Idag publicerade DN en sällsynt insiktsfull artikel om Tiina Rosenberg, tidigare professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet. För ungefär sex år sedan var hon en av de kvinnor som deltog i upprättandet av ett feministiskt parti i Sverige, och därefter startades vad som närmast kan beskrivas som en hatkampanj, inte bara mot hennes idéer utan mot henne som person.

Jag måste medge att jag tycker att många av hennes tankar om genus och kön är alltför teoretiserande och svårapplicerade på historiskt material, men det berättigar förstås inte till att utsätta någon för det som hon utsattes för. Alla borde läsa hennes berättelse, fundera över sin egen bitterhet och hur man kommer över hat.

EDIT: Hade jag anat hur många som skulle hitta hit och läsa det här inlägget hade jag försökt skriva något utförligare. Därför vill jag nu tillägga att det som Tiina pratar om (bland annat) nämligen queerteori och genus vs kön är synnerligen heta frågor, och faktum är att det är ganska utbrett accepterat att historiska tider inte har uppfattat sin samtid i form av två olika genus (ofta talar man om betydligt fler genus) och att det dessutom inte har funnits mer än ett kön*. I forskningsvärlden går debatten ofta het och det kan vara problematiskt att förklara dessa teorier för dem som inte dagligen arbetar med liknande frågor (som att förklara kvantfysik för mig ungefär). Förvisso är Tiina som person möjligen något excentrisk, men egentligen tycker jag att den här frågan är mycket större än hennes person, och handlar om att se samtiden för den otroligt komplicerade väv av uppfattningar som den är, om acceptans av det svåraccepterade och hur man överkommer sina egna rädslor och begränsningar.

Se bland annat Thomas Laqueurs verk Making Sex: Body and Gender From the Greeks to Freud (1990)