst definierad verklighet. Hela teoribildandet (om vi ska vara lite generösa och kalla det så) är så ogrundat att man inte ens kan ta ställning till om det stämmer eller inte. Det är inte något jag som forskare skulle vilja uppmuntra.

Därför har jag heller inte tidigare velat kommentera Henry. Att påstå att kvinnor (eller män, eller svarta, eller handikappade, eller vilka människor som helst) har ett marknadsvärde är just sånt som får vissa lättpåverkade, enfaldiga individer att tro att det finns en poäng – att det finns någon sorts vetenskaplig grund –  trots att det inte finns en enda forskare sedan rasbiologin dog ut och den subventionerade slavmarknaden upphörde som skulle beteckna människor med ett marknadsvärde. Det Henry gör är objektifiering i sin absolut mest inskränkta form. Han förutsätter att kvinnor vill ha en karriär och en tatuering för att göra sig attraktiva inför män, att kvinnor är för korkade för att förstå att de ser ut som invalider (och den jämförelsen är inte så lite nedlåtande) och att de män som säger att kvinnan har snygga tatueringar egentligen säger så om ”deras dumma och fula tatueringar” för att alla vet att man får sånna kvinnor i säng. Det blir liksom knappast mer chauvinistiskt än så.

För mina protester handlar inte om huruvida tatueringar på kvinnor är snyggt eller ej. Om den saken får man tycka vad man vill. Det här handlar om kvinnors självklara rätt att tatuera sig, sminka sig, klä sig precis hur fan de vill utan att ödmjukt be någon finsk mansgris och hans grymtande gelikar om lov. Det handlar om att kvinnor gör något som de vill, för att de vill det, inte för att tilltala en manlig publik. Därför har jag inte tidigare bemödat mig om att kommentera Henry Laasanen. För mig är alla människors lika värde alltför självklart för att vilja debattera det.

PS: Henry menar att kvinnor som tatuerar sig sänker sitt marknadsvärde. Men han menar också att kvinnor inte har lärt sig ”sanningen om tatueringar” för att män ändå vill ligga med dem. Om marknadsvärdet på tatuerade kvinnor är lågt torde således, med samma logik, marknadsvärdet på de män som fortfarande köper vara betydligt lägre. Right?