Etikettarkiv | Köket

Flyttad

Ibland känns det som om jag börjar varje inlägg med att påpeka hur trött jag är, men trötthet har nog liksom varit den dominerande aspekten av mitt liv i många månader.

Nu har vi flyttat in i nya huset och jag ser så vansinnigt mycket fram emot att få krypa ner i sängen, med fönstret öppet, och njuta av det lantliga lugnet som jag saknat så mycket. Mycket är kvar att göra, men mycket är också gjort.

Det finns massor av saker som jag har våndats över, både stort och smått, eftersom det ju är så många beslut att fatta. Färger, former, vad som är rimligt att betala lite extra för och vad som måste få gå med minimum.

En av de sakerna jag våndades allra längst över var handtaget till köksluckorna. Jag spenderade timmar med att leta och fundera. Så till sist, av en slump, hittade jag en typ i Kina via Etsy, som tillverkar glasknoppar. Alla i familjen fick välja några bilder de tyckte var representativa och så mixade vi. Själva knopparna är likadana allihopa, men när man tittar noga ser man alltså att det är olika bilder. Är mycket, mycket nöjd, och det totala priset inklusive frakt var fullt jämförbart med priset på Ikeas handtag.

Unika men ändå enhetliga.

Livets träd. En av mina absoluta favoriter.

Att renovera en gammal kökssoffa

Det ska väl sägas så har direkt från början att jag inte har en aning om hur man egentligen bör renovera gamla kökssoffor. Det hindrade mig förstås inte från att ge mig på det ändå. Som ni som hängt här ett tag vet hittade vi ju en gammal soffa uppe på vinden. Den saknar fortfarande ett av stödbenen fram (vilket inte stör användningen) och den bakre dekorationskanten men vi har haft den på verandan ett tag. Eftersom den gröna, smutsiga färgen inte kändes direkt inspirerande slipade jag soffan lätt (inte skrapade alltså, för orka skrapa färg) och målade den vit med vanlig möbelfärg. Av gamla brädor från tidigare renoveringar snickrade jag ett enkelt lock (för det saknades också) och en gammal madrass klädd med en trasmatta blev sittdyna. Soffan passar numer perfekt in i köket och äntligen får jag min make att sitta kvar vid bordet lite längre på helgmorgnarna. Eller, tja, ”sitta” är val kanske inte rätt ord, men det duger åt mig!

IMG_3720 IMG_3722 IMG_3727 IMG_3730

Undersidan. Inte direkt moderna verktyg.IMG_3731 IMG_3877 IMG_3878 IMG_3892 IMG_3914 IMG_3937 IMG_3942 IMG_3947 IMG_3950

Det där köket

Jag visade ju er några bilder på hur köket hade blivit. Kanske var jag inte riktigt tillräckligt tydlig när jag påpekade den lilla detaljen att det alltså bara är en del av köket som ser ut så här:

IMG_0983-20140519

Släkt och vänner och ni har liksom sedan dunkat oss i ryggen och bah ”va snyggt och najs att det är klart nu”. Men, ni vet hur man säger att man kan fotografera saker ur ett fördelaktigt ljus…? Det hade jag gjort. Så mycket att min man nästan startade en egen blogg som skulle heta ”Den andra sidan”. Den andra sidan av köket såg nämligen, vid det tillfället, ut ungefär sisåhär:

20140606-124253.jpg
Maken håller på att lägga in nytt golv. Det är ett obehandlat spontat trägolv som sedan ska målas för att matcha golvet på den första bilden. Som jag alltså står på för att ta den här.

Vi har ju jobbat med köket i sektioner, eftersom det är så stort (typ 35 kvm) att vi inte riktigt kan tömma hela på en gång. Vi har också byggt hela köket själva (förutom el och vatten då förstås) så det har blivit rätt sena kvällar för att komma framåt. Väggarna har jag ju tapetserat (men det är alltså inte heller färdigt), men två av väggarna – som vetter in mot pannrummet – var rappade. Vår tanke var att de skulle målas. Vår tanke var att de skulle vara ”de lätta väggarna”.

