– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
Jag fyllde ju år för snart en månad sedan och jag har haft lite dåligt samvete för att jag inte bjöd er på några bilder på ljuvliga tårtkreationer och delikat mat – för det fanns rätt mycket av det då. Men det fanns också väldigt mycket trevligt folk, förvånansvärt många faktiskt, och dålig planering på fotograferingsfronten.
Så… Alltså. En himla bra fest var det i alla fall.
Jag älskar äppelkakor. Alltså på riktigt helt jättemycket. Så där mycket som hon som älskar katter så mycket att hon börjar gråta för att hon inte kan krama alla katter. Fast att jag gråter för att jag inte kan äta alla äppelkakor.
Det här receptet (en mycket lätt modifierad variant av ett recept från senaste numret av Hembakat – en obeskrivligt vacker tidning förresten) är ett av de bästa någonsin. Enkelt och just så där gott att jag lite gråter för att jag inte orkar äta upp hela kakan själv.
Fluffig äppelkaka
(räcker teoretiskt sett till 10 bitar)
Skala, kärna ur och skiva
4 medelstora äpplen (gärna syrliga)
Lägg äpplena i en påse tillsammans med
1 msk kanel och
1 msk råsocker
Blanda äppelbitarna med sockerblandningen ordentligt.
I en bunke, blanda
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
I en annan bunke, rör ihop (alltså man behöver inte vispa en massa)
1 ägg
2 dl råsocker
1,5 dl gräddmjölk eller annan mjölk med hög fetthalt
1 msk smält smör
Rör sedan ner mjölblandningen i äggblandningen och rör eller vispa tills klumparna försvunnit. Häll smeten i en form klädd med bakplåtspapper och peta ner äppelbitarna. Är man lagd åt det hållet kan man ju göra intrikata mönster. Eller så inte. Strö gärna lite pärlsocker över kakan.
Storleken på formen avgör sedan hur hög kakan blir. Min form var ca 15×25 cm och det tyckte jag var precis lagom. Kakan gräddas sedan i mitten av ugnen på 175 grader i ca 25 min. Prova med en sticka att den inte är kladdig. Och sluta äta när du mår illa. Det är trevligare för alla så.
Just nu har vi jättemycket rabarber i trädgården. Därför passade jag på att stoppa några av dem i smeten när jag lagade muffins. Det här receptet ger inte en väldigt tydlig rabarbersmak – smaken är väldigt mild – men man kan säkert öka mängden rabarber om man vill att det ska smaka mera. Alternativt kan man tillsätta rabarbern senare så att det blir lite större bitar kvar.
Jag är inte så förtjust i att laga kompotter. Det här är alltså ett recept för dem som hellre kör saker i en mixer än förkokar.
Rabarbermuffins
(blir 9 st)
Skölj och skala
1 lagom stor rabarberstjälk (skuret i små bitar motsvarande ca 1 dl)
Lägg rabarbern skuren i bitar i en mixer. Tillsätt
1 dl farinsocker
och kör igång. Tillsätt i farten
2 ägg
1 tsk vaniljsocker
1 krm malen ingefära
och kör tills det blir fluffigt.
Blanda
50 g smält ekologiskt smör
0,5 dl mjölk
Sätt mixern på puls och häll i mjölkblandningen. I en annan skål blandar du
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
Häll försiktigt i mjölet i mixern. Nu är det viktigt att köra på puls, annars blir det stenhårt! Häll upp smeten i muffinsformar och grädda i 175 grader i ca 12-15 min.
Superenkel frosting
Smält
100 g vit choklad
När chokladen svalnat lite tillsätt
100 g Philadelfia färskost
1 dl ekologisk turkyoghurt
och blanda ordentligt. Spritsa eller bred frostingen på muffinsarna. Frostingen kan med fördel färgas med några droppar karamellfärg.
Ikväll lagade jag morotsmuffins som kvällsmål för barnen och provade att göra dem lite extra nyttiga. Sedan badade vi, tände en eld i öppna spisen och smaskade i oss morotsmuffins och drack mjölk. Mycket bättre kväll än så kan man inte få!
Vispa
2 ägg
0,5 dl rörsocker
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk kanel
0,5 tsk kardemumma
i en mixer så fluffigt och vitt som det går.
Tillsätt
1 skalad morot skuren i grova bitar
och kör en stund till. Tillsätt därefter
50 g smält bra smör
0,5 dl ekologisk turkyoghurt
och kör på låg hastighet en kort stund.
Blanda
3 dl grahamsmjöl
2 tsk bakpulver
i en annan bunke. Sätt mixern på långsam puls (den får alltså inte köras för fullt, då blir det stenar istället för muffins) och tillsätt mjölet i morotssmeten. Så fort smeten är jämn, häll den i sju muffinsformar och grädda ca 15 min i 200 grader. Muffinsarna är säkert godast varma. Men det blev inga kvar tillräckligt länge för att testa den teorin.
Den här kakan var så enkel att Tilda kunde baka den nästan helt själv och blev så god att barnen åt upp hela omedelbart.
