Folk hör av sig och undrar hur det går med avhandlingen. Så här ungefär.
Etikett: Avhandlingen
Helskottas septemberskit
Jag vet att jag för några månader sedan stötte på en avhandling skriven typ i slutet av 1800-talet, vilken behandlade precis samma ämne som jag skriver om men nu hittar jag den inte igen. Den är som uppslukad. Och när jag försöker googla mig fram till den igen så hittar jag bara mig själv hela tiden för inte alldeles oväntat har jag varit en smula mer aktiv på sociala medier än min kollega för drygt 100 år sedan.
Slutet av september, när alla ansökningar ska in, är som vanligt ett helvete.
Och det ligger en katt på tangentbordet.
Hur bildas nya familjer?
Ni får ursäkta om jag behandlar bloggen styvmoderligt (vad är det för sorts sexistiskt uttryck egentligen, va?) men det är rätt mycket nu. Dels är det förstås det konstant pågående arbetet med avhandlingen vilket borde resultera i att jag är färdig att presentera ett kapitel för seminariet i april (as if). Dels så är det bara några veckor kvar till Dies Medievales – Finlands största konferens för medeltidshistoriker – då jag ska presentera delar av min forskning.
Temat för i år är relationer. Jag tänkte tala om de familjerelationer jag har hittat i mina källor. Hur skapades nya familjer? I Norden har vi nästan uteslutande haft patrilokalitet, vilket innebär att kvinnan när hon gifter sig flyttar in till mannen istället för tvärtom. Men hur påverkades hennes band till födelsefamiljen?
Grejen är att jag har hittat jättemånga mågar. När till exempel en man och kvinna som är gifta med varandra vill donera till kyrkan eller whatever var det vanligt att deras måg – med eller utan sin hustru, deras dotter – var med när affären genomfördes. Men varför? Vad betyder hans närvaro för familjerelationerna? Vad säger det om nya familjekonstellationer?
Det här funderar jag på nu.
Långt tillbaka på medeltiden
Ni vet hur man ibland säger att något var på medeltiden för att säga att det hände för riktigt, riktigt länge sedan? Så, hur gjorde folk som faktiskt (lyckligt ovetande) levde på medeltiden när de ville understryka att något hänt för länge sedan? Jo, så här:
Året är 1413 och Sten Haraldsson Gren har kommit till tinget för att lämna fram klagomål om att en viss Esbjörn Djäken har hävdat att borgen Ål (där slottet Grensholm ligger nu) skulle höra till kungen. För att lösa konflikten fick åldermän och 12 av traktens betrodda män – en nämnd – rannsaka frågan. Därefter
”witnadho oc sworo [de] at Aal war alder kunungx tridhiung oc at kronan enghin ræth thær til hafdhe, vthan hafwer warit aff heedhnom høøs herra ægha oc fæelst”
”vittnade och svor [de] att Ål aldrig var kungens treding och att kronan inte hade någon rätt därtill, utan [det] har sedan hedenhös varit ägt av en herre och frälsegods”
Inför denna kraftfulla bevisning dömdes Ål till fortsatt frälse och Sten Haraldsson fick rätt.
(Hela urkunden, SDHK 18152, finns att läsa här!)
Om medeltida pengar och betalningar
Det är inte alltid helt enkelt att reda ut vilket monetärt värde någonting har haft under medeltiden. Just nu läser jag ett dokument från 1411 (SDHK 17721) i vilket Inge Ingesson pantsätter sin gård i Utterstad i Appuna socken (i nuvarande Mjölby kommun). Det var fortfarande hyggligt vanligt att man fick någonting annat än pengar, till exempel tjänster i form av vård, eller en häst (men då angavs ofta värdet av hästen i mynt). Använde man mynt var det mark silver, mark penningar, ören och örtugar. Så där i princip.
Grejen var att de inte sysslade med fantasivärden på pengar, så som vi gör i dag. Våra papperspengar är ju bara värda vad det står på dem för att vi alla är överens om att det är värdet – egentligen är de bara papper. Medeltidens pengars värde bestämdes huvudsakligen av silverinnehållet. Hade myntet ett högt silvervärde var det värt mer. Under slutet av 1300-talet gick det 24 örtugar på en mark och 3 örtugar på ett öre. Så där i princip.
