Det är inte bara jag, eller hur…?
Kategori: Vardagslivet
Sådan matte
När man är ute i hundparken och det plötsligt slår en hur sanslöst lika sina hundar alla människor är.
Och så tittar man ner på sin egen hund och blir lite fundersam.
Och statistiken bara KABLAAAM
Det här hörrni, det är ganska sjukt. Så här ser det ut sedan bloggens start. Det är en sjuhelsikes massa folk.
Tack för att ni orkar hänga kvar här! Här kommer en bonusbild på hundvalpen.
Kvällsromantik
Nu ligger barnen och snusar i sina sängar, Blossa ligger på sin tron av filtar och drömmer, jag har förberett morgondagens mat, kört fyra maskiner tvätt och nästan hunnit städa färdigt köket. Det är dags för mig att skriva avhandling ett par timmar, till det stilla ljudet av vårtokiga fåglar och den ljuvliga doften av blommande hägg. Det är kvällar som de här som får en att orka.
Och att glömma varför man var tvungen att köra fyra maskiner tvätt.
Tack Facebook.
När man försöker hålla huvudet över ytan i en skilsmässa och Facebook vill påminna en om ens minnen.
Valp
Jag är ledsen att det tog så lång tid innan jag delgav er den fina nyheten att vår hundvalp har kommit hem men jag har banne mig inte sovit på tre dygn. Hon är betydligt större än jag trott, med de fluffigaste tassarna jag sett och ett prima skägg. Jag visste att hon inte skulle vara rumsren, men hon är antirumsren – ser hon ett rent rum måste hon kissa där. På plussidan har jag ju nu fått tummen ur och tvättat alla mattor.
Ja, och även om rumsrenheten behöver en smula arbete så har hon plockat upp andra saker sanslöst fort. Hon går redan så fint i koppel att barnen kan hålla i henne till exempel. Och även om hon är blyg och lite rädd, så är hon nyfiken och villig att lära. Det hoppas jag att vi kommer riktigt långt med!
Sådan mor, sådan son.
Vi sitter och äter våfflor i uterummet och diskuterar.
Jag, till min älskade son, långsamt och tydligt: Sinä olet besserwisser.*
Sonen: *harkel* Itse asiassa, suomeksi se on näsäviisas.**
Resting my case.
* Du är en besserwisser.
** I själva verket heter det på finska näsvis.
Nog klarar man ju vappen
Här sitter jag i det sprakande skenet från tända ljus och skriver stipendieansökningar, så här på Valborgsmässoafton. Främst förstås för att them stipendieansökningar aint waiting for någon men också lite för att det är ganska skönt. Skönt att ha ett ställe där man kan känna sig hemma och där man kan få sitta och jobba nästan oavbrutet i flera timmar.
Betydligt sämre kunde man ju ha det.
Klackarna i taket
Det tog inte lång tid efter det att barnen åkt för att vara med sin pappa innan jag fann mig själv äta glass direkt ur paketet till lunch, med fötterna lojt uppslängda på köksbordet.
Åttaåringen
För exakt åtta år sedan kom lilla Tilda till världen. Underbara fina Tilda. Så modig, så stark och nyfiken på hela världen. Tilda med det stora hjärtat, med den underbara humorn och med det hiskeliga humöret.
Åtta år blir hon idag.
Och för första gången på de här åtta åren får jag inte vara med henne på hennes födelsedag eftersom det är pappadag. Det tar begreppet ensamhet till en helt ny nivå att inte få hålla sitt barn när man vill och jag försöker intala mig själv att jag klarar det. Att Tilda säkert har det bra och att jag får tillbaka henne och hennes bror imorgon. Men egentligen klarar jag det inte alls. Det här är en trasig dag.
Hit och dit och tillbaka igen 
