Etikettarkiv | Flytten

När ödet pekar med hela handen

Vi kan ju inte flytta in vårt nya hus än, eftersom det måste renoveras. Jag vill ha så mycket som möjligt färdigt innan vi flyttar, för jag vill inte att barnen ska behöva bo i byggkaos.

Så bestämde sig min hyresvärd för att lägga om taket på huset där vi bor. Det kom inte som en överraskning för han har varnat för det sedan vi flyttade in för tre år sedan, men nu var det dags. Så vi har takbyggargrejor i hela trädgården och en enorm container just bortom byggställningen utanför köksfönstret. Hela dagarna klättrar det folk på huset, hamrar, hackar och hojtar. Jag visste det. Jag var förberedd. Det var bara, sist och slutligen, lite taskig tajming.

Men så en kväll när jag trött som ett as ställer mig i duschen så kommer det inget varmvatten. Oljepannan har slutat fungera. Ironin i att ha två hus och ändå tvingas ringa runt till kompisar för att få låna en dusch är uppenbar. I ett par dagar var vi utan varmvatten i huset jag bor kvar i för att inte släpa med barnen till ett ställe utan riktig dusch.

Ikväll regnar det in i vardagsrummet. Inte bara några droppar, utan några liter vatten på en halvtimme. Det rinner i en strid ström längs med väggen. Medan jag skriver det här så droppar det, förvisso mycket saktare, i de hinkar jag ställde ut. Plopp. Plopp. Plopp. Babyns badkar är halvfullt, vilket han imorgon säkert kommer att vara den enda som är glad över.

Det här huset har varit ett fantastiskt hem för oss i tre år, men nu är det färdigt med oss. Nu säger det att vi ska ut.

På den där vita bänken stod vår TV. Den mår kanske inte jättebäst nu.

Glad påsk!

Vi har firat påsk. Jättemycket. Först genom att baka sanslöst mycket till ett dop, enligt en beställning jag aningslöst tackade ja till innan jag visste att vi skulle flyttstäda huset förra veckan och därför leva i ett kartongkaos. Så här såg det ut hemma hos oss för ett par dagar sedan.

IMG_0354-20140417Medan maken försökte sortera och organisera alla våra grejer bakade jag för glatta livet. Två tårtor, cupcakes, kolakakor och maränger. Maken gjorde sedan dekorationerna (jag tillverkade blommorna, men han placerade ut dem) och det blev riktigt vackert.

IMG_0361-20140420 IMG_0366-20140420 IMG_0367-20140420 IMG_0370-20140420 IMG_0374-20140420Sedan bakade jag bröd, trots att armarna var mer än lovligt möra av marsipanknådande, och beställaren kom för att hämta bakverken. Hennes man och svärfar var från Frankrike. Jag har ju läst franska i åtta år så jag försökte prata lite franska med dem. Det enda jag kom på var ett ljud som lät lite som dialogen ur en porrfilm, uööhh, men som säkert var franska. Jag sade det fem gånger för säkerhets skull. Möjligen kan det vara dags att inse att det språk som var flytande när jag flyttade till Finland inte längre är alldeles tillgängligt i mitt minne.

Därefter anlände en hög med goda vänner med god mat och vi åt tills vi nästan sprack och diskuterade hjärnmaskar och penisfiskar och annat sådant som lämpar sig för påskmiddagar.

IMG_0384-20140420 IMG_0388-20140420 IMG_0420-20140420 IMG_0429-20140420Barnen åt mest godis. De måste ha samlat närmare ett kilo genom att gå påskkärring. Tilda samlade sitt i en traditionell kaffepanna.

IMG_0381-20140420I dag betalar jag dyrt för de senaste dagarnas bakande genom århundradets ryggkramp. Ländryggen är helt låst och varje rörelse är en pina. Det betyder att jag inte gör mycket annat än går och petar i mig kidsens godis och gårdagens festmatrester. Nu är jag inte bara handikappad utan illamående också. Snacka lyxproblem.

Förövrigt har vi haft en väldigt hardcore påsk. Riktiga påskkycklingar. Och livs levande påskhare i påskgräset.

IMG_0430-20140420

 

Snart, snart…

Det händer helt sjukt massa saker här nu. Först och främst fick vi veta att barn får flyga utan sina föräldrar när de fyllt fem. Så barnen åker till Sverige i morgon. Sedan på måndag är vi officiellt ägare till det nya huset och kan på riktigt börja flytta in.

