Etikettarkiv | Köket

Lite före och efter på köket.

Jag vet att ni har behövt vänta alldeles oskäligt länge, men här kommer iallafall några före-efter på köket. Före-bilderna är från när vi var och tittade på huset, just innan jag köpte det, och efter-bilderna är alldeles dagsfärska.

På de här bilderna ser man kanske bäst hur köket förändrades. I hörnet där det nu finns en typ köksö var det först planerat att kyl/frys skulle stå, men det blev inte bra när man skulle gå dit från spisen. Nu är kyl/frys rakt bakom min rygg när jag tar bilden. Före-bilden gick det att komma längre bakåt, därför har den lite annan vinkel.

Det saknas fortfarande några hyllor på väggarna, och flera av dem är återanvända från andra ställen. Ingen riktigt matchar, men så är det ju i gamla hus. Att få belysning i köket har varit en av de svåraste sakerna för i ärlighetens namn hade jag inte riktigt råd med alla el som borde dras. ”Det brukar aldrig finnas pengar kvar för elektrikerna eftersom vi alltid kommer in sist” menade elektrikern och installerade bara det mest nödvändiga. Någon avancerad köksbelysning var inte att tänka på. Jag löste problemet med clip on-lampor från Jysk och det fungerar måste jag säga alldeles utmärkt. Sladdarna ska dras lite snyggare sedan, men lamporna fyller absolut sin funktion utan att (enligt mig) sticka i ögonen. Så att säga.

Under handfatet saknas det en täckskiva som jag förvisso har köpt och borde sätta dit men herremingud så det är smidigt att bara kunna slänga ner skräp i det där hålet utan att behöva öppna dörren.

Här kommer man in i köket från hallen. Det stora vita skåpet har A hittat på loppis för en spottstyver och det passar i mitt tycke perfekt. Tyvärr blir det gärna en avstjälpningsplats – ni vet det där stället där man lägger allt man inte är riktigt säker på vart det ska eller som man planerar att ta strax men glömmer bort – men å andra sidan behövs ju en sådan i alla hem. Den underbara soffan hade som sagt gärna fått stå kvar, men den var borta när vi flyttade in.

Dörren som syns på första bilden har jag valt att ha kvar, men den är blockerad av kylskåp/frys och handtaget är bortplockat. Jag ville spara dörren utifall att man någon gång i framtiden vill återställa den. Den leder in till ett litet förmak till det som tidigare var bastun och fungerade som ett ställe att byta om på. Bastun är utriven (mer om det senare) och istället har jag låtit bygga en dusch och toalett och eftersom det finns en dörr dit precis på andra sidan om köket (liksom ut från köket direkt till vänster) kändes det lite overkill med två. I något skede planerar jag att sätta ett högt skåp mellan vedspisen och kyl/frysen, men jag måste först få igång bakugnen så att jag vet att det inte blir för varmt på sidan. Själva vedspisen har jag igång och ni hör det ju inte, men den sprakar väldigt hemtrevligt just nu.

I skåpet ovanför vespisen fanns en gammal varmvattenberedare som rymde dyp 30 liter. Med tre barn kändes det lite onödigt lite, så en stor ny är installerad i hallen. En dag ska jag lyckas bygga ett snyggt skåp att dölja den med. Ett av kraven med kyl/frys var att det skulle finnas en ismaskin. Det har jag velat ha länge och nu tror jag inte att storbarnen skulle kunna leva utan längre.

Mitt sovrum är som ni vet fullkomligt beckmörkt. Dels för att jag har grymma mörkläggningsgardiner (en bra investering om man har en baby sovande i samma rum…) och dels för att jag har mörka tapeter. Jag älskar att öppna dörren och komma ut till köket, som även i det finska vintermörkret strålar av ljus.

Det mesta på de här bilderna är loppisfynd. Mattan under köksbordet är en äkta matta, men eftersom de tidigare ägarnas mycket uppfinningsrike son hade pillat sönder en av kanterna sålde de den billigt. Medan jag skriver det här värmer mattan min fötter, som en mjuk, trösterik lyxartikel införskaffad för nästan ingenting.

Pinnstolarna kom med från förra stället och ni som har varit med länge kanske minns när de införskaffades. Gabriels stol är även den ett fynd. Bordet köpte jag begagnat när jag flyttade in hit, och det kan dras ut och rymma många. Det väger som synden och jag rullade in det själv från bilen. Det gick bra på så vis att det ju är ett runt bort och inte så bra eftersom det runda bordet också är ett utdragsbord som mitt i rullningen drog ut sig själv och tänkte knipsa av mina fingrar. Det är en av de få gånger som jag har stannat upp, andats djupt och tänkte att ”nä nu, Charlotte, nu har du gjort bort dig din envisa jävel”. Bordet släpades på en presenning sista biten och har på förekommen anledning slipats och målats om. På hyllan vid fönstret finns några av mina tekannor. Till mitt försvar dricker jag mycket te, men jestas vad jag är svag för snygga kannor. Gunghästen är min gamla mycket skraltiga. Den heter Stalin och är namngiven efter min favorithäst när jag var liten. När jag blev så gammal att jag förstod att den hästen hette Stardream var det liksom för sent att byta.

