Etikettarkiv | Många bäckar små

Det här med att städa

Jag har stora problem med den slit-och slängkultur vi lever i. Jag handlar mycket på loppis, försöker köpa så lite onödigt som det bara går och satsar på kvalité istället för kvantitet. När vi nu har flyttstädat vårt gamla hus så är det kanske inte helt uppenbart att vi försöker att inte konsumera för mycket för härrimingud så fruktansvärt mycket prylar vi har.

Och jag ska erkänna att jag fäster mig lite väl mycket vid saker jag har ibland, men jag är också helt på det klara med att det måste städas och slängas betydligt mer än sparas prylar just nu. Problemet är bara att jag inte vet vart jag ska göra av alla grejerna, och särskilt då inte barnens leksaker. Ett fint träpussel som saknar en bit. Barbieklänningar med ett par trasiga sömmar. Skor med slitet foder. Miljoner små plastfigurer. Allt det här är saker som fortfarande skulle kunna ha ett liv, som någon skulle kunna använda. Ska jag då verkligen hiva dem i sopen? De går ju inte ens källsortera utan kommer att ligga i 100 år på något av våra sopberg och förstöra miljön och så kommer barnen aldrig att förlåta mig för att jag inte bara kastade deras saker utan också gjorde det på ett sådant sätt att miljön är körd när de blivit vuxna.

Jag försöker förstås skänka bort så mycket som möjligt, men alla dessa gränsfall håller på att slita mig i bitar. Främst gränsfallen mellan sopor och kan-bortskänkas-utan-livslång-skam, men också gränsfallen mellan bortskänkes och kan-inbringa-pengar-på-loppis.

Mina barn är dessutom förstklassiga små horders.

IMG_9849-20140304Antalet stenar jag hittar när jag går igenom deras saker är förbluffande. Och smärtsamt, de gånger jag hittar dem med foten.

IMG_9854-20140304Någon hade en prima samling klubbpinnar i sitt skrin.

IMG_9851-20140304 95% av leksakerna är under 1 cm i storlek. Särskilt de som skulle betecknas som ”flickleksaker”. What’s up med det?IMG_9826-20140304IMG_9829-20140304Zhu-zhu petsarna går på så fort man försökt lägga dem i en låda eller barnen har somnat. Eller man försöker göra något man inte borde (i stil med att provsmaka godis) inne på barnens rum. Sällan har jag väl njutit riktigt så mycket av att se katter ge sig på en hamster. IMG_9843-20140304 IMG_9845-20140304 Alla påsar och lådor måste undersökas. Det är bråda tider för katterna!

Så vad gör man liksom med alla dessa säckar med saker som man vill bli av med? Hur tänker ni? Vad kan man kasta, vad borde man skänka (någon som behöver gardiner förresten…?) och hur kan man på bästa sätt bli kvitt grejer?

PS: Jo, jag vet att man inte borde ha skaffat dem från början. Tack. Nästa!

Om att åka till Peru i 18 månader.

Just nu pågår den årliga Facebook-kampanjen där alla tjejer ska skriva en statusrad som är superduperhemlig och som ingen får berätta för killarna vad den handlar om för killarna ska inte kunna gissa att det handlar om bröstcancer. Nu vill ju inte jag vara nedlåtande och dömande men jag ser helt enkelt inte den uppenbara kopplingen mellan att få tjejer att fnissa åt killars oförstående frågor och den oerhört viktiga kampen mot cancer. Vart tror ni den som har cancer åker?

Den unga kvinnan mitt i karriären som förlorar sitt hår, sitt ena bröst och allt sitt självförtroende, vart tror ni hon åker?
Den medelålders mannen som efter att i åratal ha sett sin hustru kämpa och som nu ska försöka förklara för deras barn att det är slut, vart tror ni han åker?
Mamman och pappan som sitter på sjukhussängkanten och ser sitt barn tyna bort, vart tror ni de åker?

Genom att stödja Cancerfonden med ett monetärt bidrag istället för en statusrad kan vi alla öka chanserna för att det där med att åka till sjukhuset innebär en räddning, för att de som står vid sin älskades sida inte ska behöva åka hem själva och för att alla dessa människor som kämpar ska få åka vart de vill.

I Finland kan man donera via Cancerföreningarna. I Sverige via Cancerfonden. Det är varken mer tidskrävande eller svårare än att räkna ut vad man borde skriva i sin Facebookstatus men har betydligt större potential att vara till nytta.