Vardagslivet

Störst av allt är kärleken

På fredag röstar Finlands riksdag om huruvida man ska anta en jämlik äktenskapslag som ska tillåta äktenskap oavsett kön. Jag tänker mig att jag borde skriva något om det, men det finns ingenting mer att säga. Det finns inga argument som biter på dem som inte redan är övertygade för all tro på människors lika värde, all övertygelse om att den som blir kär i någon av samma kön inte ska diskrimineras och all logik talar för att två vuxna människor som älskar varandra ska få gifta sig med varandra om de vill. Det finns inga argument emot en jämlik äktenskapslag som inte är baserade på ett underliggande förakt mot hbtq och/eller religion och att lagstifta baserat på förakt mot medmänniskor och/eller religion är så otroligt ovärdigt.

För alla mina älskade vänner som inte uppfyller heteronormen önskar jag, av hela mitt hjärta, att Finland i morgon genom lag ska visa att de är lika mycket värda som alla andra.

Nyhetsplock

AVGÅ!

I Finland har riksdagens lagutskott just röstat ner det medborgarinitiativ, undertecknat av drygt 170.000 medborgare, som vill ha en jämlik äktenskapslagstiftning. Många verkar tro att förslaget handlar om homosexuella. Det gör det förvisso, men allra mest handlar det om rättvisa för alla medborgare – oavsett sexuell läggning. Kanske är det hårklyveri men personligen tycker jag att det är en synnerligen viktig distinktion att göra.

Jämlik äktenskapslagstiftning är inte en fråga om homosexuella privilegier utan om att lyfta den juridiska diskriminering som homosexuella utsätts för med den nuvarande äktenskapslagstiftningen. Det är inte en fråga om någons personliga åsikt om homosexuella utan en fråga om jämlikhet inför lagen. Vad någon tycker om homosexuella är fullkomligt irrelevant.

Att riksdagens lagutskott  i ett land som Finland kan välja att exkludera vissa medborgare, på grund av sexualitet, från den lag som borde tjäna hela befolkningen är för mig fullkomligt obegripligt. Lagen ska inte göra skillnad på folk och folk.

 

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Ett brev om homoäktenskap

Kära Mr. Bauer,

Jag har just haft det tvivelaktiga nöjet att se reklamfilmen New Morning, där den oroade frun läser tidningen och på sin ömsinte makes försiktiga fråga om vad som är på tok svarar att Obama försöker tvinga homoäktenskap på det amerikanska folket. Jag antar att det bara var en smärre miss i manuset att framställa det som att homosexuellas lika rättigheter till äktenskap leder till att alla amerikaner i framtiden måste gifta sig med någon av samma kön. Men sånna missar händer ju så lätt. Homoäktenskap handlar ju trots allt inte om att skapa någon ny norm för hur äktenskap ska se ut, utan om att acceptera det faktum att kärlek uppstår även där somliga inte vill se den.

När man diskuterar om homoäktenskap ska legaliseras brukar jag ofta tänka på hur det var för bara knappt femtio år sedan, då den där frun i din film skulle ha blivit lynchad för att hon gift sig med en vit man. Är det inte ganska konstigt att tänka sig det? Att idag, på grund av politiska påtryckningar, ökad öppenhet och en större förståelse för kärlekens gränsöverskridande makt sitter hon där i en fin klänning istället för att hänga i ett träd. Idag kan det där gifta paret oroa sig över att homosexuella ska få grundläggande mänskliga rättigheter, trots att det är så kort tid sedan diskussionen rörde människor som dem.

Du Mr. Bauer, det var bara det jag ville säga. Tack för att du gör oss som stöder kärlek i alla dess former påminda om vikten av ett fortsatt stöd.

Ha en bra dag!

Vänliga hälsningar
Charlotte

Läs också Hannah!