Etikettarkiv | Inlägget skrevs med en katt på tangentbordet

Mycket

Kämpar för att hålla huvudet över ytan just nu. Det är, som man säger på fackspråk, rätt jävla mycket just nu. Och så börjar semlesäsongen i Finland och mitt flöde fylls av SYLTFYLLDA HELVETES BULLAR. Det är droppen.

Återgår till att korrläsa.

Nyorden

Tilda är fantastisk på att hitta på nya smarta ord. Som ”nackla”, för att lacka naglarna. En annan av mina favoriter är att ”lyckligas”. Det är den där bubblande känslan av lycka som kommer genom magen och sprider sig därifrån ut i hela kroppen. När känslan åker runt, då lyckligas man. Nu vet ni det!

Kattnytt

Förra lasset hemlösa katter, Cissy och Rasputin, hittade hem. Cissy flyttade till Tammerfors och Rasputin… tja… Han kom liksom inte längre än hit. Min högt vördade make gav Rasputin till mig i julklapp. Det finns inte en poängskala stor nog i hela världen för att inbegripa ”ge sin fru en kattunge i julklapp”. Hustrulig absolution.

IMG_9110Strax innan jul anlände två nya små hemlösa katter, Ida och Emil. De var otroligt rädda i början, så där som hittekatter kan vara, men de har nu efter ett par veckor av idogt pysslande med deras självförtroende utvecklats till underbart gosiga små gryn. De kryper upp i famnen (de hoppar aldrig, sånt kan vara farligt) och ligger i de mest märkliga positioner i knät bara för att få vara med, även hos barnen. Det tog ungefär fram tills nu innan de andra katterna lite bättre accepterat gästerna, men nu går det ganska bra. Om ni vet någon som skulle vilja ha två supersöta, vita syskon kan man få adoptera dem genom Kulkurit. De bor alltså bara hos oss för att slippa en bur på katthem, och önskar inget mer än att få ett eget hem. Man ska inte låta sig avskräckas av att de kanske är lite nervösa i början. När de väl börjat smälta har de enorma hjärtan och en aldrig sinande lust till lek och gos!

IMG_9128-20140107Emil låg i flera dagar i buren han kom i, utan att äta eller dricka speciellt, och utan att reagera när man försökte röra honom – och jag fruktade att han inte skulle klara sig. Därefter barrikaderade han sig bakom böckerna i bokhyllan i ytterligare några dagar innan han vågade sig fram. Nu ligger han nöjt mitt på golvet i köket utan att låta sig skrämmas och kommer springande för att hälsa när man kommer hem.

IMG_9168-20140107Ida satt med sin bror bakom böckerna i fyra dagar, men sprang ibland och gömde sig under fåtöljen istället. Då skrek Emil i panik tills hon kom tillbaka. Stora plötsliga rörelser kan fortfarande få henne att ta till flykten, men aldrig långt eller länge. Oftast snor hon runt fötterna och kräver att man klappar henne, eller leker med de andra katterna. Lyfter man upp henne i famnen kan hon sitta och spinna förnöjt tills människoben har domnat och lite till.

 

 

 

Hemlösa katter, vänskap och sånt.

Jag har på förekommen anledning inte riktigt hunnit rapportera om de senaste nyheterna i vår familj. Genom föreningen Kulkurit har vi blivit fosterfamilj åt två små hemlösa kattungar från Tallinn, som bor hos oss i väntan på ett eget, kärleksfullt hem. För att det är varmare hos oss än på Tallinns gator så här i december, och rätt mycket gemytligare än en liten bur på ett katthem. Den mindre av ungarna, Cissy, åker imorgon till sitt nya hem. Den andre, som vi har valt att kalla Rasputin (oerhört många pluspoäng till den som är nörd nog att se varför), har med besked flyttat in hos oss, och det är väldigt oklart om han kommer att flytta ut igen. Han har blivit Noppas allra bästa vän, och visar med all önskvärd tydlighet att hittekatter kan bli de bästa av familjekatter. Ja. När de väl börjat förstå att all mat som finns i huset inte nödvändigtvis är deras och måste glufsas omedelbart. Första gången vi dukade fram vår kvällsmat med dessa två små katter i huset blev det väldigt tydligt att de inte varit med i en familj förut, om vi säger så. De kom skjutande som projektiler när de kände lukten av mat, klättrade längs bordsduk och människoben för att komma upp på bordet, slet med sig vad de hann innan vi fick tag i dem och lyfte ned dem och sedan började de om från början igen. Nu börjar de så sakteliga lära sig att människorna först måste lämna köket innan det är fritt fram…

Att lösa ut en katt från Kulkurit kostar 125 euro, vilket så där nästan täcker kostnaderna för alla vaccinationer katterna fått, veterinärkostnader, microchip, EU-pass och biljett från Tallinn hit. Det kan låta mycket men är egentligen en helt rimlig summa, och dessutom en otroligt god gärning för en katt som annars hade gått en förmodligen mycket kall och ensam död till mötes. Från Kulkurit kan man också adoptera en hemlös hund, vilket jag absolut tycker är ett alternativ som man ska överväga om man går i hundköpartankar.

