Etikettarkiv | Godis

Dagarna man aldrig tror man ska få uppleva

Så har man då kommit till de där dagarna efter julen då det man resten av årets 360 dagar aldrig i sin vildaste fantasi skulle kunna föreställa sig helt plötsligt är verklighet.

Man ser en chokladbit, som barnen inte ens slickat på, och vill inte ha den.

Man vill ha sallad. Eller egentligen vad som helst som har en sockerhalt under 50 %. Och man känner inte igen sig själv. Börjar tvivla på sina ideal. Är fjärran från den där typen som för lite drygt en vecka sedan hittade en halväten klubba bakom blomkrukan i köket och utan minsta kval käkade upp resten av sagda klubba (efter att ha sköljt av det värsta – man är ju ingen barbar heller).

Svåra dagar, det här. Som en alternativ verklighet.

Det går över.

Glad påsk!

Vi har firat påsk. Jättemycket. Först genom att baka sanslöst mycket till ett dop, enligt en beställning jag aningslöst tackade ja till innan jag visste att vi skulle flyttstäda huset förra veckan och därför leva i ett kartongkaos. Så här såg det ut hemma hos oss för ett par dagar sedan.

IMG_0354-20140417Medan maken försökte sortera och organisera alla våra grejer bakade jag för glatta livet. Två tårtor, cupcakes, kolakakor och maränger. Maken gjorde sedan dekorationerna (jag tillverkade blommorna, men han placerade ut dem) och det blev riktigt vackert.

IMG_0361-20140420 IMG_0366-20140420 IMG_0367-20140420 IMG_0370-20140420 IMG_0374-20140420Sedan bakade jag bröd, trots att armarna var mer än lovligt möra av marsipanknådande, och beställaren kom för att hämta bakverken. Hennes man och svärfar var från Frankrike. Jag har ju läst franska i åtta år så jag försökte prata lite franska med dem. Det enda jag kom på var ett ljud som lät lite som dialogen ur en porrfilm, uööhh, men som säkert var franska. Jag sade det fem gånger för säkerhets skull. Möjligen kan det vara dags att inse att det språk som var flytande när jag flyttade till Finland inte längre är alldeles tillgängligt i mitt minne.

Därefter anlände en hög med goda vänner med god mat och vi åt tills vi nästan sprack och diskuterade hjärnmaskar och penisfiskar och annat sådant som lämpar sig för påskmiddagar.

IMG_0384-20140420 IMG_0388-20140420 IMG_0420-20140420 IMG_0429-20140420Barnen åt mest godis. De måste ha samlat närmare ett kilo genom att gå påskkärring. Tilda samlade sitt i en traditionell kaffepanna.

IMG_0381-20140420I dag betalar jag dyrt för de senaste dagarnas bakande genom århundradets ryggkramp. Ländryggen är helt låst och varje rörelse är en pina. Det betyder att jag inte gör mycket annat än går och petar i mig kidsens godis och gårdagens festmatrester. Nu är jag inte bara handikappad utan illamående också. Snacka lyxproblem.

Förövrigt har vi haft en väldigt hardcore påsk. Riktiga påskkycklingar. Och livs levande påskhare i påskgräset.

IMG_0430-20140420

 

Den som är fri från synd kan kasta första karamellen

Har ni sett det där klippet från Jimmy Kimmel Live när föräldrar filmar när de berättar för sina barn att de har ätit upp allt deras Halloweengodis? En del ungar blir så vansinnigt arga och besvikna att de gråter och kastar saker omkring sig och så sitter självgoda vuxna och ba’ ”nämen se nu hur didäringa ungarna uppför sig och annat var det minsann när jag var ung för nuförtiden är ungarna så vansinnigt bortskämda”. Och jag menar inte att många barn inte är bortskämda eller beter sig som om de förtjänade boot camp i Sibirien snarare än en hink full med godis.

Men om man ser det från barnens perspektiv så rör det inte bara godis. Från barnens perspektiv rör det en av de få saker de arbetat hårt för. De har klätt ut sig, samlat och skramlat, förtjust sett hinken bli fullare och fullare och till slut kommit hem med något som de själva faktiskt tjänat ihop. De har all rätt i världen att bli besvikna när någon vuxen sedan tar det ifrån dem utan att göra vad vuxna hela tiden tjatar om; fråga först och dela med sig.

Jag frågade Vilho vad han skulle göra om jag käkade upp hans godis. Han förklarade att om det var sånt där insamlat påskgodis hade han säkert blivit arg, men om det var vanligt köpegodis vore det inte så farligt. ”Jag försöker äta lite mindre sånt ser du mamma.” Sedan pratade vi om annat för jag ville inte berätta vad som händer om någon äter upp mitt godis eller exempelvis tårtan som jag sparat åt mig själv. Det blir liksom inte någon kreativ, pedagogisk och förlåtande stämning av det.