Egentligen tycker jag inte om Halloween. Jag vill ha det sagt, för det är en principsak. Halloween är amerikanskt kommersiellt skräp, utan förankring i våra traditioner. Men jag och Fru B har redan i flera år haft fest tillsammans med barnen på Halloween, och med tanke på hur grått och trist det är den här tiden på året är det aldrig fel att göra det lite festligare – alla anledningar är bra anledningar liksom. Så i fredags fylldes huset av häxor, kattor, spöken och prinsessor.

Som avslutning går vi alltid ut och tänder flera askar tomtebloss (sprakastickor, som det kallas här).

Det helt klart otäckaste jag såg på hela kvällen. En tvättäkta knivfinne. I mitt kök.

Dagen efter, på Alla helgons dag, åker vi alltid till kyrkogården och tänder ljus. Ofta blir det en hel del diskussioner om det här med döden då. I år pratade jag och Tilda om hur min mormor dog. Jag försökte förklara att hon var väldigt, väldigt gammal och att hennes hjärta därför inte orkade mer. Tilda insisterade på att min mormor nog inte åt ordentligt och att det var därför hon dog. Förra året fick Vilho för sig att min mormor var begravd under vårt förråd och inga förklaringar i världen hjälpte, så på många vis var Tildas syn på vikten av bra kost ett steg upp på verklighetskopplings-skalan. Vår närmaste kyrkogård är Helsinge St. Lars. Eller. Rent geografiskt är det väl kanske inte den närmaste kyrkogården, men det är den närmaste kyrkogården med en medeltida kyrka och det är förstås vad som räknas. I lördagens mjuka dimma och upplyst av tusentals tända ljus var kyrkan helt magisk. I över 600 år har folk kommit för att söka trygghet och tröst vid de här murarna, och nu står vår lilla osannolika familj här och tänder ljus för dem som är långt borta. Det var nästan lite mer än mitt sköra historikersinne klarade av att hantera. Lycklig blev jag också när mina små barn ville gå in och titta inne i kyrkan (det är sällan man ser kyrkor som är så vansinnigt snyggt renoverade på insidan, så det kan varmt rekommenderas). Tilda tittade runt omkring sig och konstaterade att just en sån här ville hon ha!