Det sket sig förstås när vår byggare kom in och knackade lite på rappningen och konstaterade att den inte sitter ordentligt fast i väggen bakom. Hans kvalificerade och yrkesmässiga utlåtande var något i stil med ”klart ni bara kan måla men vill ni i något skede sätta något på väggen så kommer hela skiten att rasa ner”. Så vi satte byggaren på att medelst sin stora någotnågot-maskin dra av rappningen. Vis av erfarenhet var jag förberedd på att det faktiskt skulle damma när byggaren sa ”det kommer att damma”. Att stänga dörrar hjälper bara lite.

20140606-124308.jpg
Det visade sig vara en grov tegelvägg under rappningen.

Vi beslutade oss för att inte rappa väggen på nytt utan behålla teglet. Eftersom det dammade något så vansinnigt, även efter att byggaren lämnat över till mig var det första jag gjorde att dammsuga väggen, sedan tvätta den och därefter måla den minutiöst med en primer (ett sorts lim). Primern binder dammet, och det sitter som berget – inte minst för att primern skulle blandas med vatten i ration 1/5 och jag kanske eventuellt läste lite slarvigt och tog fem delar primer istället för fem delar vatten.

Det var i ärlighetens namn ett helt satans tungt måleri och inte bara på grund av feldoseringen. Primern måste duttas in i varenda ojämnhet så att inget damm ska släppa, och den där väggen var typ gjord enbart av ojämnheter. Jag kunde inte ens få loss händerna från verktygen efteråt. Högerhanden för att den domnat runt penseln och vänsterhanden för att jag i misstag limmat fast den mot primerburken.

Senare på kvällen gav jag mig ändå på att måla väggen också. Därefter krampade händerna så att fingrarna fastnade i misslyckad Vulcan-hälsning.

20140606-124320.jpg
Två dagar tog det innan krampen släppte. Tur att jag inte träffade några Vulcans under tiden. Det hade blivit pinsamt.

20140606-124411.jpg
Väggen blev, om jag får säga det själv, grymt snygg. Dörrlister och sånt krafs saknas ännu.

Så fredag såg köket ut så här med en telefonkamera, i all sin ostädade glans:

20140606-124441.jpg

20140606-124547.jpg

Nu ska de sista bajsgula skåpens innehåll flyttas över till de nya skåpen (snart klart), resten av golvet ska läggas, resten av tapeten ska upp, lister ska på plats och delar av en vägg ska ännu målas. Men hörrni, vi har nu ett fungerande kök, med spis, ugn, el och rinnande vatten. Ropade på barnen så att de fick komma och titta på när vattnet rann från kranen i köket och de bah ”wauu”. Månne det inte ordnar sig till slut.

Bilderna på det nya köket

Så, här kommer äntligen de utlovade bilderna. Det vi har gjort är att vi tagit ner de gamla tapeterna (tre olika lager sådana), grundmålat de spånskivor som ligger på stockväggarna, tapetserat med en utjämningstapet och därefter med den riktiga tapeten. De grova bräder som varit golv (och som vi hittade under en linoleummatta och spånskivor) har vi bänt bort. Under fanns torrt, stort spån som vi har lämnat kvar, och istället för bräderna har vi lagt in ett nytt spontat, obehandlat trägolv. Golvet har sedan målats.

Det här är tvivelsutan den mest vågade tapeten jag och maken någonsin valt, men jag är övertygad om att med en neutral tapet kan man bara bli väldigt nöjd – med en mönstrad tapet kan man bli helt förälskad. Och det är jag. Det blir till och med bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Ännu är det dock mycket kvar. Lister och sådant ska förstås sättas på plats, men eftersom vårt kök är så stort gör vi det i etapper. Andra sidan av köket är därför samma bajsgula gamla sörja som det var när vi började. Det fina nya köket går alltså bara typ en tredjedel in i köket, därefter tar oförblommerat kaos vid. Nu ska vi sätta igång med den mittersta tredjedelen. Fortsättning lär följa…

IMG_0973-20140519 IMG_0974-20140519 IMG_0978-20140519 IMG_0983-20140519