Att elektrikern bara gjorde det absolut nödvändigaste är nog en sanning med modifikation som väldigt mycket beror på vad man anser vara strikt nödvändigt. All el i hela huset har dragits om och det är gjort med den lite dyrare formen av gammaldags metallkabel (som givetvis är nytillverkad). De eluttag i köket som sitter på ögonhöjd är av den gammaldags stilen, tre gånger så flipping dyra som de vanliga. Alla andra uttag är helt vanliga, för det fanns inte pengar och de går att byta sedan om man skulle vilja. Om kaffemaskinens välsignelse skulle jag kunna skriva mycket, men ni har ju redan hört.

Till sist bjuder jag er på några bilder från den där tiden emellan. Det gamla köket är egentligen jättefint och jag hade mycket väl kunnat tänka mig att ha kvar det, men jag var hur som helst tvungen att ta bort det för att kontrollera att det inte fanns fuktskador bakom och så att alla rör kunde bytas. Eftersom det ändå skulle bort så kändes det dumt att bygga upp samma igen, eftersom jag ändå behövde mer arbetsyta. Köket fick ett nytt liv någon annanstans – jag skänkte bort det mot att mottagaren plockade ner det.

 

Flyttad

Ibland känns det som om jag börjar varje inlägg med att påpeka hur trött jag är, men trötthet har nog liksom varit den dominerande aspekten av mitt liv i många månader.

Nu har vi flyttat in i nya huset och jag ser så vansinnigt mycket fram emot att få krypa ner i sängen, med fönstret öppet, och njuta av det lantliga lugnet som jag saknat så mycket. Mycket är kvar att göra, men mycket är också gjort.

Det finns massor av saker som jag har våndats över, både stort och smått, eftersom det ju är så många beslut att fatta. Färger, former, vad som är rimligt att betala lite extra för och vad som måste få gå med minimum.

En av de sakerna jag våndades allra längst över var handtaget till köksluckorna. Jag spenderade timmar med att leta och fundera. Så till sist, av en slump, hittade jag en typ i Kina via Etsy, som tillverkar glasknoppar. Alla i familjen fick välja några bilder de tyckte var representativa och så mixade vi. Själva knopparna är likadana allihopa, men när man tittar noga ser man alltså att det är olika bilder. Är mycket, mycket nöjd, och det totala priset inklusive frakt var fullt jämförbart med priset på Ikeas handtag.

Unika men ändå enhetliga.

Livets träd. En av mina absoluta favoriter.

Att renovera en gammal kökssoffa

Det ska väl sägas så har direkt från början att jag inte har en aning om hur man egentligen bör renovera gamla kökssoffor. Det hindrade mig förstås inte från att ge mig på det ändå. Som ni som hängt här ett tag vet hittade vi ju en gammal soffa uppe på vinden. Den saknar fortfarande ett av stödbenen fram (vilket inte stör användningen) och den bakre dekorationskanten men vi har haft den på verandan ett tag. Eftersom den gröna, smutsiga färgen inte kändes direkt inspirerande slipade jag soffan lätt (inte skrapade alltså, för orka skrapa färg) och målade den vit med vanlig möbelfärg. Av gamla brädor från tidigare renoveringar snickrade jag ett enkelt lock (för det saknades också) och en gammal madrass klädd med en trasmatta blev sittdyna. Soffan passar numer perfekt in i köket och äntligen får jag min make att sitta kvar vid bordet lite längre på helgmorgnarna. Eller, tja, ”sitta” är val kanske inte rätt ord, men det duger åt mig!

IMG_3720 IMG_3722 IMG_3727 IMG_3730

Undersidan. Inte direkt moderna verktyg.IMG_3731 IMG_3877 IMG_3878 IMG_3892 IMG_3914 IMG_3937 IMG_3942 IMG_3947 IMG_3950

Det där köket

Jag visade ju er några bilder på hur köket hade blivit. Kanske var jag inte riktigt tillräckligt tydlig när jag påpekade den lilla detaljen att det alltså bara är en del av köket som ser ut så här:

IMG_0983-20140519

Släkt och vänner och ni har liksom sedan dunkat oss i ryggen och bah ”va snyggt och najs att det är klart nu”. Men, ni vet hur man säger att man kan fotografera saker ur ett fördelaktigt ljus…? Det hade jag gjort. Så mycket att min man nästan startade en egen blogg som skulle heta ”Den andra sidan”. Den andra sidan av köket såg nämligen, vid det tillfället, ut ungefär sisåhär:

20140606-124253.jpg
Maken håller på att lägga in nytt golv. Det är ett obehandlat spontat trägolv som sedan ska målas för att matcha golvet på den första bilden. Som jag alltså står på för att ta den här.