Så när Inge Ingesson kommer till Vadstena och vill pantsätta sitt gods vill han inte alls räkna i mark och örtugar. Han får istället
”siæxtighio mark pæninga i thyszkom, gotniskom ok sælændzkom, ænghliskom at bereedha, swa som thre hwita thyzka pæninga for en øre, fira gotniska for en øre ok fira ænghliska, som før ær sagth, for en øre,”
”sextio mark penningar i tyska, gutniska och själländska, engelska att bereda, så som tre vita tyska penningar för en öre, fyra gutniska för en öre och fyra engelska, som för är sagt, för en öre”
Inte blir det egentligen nämnvärt lättare när Inge Ingesson klargör vilken jord det här han pantsatt:
”mith goodz i Oterstadhum, som ær en attunger jordh oc en fiærdhaluter næst sunnerst for them nordharsta gaardhenom, liggiande i Apunda sookn i Gilstringis hærædhe”
”mitt gods i Utterstad, som är en attung jord och en fjärdedel näst söder om den nordligaste gården, liggande i Appuna socken i Göstrings härad”
Förutom att Inge mycket specifikt vill ha utländska mynt (och man kan fundera över i vilken utsträckning Vadstena kloster kan tillgodose detta önskemål, eller, för den delen, om han inte alls vill ha slagna mynt utan bara vara stroppig och räkna i komplicerade värden) är det här ett väldigt typiskt dokument. Att avgöra det verkliga värdet på något, för att till exempel kunna jämföra hur mycket en kvinnas arv är värt gentemot vad mannen fick, är nästintill omöjligt. Stora delar av tiden vet man inte ens var godset har legat.
Sånt pysslar jag med i dag.
EDIT: Och nu kom jag just till ett köpebrev utfärdat av Otte Bengtsson (SDHK 17818) i vilket han förklarar sig ha sålt jord för 150 mark och uppburit betalning enligt följande:
”fæmtyghi march i reedha pænigha æpter swæntz taal, fæmtighi march i mæssing, pundit fore fyra march, fæmtighi march i oxa ok koo, oxa fore iij march, koo fore tolf øra”
”femtio mark i reda penningar efter svenskt tal, femtio mark i mässing, vägt för fyra mark, femtio mark i oxar och kor, oxe för 3 mark, ko för 12 öre”
Mitt liv som katt: Inspiration
”Hur går det med avhandlingen då? Klar snart eller?”
Så jävla färdig.
Svengelska
Ibland när jag skriver på engelska, som till exempel min avhandling, blir jag helt väldigt osäker på om jag stavat rätt eller bara hittat på. Som i dag, när jag helt plötsligt insåg att jag kanske diskuterade medeltida sälar istället för sigill.
Lilltassen
Viktor var imponerande nära sanningen när han gissade att jag gett upp min akademiska karriär för att bli kattfösare. Så här: Det började med att jag inte fick det där jobbet. Och när jag inte fick jobbet och eventuellt bröt ihop i en inte alldeles attraktivt gurglande liten hög förstod jag att det attraktiva med jobbet inte alls var arbetsuppgifterna (som ju i princip vore de samma som nu; skriva avhandling) utan chansen att få jobba tillsammans med mina vänner inne i stan. Jag älskar att jobba hemifrån och det har många fördelar och så men det kan också gå dagar utan att jag talar med en annan vuxen och… tja… det blir i längden väldigt, väldigt ensamt.
Så när jag förstod att min biljett till civilisationen rivits och kastats till grisarna var det naturliga steget att se sig om efter fler katter. Förstås.
I dag hämtade jag hem en liten kattunge som – liksom vår Rasputin – skulle ha gått en kall död på Tallinns gator till mötes om inte ödet ville annorlunda. Hon ska bo hos oss tills hon hittar ett eget hem. Jag ska ge er bilder i något skede, sedan, när hon har kommit fram från under soffan. Erfarenheten säger att det kan ta några dagar. Och avhandlingen då? Den skriver jag även i fortsättningen med katter som främsta rådgivare.
Ytterligare en stor upptäckt (om avhandlingsskrivande)
Ja, och så insåg jag till min egen stora förtjusning att Coldplays The Scientist egentligen handlar om en avhandling.
Come up to meet you, tell you I’m sorry
You don’t know how lovely you are
I had to find you, tell you I need you
Tell you I set you apartTell me your secrets and ask me your questions
Oh, let’s go back to the start
Running in circles, coming up tails
Heads on a science apartNobody said it was easy
It’s such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard
Oh, take me back to the startI was just guessing at numbers and figures
I was pulling the puzzles apart
Questions of science, science and progress
Do not speak as loud as my heartAnd tell me you love me, come back and haunt me
Oh when I rush to the start
Running in circles, chasing tails
Coming back as we areNobody said it was easy
Oh, it’s such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be so hard
I’m going back to the start
Forskarpresentationen
Som den uppmärksamma läsaren redan vet är jag med i ett projekt som heter På jakt efter familjen. Det är ett familjehistoriskt projekt där jag och ett gäng kolossalt begåvade forskare undersöker familjens historia från medeltiden (jag har den äldsta tidsperioden) fram till nutiden. På projektets hemsida finns nu presentationen av min del i projektet uppe. Läs gärna här! Ja, och kan ni finska ska ni förstås passa på att läsa allt smart som mina kollegor bloggat om tidigare!
Hit och dit och tillbaka igen 