Vi har en WTF-cat.
Etikett: Katterna
Även en blind katt kan fånga en fågel
Igår satt jag nöjd på altanen och läste medan jag lyssnade på det fantastiska tjattret från fågelungar som provade sina vingar. Det var riktigt härligt ända tills jag insåg att tio av dessa små fågelungar som provade sin vingar gjorde det med vår björk som utgångspunkt, till synes ovetande om de tre katter som förväntansfullt satt och väntade på att deras mellanmål skulle landa.
Och inte tog det ju lång tid förrän vad som måste hända hände. Ärligt talat vet jag inte vad som gjorde Poppy mest förvånad; att hon rätt som det var hade munnen full med hysteriskt pipande fågelunge eller att hon uppskattningsvis 0,4 sekunder senare hade en likaledes hysteriskt skrikande yours truly över sig. Man kan åtminstone konstatera att hon och jag inte var riktigt överens om vem som skulle få ta hand om fågeln. Eller alltså, det krävdes två människor för att övertyga en ganska liten men förvånansvärt stark katt att ge upp fågelungen.
Och av allt att döma gick det bra. Fågelungen var vad veterinärer kanske skulle kalla ”lite skakad” men till synes inte skadad. Shaken, not störd. Liksom. Katten däremot, är fortfarande sur.
Stora städdagen
Vi har städdag och städar så svetten lackar. Gammalt bråte körs till återvinningcentralen, lådor tvättas, barnens kläder sorteras och trädgården rensas. Hela huset surrar av aktivitet.
Samtidigt i katternas parallella universum:
En katt som skakar på huvudet
När borde man ringa en exorcist?
Sätt för katter att göra mitt jobb lite svårare
Om man är katt och tycker att det gamla tricket att lägga sig på tangentbordet för att ha en bekväm ställning när man bevärdigar skribenter med sitt nådiga sällskap känns very last week kan man exempelvis drapera sig över skribentens arm.
Katter med egen nyckel
Jag kikar runt lite efter en passande altandörr. Och så hittar jag en dörr med en kattlucka, vilket eftersom vi har tre katter som allihop tycker att det är oförskämt av mig att bli irriterad när jag har kravlat mig upp ur sängen för att öppna dörren till en mjauande katt som inte alls ville gå utan bara kontrollera att jag skulle komma och öppna verkar vara en bra idé. Numer kan man förse kattluckan med ett magnetlås och katten med en nyckel så att luckan bara öppnas av en katt med rätt nyckel.
En stund tänker jag att det är helt frkn genialt! Men sedan tänker jag att det förmodligen är lite som att ha tre fulla inneboende i yngre tjugoårsåldern som tappat nyckeln när de kröp under staketet och sedan såg det som en god idé att slå in dörren med pannan och bjuda sin vänner på 45 % grädde direkt ur kartongen.
Solkatter på altanen
Det tyngsta Percy gjorde under den halvtimmen jag under min matpaus satt på altanen var att vända på sig. Sådana dagar önskar jag att det gick att ta ut hyra av katterna, eller träna dem att hämta tidningen. Eller. Ja. Åtminstone få dem att sluta betrakta mig som deras ovärdiga inneboende.
Ett steg närmare en crazy cat lady
Det är ju ingen hemlighet att jag är så nära en crazy cat lady som man kan komma när man har familjemedlemmar som inte är katter.
Så sitter jag ute i trädgården och korrekturläser en artikel som måste lämnas in senast nyss och hör någon av katterna mjaua vänskapligt någonstans. Självklart gör jag vad varje crazy cat lady skulle ha gjort. Svarar. Genom att mjaua.
Jag: Mejuuhu.
Katten: Mrrooo.
Jag: Mjauoo?
Katten (lätt indignerat): Mrraoo!
Det är väl ungefär här i den djuplodade diskussionen med katten som jag ser grannen som höll på och påtade i trädgården på andra sidan planket och som liksom stelnat till och med blicken sänkt så tyst som möjligt försöker avlägsna sig. Men jag har typ kattlika sinnen och upptäcker honom förstås. Ha! Vad trodde han egentligen? Jisses vilka konstiga människor det finns asså.
Saker blinda katter kan göra oroväckande länge
Stirra ut genom ett fönster.
Katterna firar vår
Ett tydligt vårtecken är att katterna är mer ute än inne. Till och med gamle Katt är ute i trädgården, trots att han helst inte rör sig utanför sin bekvämlighetszon fåtöljen bredvid elementet – matskålen – min säng när förmiddagssolen skiner in.
Poppy visar växthuset var skåpet ska stå. Så att säga. Medan hon låg och solade sig på kanten blev kanten helt ba ”du är dum i huvet” å hon ba ”ta tibaks de där” och kanten ba ”make me, bitch” och Poppy ba ”take this, din kant”.
Alla tre katterna kan sitta i evigheter och stirra på en bestämd plätt i gräsmattan av det uppiggande nöjet att i det ögonblick jag rest mig från stolen för att komma dit och inspektera fräsa iväg snabbare än en löning och från ett tryggt staket någonstans under förevändningen att de bara tvättar sin tass betrakta grannarna med stigande oro konstatera att nu står den där konstiga svenskan och stirrar på en plätt i gräsmattan igen.
Och sen har vi långa filosofiska diskussioner om det rimliga i att jag får röra min fötter utan att dessa betraktas som hot mot den allmänna kattsäkerheten och måste avrättas.
Hit och dit och tillbaka igen 