Så Tilda beställde en ofantlig mängd tårtor och delikatesser till sitt kalas. Jag bakade så mycket jag bara hann. Och om vi säger som så: det blev mer än vi orkade äta. Så fort jag hinner ska jag försöka lägga upp separata beskrivningar och recept. Min högt vördade älskade make bakade kycklingpaj och mozarellapaj. Och det är verkligen inte för inte som han kallas för pajkungen. Eller, det är väl egentligen bara jag som kallar honom pajkungen. Men, ni fattar. Sjukt gott.

Tilda, Vilho och deras kalaskompisar (Tildas ord) fick sedan uppmaningen att peka på vad de vill ha och att ta precis hur mycket de ville men att inte äta det de inte tyckte om. Och det åt tappert, de små liven.

Tilda ville ha tvåvåningstårta. Så jag gjorde många små.

Och så gjorde jag en stor. Lite för att se hur det funkade. Lite mer för att jag ville ha något att skriva hennes namn på. Tilda konstaterade förtjust att hon kan läsa nu när hon är fyra för hon såg minsann att det stod Tilda på hennes tårta. Bra så.

Självklart kunde vi inte ha kalas utan cupcakes. Det går bara inte för sig.

Jag kunde inte låta bli att laga macarons. De var tvärtemot vad jag trodde kanske de populäraste på hela kalaset. De är ganska bruna eftersom jag använde oskalad mandel, men i gengäld smakar de betydligt mer.

Som ni vet önskade sig Tilda en Barbie-som-prinsessa-tårta. I morse, ungefär sjutton tårtor och x antal timmar senare, kom hon fram till att hon nog ändå hellre ville ha en Barbie-som-sjöjungfru-tårta. Som den hjärtlösa moder jag är sa jag nej. Hon fick nöja sig med vårprinsessan. Och det gjorde hon också. Jag gjorde i ordning allt utom själva klänningen igår, och jag kan berätta att när Barbie med en plastpåse på huvudet stod nerstoppad i en tårta som var lätt överfull på röda jordgubbar vilka trängde ut mellan sockerkakelagren var det rätt mycket American Psyko över det hela. Det blev betydligt bättre utan plastpåse och med klänning.

Födelsedagsprinsessan var mycket nöjd!