Vispa
2 ägg
2 dl rörsocker
riktigt vitt och pösigt. Det här är säkert bäst om någon vuxen gör. Eller åtminstone någon som är äldre än fyra och som förstår att stänga av vispen innan de lyfter den ur skålen. Blanda
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 nypa salt
i en annan bunke. I ytterligare en annan bunke blandar man
1 rabarberstjälk (skalad och skivad i tunna skivor)
1 nypa kardemumma
1 nypa kanel
I äggblandningen ska man sedan försiktigt röra ner
0,5 dl vaniljyoghurt
100 gr smält smör
Därefter rör man lika försiktigt ner mjölet och därefter rabarbern. Häll allt i en liten smörad och bröad form (ca 20 cm, eller en långsmal form) och grädda i mitten av ugnen på 175 grader i ca 15-20 min. Prova med en sticka när kakan är färdig. Stickan ska inte bli kladdig.
Igår var det bröllop. Pappan gifte sig äntligen med mamman. Det var fantastiskt bra musik, vackra tal, bedårande brud och just sånt som hör ett riktigt prima bröllop till.
Och så var det tårtor förstås. Önskemålet var många färger och inga rosor, krusiduller och flufferier. Så det blev ett paketbord med tårtor. De röda var fyllda med vit choklad mousse och bottnarna gjorda av hallon och mörk choklad. De gröna var fyllda med en apelsinkräm och chokladganache. De gula var fyllda med hallonsylt och vaniljkräm.
Av överblivna äggvitor gjorde jag några macarons. Hälften försvann på den tiden det tog mig att fotografera tårtorna.
När jag hinner ska jag försöka lägga ut recept.
Självklart var det dans också. De här två var utan tvekan festens mesta partypinglor.
Till helgen ska jag baka bröllopstårta. Jag kan inte avslöja för mycket men…
Hallon och mörk, ljuvlig fairtrade choklad. Samt sisådär 50 ägg från glada, numer ägglösa hönor och 2 kg finfint ekologiskt smör.
Ett halvt kilo vit choklad förvandlat till fluffigt mousse.
Det blir nog bra det här.
… kan man baka en liten tårta och sedan rulla marsipanen i bollar (en för varje färg), platta ut och trycka ihop dem med handen och sedan sätta igång att kavla. Som alltid när man kavlar marsipan underlättar det som om man pudrar arbetsbord och kavel med florsocker.
Så Tilda beställde en ofantlig mängd tårtor och delikatesser till sitt kalas. Jag bakade så mycket jag bara hann. Och om vi säger som så: det blev mer än vi orkade äta. Så fort jag hinner ska jag försöka lägga upp separata beskrivningar och recept. Min högt vördade älskade make bakade kycklingpaj och mozarellapaj. Och det är verkligen inte för inte som han kallas för pajkungen. Eller, det är väl egentligen bara jag som kallar honom pajkungen. Men, ni fattar. Sjukt gott.
Tilda, Vilho och deras kalaskompisar (Tildas ord) fick sedan uppmaningen att peka på vad de vill ha och att ta precis hur mycket de ville men att inte äta det de inte tyckte om. Och det åt tappert, de små liven.
Tilda ville ha tvåvåningstårta. Så jag gjorde många små.
Och så gjorde jag en stor. Lite för att se hur det funkade. Lite mer för att jag ville ha något att skriva hennes namn på. Tilda konstaterade förtjust att hon kan läsa nu när hon är fyra för hon såg minsann att det stod Tilda på hennes tårta. Bra så.
Självklart kunde vi inte ha kalas utan cupcakes. Det går bara inte för sig.
Jag kunde inte låta bli att laga macarons. De var tvärtemot vad jag trodde kanske de populäraste på hela kalaset. De är ganska bruna eftersom jag använde oskalad mandel, men i gengäld smakar de betydligt mer.
Som ni vet önskade sig Tilda en Barbie-som-prinsessa-tårta. I morse, ungefär sjutton tårtor och x antal timmar senare, kom hon fram till att hon nog ändå hellre ville ha en Barbie-som-sjöjungfru-tårta. Som den hjärtlösa moder jag är sa jag nej. Hon fick nöja sig med vårprinsessan. Och det gjorde hon också. Jag gjorde i ordning allt utom själva klänningen igår, och jag kan berätta att när Barbie med en plastpåse på huvudet stod nerstoppad i en tårta som var lätt överfull på röda jordgubbar vilka trängde ut mellan sockerkakelagren var det rätt mycket American Psyko över det hela. Det blev betydligt bättre utan plastpåse och med klänning.
Födelsedagsprinsessan var mycket nöjd!
I morgon fyller min lilla baby fyra år. Hon har beställt tårtor och cupcakes av så många olika sorter och former att jag tappade räkningen för länge sedan. Genom att sträcka sina små armar åt sidorna så långt hon förmådda måttade hon ”unkeväj” hur stor Barbietårtan borde vara. Igår var hon således med all rätt bekymrad över att jag inte hade börjat baka ännu.
Men nu. Nu har jag laddat mig med kaffe, städat köket och gjort en tämligen överväldigande lista över saker som ska bakas. Det blir glada cupcakes, pastellfärgade macarons, flervåningstårta och förstås den Barbietårta (om än i något mindre storlek än hon måttade) som hon drömt om sedan oktober.
Hit och dit och tillbaka igen 