Etikettarkiv | Allting blir bättre av enhörningar

Trygg famn

En del dagar händer det att många små bitar, som var för sig inte är några större problem, tillsammans gör att det känns som att jag fullkomligt tappar fotfästet. I dag:

  • Jag hittar en gammal bild på sonen och minns hur det var att sätta honom i dagvård. Jag minns min ensamhet, hur han vantrivdes, hur jag upplevde att jag hade noll stöd från pappan och jag blir arg och ledsen och kvävd av minnena.
  • Den kör jag sjunger i tar på nytt upp Aftonens sång, en fantastiskt vacker visa om avsked. Senast vi sjöng den var när sonen var sjuk och jag inte visste om han skulle överleva.
  • Det visar sig att det finns gelatin i min favoritglass. Vem i helvete kommer på tanken att lägga döda grisar i glass?!?
  • Exet meddelar att jag bara får hem ett barn istället för två imorgon, som jag hade trott. Sonen vill stanna en dag extra hos honom.

Här faller jag. Djupt och snabbt. Famlar efter fotfäste, någonting att hålla i så att jag ska komma ihåg vartåt jag är på väg. Då hjälper det att ha en stark, trygg famn att landa i. Älskade, välsignade A! Som vanligt släpper han allt han har för händer och hjälper mig att samla ihop mina trasiga bitar.

img_9377-2

 

Kvällsgöra

Jag tar den här fredagkvällen i akt att skriva färdigt min föreläsning som jag ska hålla på måndag på Kyrkohistoriska föreningens möte. Mitt ämne har ju som bekant bara en tämligen lös koppling till kyrkohistoria, men jag kompenserar det med att visa en Powerpoint med enhörningsbilder.

Vill man komma och höra mig föreläsa om medeltida genushistoria (och se bilder på enhörningar) kan man komma till Teologiska fakultetens sal på Helsingfors universitet, Vuorikatu 3 (5 vån), på måndag den 3 februari kl 17.15. Här är annonsen! Det är öppet och gratis och fantastiskt spännande!

Så många anledningar att vara medeltidshistoriker

För tillfället sitter jag och förbereder nästa veckas lektioner om världskrigen. Det finns få saker som är riktigt lika deprimerande som att leta bilder till dessa lektioner. Det är idel lera, exploderade armar, sönderbombade byggnader, mer lera. Och allt i muntert svartvitt. Inte ens förgyllda initialer. Inte ens en ynka liten enhörning.

westfront