Vi har ju jobbat med köket i sektioner, eftersom det är så stort (typ 35 kvm) att vi inte riktigt kan tömma hela på en gång. Vi har också byggt hela köket själva (förutom el och vatten då förstås) så det har blivit rätt sena kvällar för att komma framåt. Väggarna har jag ju tapetserat (men det är alltså inte heller färdigt), men två av väggarna – som vetter in mot pannrummet – var rappade. Vår tanke var att de skulle målas. Vår tanke var att de skulle vara ”de lätta väggarna”.

Det sket sig förstås när vår byggare kom in och knackade lite på rappningen och konstaterade att den inte sitter ordentligt fast i väggen bakom. Hans kvalificerade och yrkesmässiga utlåtande var något i stil med ”klart ni bara kan måla men vill ni i något skede sätta något på väggen så kommer hela skiten att rasa ner”. Så vi satte byggaren på att medelst sin stora någotnågot-maskin dra av rappningen. Vis av erfarenhet var jag förberedd på att det faktiskt skulle damma när byggaren sa ”det kommer att damma”. Att stänga dörrar hjälper bara lite.

20140606-124308.jpg
Det visade sig vara en grov tegelvägg under rappningen.

Vi beslutade oss för att inte rappa väggen på nytt utan behålla teglet. Eftersom det dammade något så vansinnigt, även efter att byggaren lämnat över till mig var det första jag gjorde att dammsuga väggen, sedan tvätta den och därefter måla den minutiöst med en primer (ett sorts lim). Primern binder dammet, och det sitter som berget – inte minst för att primern skulle blandas med vatten i ration 1/5 och jag kanske eventuellt läste lite slarvigt och tog fem delar primer istället för fem delar vatten.

Det var i ärlighetens namn ett helt satans tungt måleri och inte bara på grund av feldoseringen. Primern måste duttas in i varenda ojämnhet så att inget damm ska släppa, och den där väggen var typ gjord enbart av ojämnheter. Jag kunde inte ens få loss händerna från verktygen efteråt. Högerhanden för att den domnat runt penseln och vänsterhanden för att jag i misstag limmat fast den mot primerburken.

Senare på kvällen gav jag mig ändå på att måla väggen också. Därefter krampade händerna så att fingrarna fastnade i misslyckad Vulcan-hälsning.

20140606-124320.jpg
Två dagar tog det innan krampen släppte. Tur att jag inte träffade några Vulcans under tiden. Det hade blivit pinsamt.

20140606-124411.jpg
Väggen blev, om jag får säga det själv, grymt snygg. Dörrlister och sånt krafs saknas ännu.

Så fredag såg köket ut så här med en telefonkamera, i all sin ostädade glans:

20140606-124441.jpg

20140606-124547.jpg

Nu ska de sista bajsgula skåpens innehåll flyttas över till de nya skåpen (snart klart), resten av golvet ska läggas, resten av tapeten ska upp, lister ska på plats och delar av en vägg ska ännu målas. Men hörrni, vi har nu ett fungerande kök, med spis, ugn, el och rinnande vatten. Ropade på barnen så att de fick komma och titta på när vattnet rann från kranen i köket och de bah ”wauu”. Månne det inte ordnar sig till slut.

Bilderna på det nya köket

Så, här kommer äntligen de utlovade bilderna. Det vi har gjort är att vi tagit ner de gamla tapeterna (tre olika lager sådana), grundmålat de spånskivor som ligger på stockväggarna, tapetserat med en utjämningstapet och därefter med den riktiga tapeten. De grova bräder som varit golv (och som vi hittade under en linoleummatta och spånskivor) har vi bänt bort. Under fanns torrt, stort spån som vi har lämnat kvar, och istället för bräderna har vi lagt in ett nytt spontat, obehandlat trägolv. Golvet har sedan målats.

Det här är tvivelsutan den mest vågade tapeten jag och maken någonsin valt, men jag är övertygad om att med en neutral tapet kan man bara bli väldigt nöjd – med en mönstrad tapet kan man bli helt förälskad. Och det är jag. Det blir till och med bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Ännu är det dock mycket kvar. Lister och sådant ska förstås sättas på plats, men eftersom vårt kök är så stort gör vi det i etapper. Andra sidan av köket är därför samma bajsgula gamla sörja som det var när vi började. Det fina nya köket går alltså bara typ en tredjedel in i köket, därefter tar oförblommerat kaos vid. Nu ska vi sätta igång med den mittersta tredjedelen. Fortsättning lär följa…

IMG_0973-20140519 IMG_0974-20140519 IMG_0978-20140519 IMG_0983-20140519