När vi hade Stora Bakardagen här hemma, och huset svämmade över av barn, lade sig Rasputin mitt på köksmattan för att sova, så att han inte skulle missa något. Sedan kröp han mellan ivriga barnfamnar, njöt av värmen, slumrade, förtrollade. Hans syster Cissy spenderade större delen av tiden på en liten filt uppe på elementet i vårt sovrum, där det var lugnt och skönt.IMG_8287 IMG_8293

Det tog inte många dagar innan Noppa och Rasputin insåg att de var samma sorts överaktiva stollar båda två, och började söka sig till varann för vilda rallylekar, alltmedan Cissy var nöjd med att titta på från sin plats på elementet.IMG_8313 IMG_8316 IMG_8317

Och efter att de har lekt går de och vilar. Noppa sköter om Rasputin, som är någon vecka yngre och ännu inte lika stark och snabb. Och han spinner så högt att jag gick till fönstret för att se om det var en lastbil på väg in på gården.IMG_8346 IMG_8355 IMG_8358 IMG_8362

Och Rasputin älskar att pussas! Han älskar det så mycket att han inte längre är välkommen in i vårt sovrum om nätterna, för att man vaknar kallsvettig med drömmar om att man håller på att drunkna eller kvävas för att det ligger en katt på ansiktet. Ja, och så pussas han så mycket att han ibland behöver sätta tänderna i ens näsa lite kärleksfullt. Bara så att man ska sluta vrida på huvudet. Det är inte heller alldeles kompatibelt med nattsömn.IMG_8329 Så nu försöker vi sälja av så mycket begagnade barnkläder och saker som möjligt, för att tjäna ihop den där slanten det kostar att lösa ut Rasputin. Vi samlar pengarna i en plåtburk i köket. Barnen kom andäktigt med sina besparingar. ”Här mamma, ta de här pengarna också. Vi ska nog klara det!” Ibland älskar jag mina barn lite extra.

PS: Jag önskar mig en kattunge i julklapp.

Pannkaksfesten

I går åkte vi på väg hem från skolan förbi den lilla bondgården som har en butik i köket, jag och barnen. Där köpte vi färska ägg, potatis och ekologiskt underbart mjöl. Sedan åkte vi hem, hjälptes åt med dukningen, gräddade pannkakor och festade loss med glass och jordgubbssylt.

Härligt va? Supermystisdag liksom. Den perfekta Facebook-statusen.

Sedan städade jag upp de 10 ägg vi krossade på stolar och golv, skrapade sylt från bänken, borstade mjöl, snubblade på en katt, bände loss glasspaketet som fastnat i bordet och gjort ett litet märke, konstaterade att ingen plockat ur diskmaskinen och fyllde därför diskbänken med smutsiga tallrikar istället, snubblade på en annan katt, sa minst tusen nej-inte-just-nu till barnens förslag, samt försökte få eld i pannan för att få tillräckligt varmt vatten för att barnen skulle kunna gå och duscha.

20131120-103430.jpgEn äggstädare. Rekommenderas som standardutrustning i alla kök med barnhänder och ägg.

Första tiden med Noppa

Nu har Noppa varit hos oss i 9 dagar. De första dagarna var storkatterna, Poppy och Percival, allt annat än imponerade och föredrog att hålla sig borta tills vi tagit vårt förnuft till fånga och gjort oss av med kattungen igen. När det tog för lång tid, det vill säga mer än någon dag, kom de in, fräste, åt, fräste och gick ut igen och så fortsatte dagarna. Och så en dag gick Percy och åt innan han fräste. En annan dag såg inte Poppy att Noppa gömt sig i Poppys fluffiga päls medan hon åt och Noppa fick chansen att nosa runt – tills hon upptäcktes och alla fräsningars moderfräsning fick henne att förstå det opassande i tilltaget. Några gånger har storkatterna sovit inne ett par timmar. Några gånger har jag lyckats bjuda dem på så god mat att de inte hunnit bry sig om att fräsa åt Noppa för att de haft munnen full.

20131015-111441.jpg

Och så i dag kom Percy in och var precis som innan Noppa igen. Han åt, massor, och kom sedan för att kräva uppmärksamhet genom att lägga sig på mina fötter. Där ligger han och så får jag klia honom på magen, lite till, och lite till, tills han helt utan förvarning och fortfarande spinnande sätter alla sina förtitolv sylvassa klor i min hand samtidigt som han lite lojt försöker gnaga upp min handled. Precis som han brukar. Kanske är det inte alldeles förenligt med sanningen att säga att Noppa är accepterad, men det går åtminstone åt det hållet. Och hos oss människor har hon verkligen funnit sin plats. Trevligare kattunge får man leta efter!

20131015-111343.jpg

20131015-111356.jpg

Den tiden

Ni vet den där tiden på året när man bekräftar att barnen vuxit ur alla de vinterkläder man i värdekategorin månadslön införskaffade förra året och man inser att det dags att havregröta fram pengar till kommande säsongs vinterutstyrsel? Då känns det lite extra bra att vi skaffade en kattunge istället för ett tredje barn.