Och så har vi köpt ett akvarium, så här lagom tills några dagar innan vi ska flytta (vansinnigt bra deal på ett begagnat akvarium med 4 malar och tjosans massa prima prylar, nuff said). Vi satte således upp akvariet här på gamla stället eftersom att fiskarna inte gärna kunde vänta i en hink. På botten fanns det bara lite, lite grus, men vi tänkte att det skulle funka eftersom det bara skulle vara typ 5 dagar. Men det tog bara ett par dagar innan den malen som döptes till Det Finns Visst Gula Malar började ligga på botten och flämta. Så jag tänkte att det kunde vara för mycket nitrit i vattnet och bytte delar av det. Det funkade utmärkt i en dag. Därefter började Det Finns Visst Gula Malar simma upp till ytan för att hämta extra syre (malar kan göra det om det behövs). Eftersom jag inte direkt ville byta mer vatten tänkte jag att den smartaste lösningen skulle vara att fylla på med mer grus, för att liksom starta kretsloppet. Allt för att fiskarna skulle kunna må bra. Så vi köpte en enorm påse grus och eftersom det här är långt ifrån första gången som jag haft akvarium visste jag förstås att man inte bara kan hälla i gruset. Så jag läste noga på påsen. Där stod det ”Ready to use” och sedan ett tips om att man kan lägga ett annat sorts grus under. Om man vill. Men det ville vi ju inte så jag hällde i gruset (här sitter alla akvariemänniskor med handen för munnen och skakar på huvudet i misstro över hur någon kunde vara så korkad). Vattnet blev inte bara grumligt. Vattnet fylldes med någon sorts grusdamm som vid ytan bildade ett klibbigt skum och som efter 4 timmar fortfarande inte sjunkit. Alls.

Så jag bytte mer vatten. Städade filter. Skummade av det helvetes akvariet. Och därinne ligger nu fyra flämtande malar och tänker att det är så här malarnas Guantanamo Bay måste vara. Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Inte röra mer tills måndag när vi kan flytta akvariet till den slutliga platsen? Byta mer vatten? Ge upp och ge mig själv djurförbud? Trösta mig med att katterna är nöjda (med fiskarna)?

Well… Först kidsen till Sverige och sen resten av allting!

 

 

Flyttväntan

Vi packar så smått, drömmer och planerar. Jag och maken funderar över hur vi ska fixa med nya köket – vad vi kommer att ha råd med och vad som helt enkelt måste vänta – medan barnen mer tänker i termer av hästar och utomhuspooler. Om en månad gör vi slutköpet och börjar den riktiga flytten. Väntan är lång och svår.

Och svårast har jag det med min älskade trädgård. Tidigare så har det knappt funnits något svårmod som inte gick att bota med att påta i trädgården, men nu, när den här trädgården inte kommer att vara min, när jag inte kommer att få njuta av det jag sår och vårdar så har trädgården mist sin forna mirakelgörande effekt. Samtidigt är det en hel månad kvar tills jag får lägga vantarna (läs: trädgårdshandskarna) på den nya enorma trädgården och med risk för att låta som en treåring så är det sååå lååång tiiid kvaaaar. I dag har jag så bestämt mig för att inte hålla tillbaka lika mycket med att plocka blommor i min trädgård. Normalt brukar jag plocka sparsamt, och låta det mest stå kvar på sina vackra platser. Nu ska jag fanimej sätta varenda liten underbar ros, varje nickande blåklocka, varje silvrigt lammöra i vas och njuta av dem överallt. Njuta av att plocka dem. Njuta av de små puffarna av doft när man går förbi vasen på köksbordet. Sånt.

Redan den första lilla buketten gjorde livet lättare. Sommar i vas. Och snart, snart (läs: om en outhärdligt lång månad) har jag ju en betydligt större trädgård att njuta av!

Kuriosa: Jag kommer inte alls kunna plocka varenda blomma av någonting. Fast jag vill. Man gör bara inte så, inte ens som överlevnadsstrategi.

20130628-135820.jpg

Ta det som en katt

Det är ganska nervöst här hemma nu. Om lite drygt en månad tänkte vi att flyttlasset skulle gå från förorten ut på landet. Vi packar så smått och vi städar som tokar. Det är nervigt och spänt och bubbligt och bråkigt. Ibland önskar jag att man kunde ta det lite mer som en katt.

IMG_6882”Ta du dina foton av det välstädade rummet. Låt inte mig störa.”