Vardagslivet

Jag kan inte bestämma mig för om det är genialiskt eller vansinnigt korkat

Tilda har klippt sitt hår. Igen. Hon passade på när de hade barnvakt och stora, långa, blonda lockar mötte oss på badrumsgolvet när vi kom hem. Hon vet att hon inte får klippa sitt hår. Så det var liksom inte det enda gjorde.

Hon klippte också papper värt en halv regnskog till confetti.

Och en filt.

Och Mummis tidigare väldigt vackra handknutna kinesiska matta.

Och min gamla gunghäst.

Så. Vi är ju egentligen inte så hemskt arga över just det där med hennes snaggade lugg längre, om vi säger så.

Vardagslivet

Den heter Mamman med de röda ögonen

Vilho: Mamma titta! Jag har lånat en bok! Den handlar om en liten grön drake som äter ljusstumpar och till slut en höstkväll lämnar barnen som skött om honom och flyger sjungande mot solen.

20130303-122107.jpg

Nyhetsplock · Vardagslivet

Biffy Clyro – ett inlägg om eufori

Så hörrni. Biffy Clyro alltså. Man kan tvista hur mycket man vill om ifall den nya skivan Opposites verkligen är lika bra som förra Revolutions eller inte, men när det gäller livespelningar då är Biffy Clyro kungar. De är så satans tajta (och då talar jag alltså om samspelthet, inte om Simons byxor) och så sjukt bra på vad de gör. Tre fantastiska röster, tre fantastiska musiker (och en extra gitarrist som stod i ett hörn mest hela tiden). Det blir liksom inte bättre. Det är tre killar (och så han i hörnet) som står på scen och ger allt vad de har av sig själva. Jag är fortfarande i ett euforiskt rus.

Kuriosa: Det hjälper om man inte bryr sig om att platserna längst fram är för patetiska fjortisar. Det var bara ett staket, en ordningsvakt och några ungdomar med bara armar, svartbågade glasögon och mössa mellan mig och scenen. Följande bilder är tagna med min telefon.

Kuriosa 2: Det är mest Simon för att han stod rakt framför mig. Det är inte ett estetiskt val.

20130301-120613.jpg

20130301-120625.jpg

20130301-120642.jpg

20130301-120707.jpg

20130301-120748.jpg

20130301-120758.jpg

20130301-120817.jpg

Vardagslivet

Snart redo!

Ikväll spelar Biffy Clyro på Nosturi. Jag är så satans taggad att det inte ens gjorde något att jag hade hårspraysflaskan åt fel håll och därför råkade spraya ihop ögonfransarna.

Historikerns historier · Vardagslivet

Tack och lov för Wikipedia!

Jag satt uppe till halv tolv i går natt och förberedde dagens lektioner. Renässansfurstar och absolutism. Så kommer jag glad och välförberedd till skolan, öppnar klassrumsdörren och känner inte igen en käft.

Det är fel klass.

Det är klassen som borde få höra om ryska revolutionen och upptakten inför Andra världskriget.

Och jag är rätt bra på historia. Det är jag. Men jag kan inte med minus två minuters förberedelsetid slänga ihop en lyckad föreläsning om ryska revolutionen och upptakten inför Andra världskriget. Så jag höll upp boken och uppmuntrade dem att läsa sidan X.

Men de har inte samma bok. De har den nya boken. Jag har den gamla boken.

En sån dag ni vet.

 

Vardagslivet

Och när man öppnar läroboken…

… så hittar man det här. Nu ska jag bara försöka få eleverna att se det och glömma bort det där med att jag försökte beskriva skriftutvecklingen och när jag tog ett steg tillbaka såg att jag hade ritat en (förvisso nästintill perfekt formad) rumpa på tavlan.
20130226-115419.jpg

Kuriosa: Det var ändå bättre än när jag i mina tappra försök att rita Nordens karta på tavlan ritade min typ sjunde jättepenis och en av eleverna till slut ritar en karta själv ”som du kanske kan använda istället”.

20130226-115457.jpg

Vardagslivet

Två veckor

Två veckor kvar av dubbelarbete innan jag kan gå tillbaka till att bara panikskriva avhandling.

Bra sak: Vädret är alldeles underbart, det droppar dripp dropp från taken och solen skiner ute.

Dålig sak: Jag är inne.

Stresslevel: Som en level 1 cleric-rogue som just mött en level 48 warlock i en mörk gränd. Väljer man taskiga kombinationer får man kämpa för att överleva.

Veckans accessoar: Koffein.

Snapshot_20130225_4

Vardagslivet

Sånt som små prinsessor gör

Tilda hade en kompis hemma. Det tog i runda slängar 4,23 sekunder för dem att få av sig sina kläder och börja välja nya ur Tildas tämligen omfattande kollektion av prinsessklänningar. De trippade runt på tå och talade låtsasengelska med varandra och skrek så alla trumhinnor utan prinsessornas egna kollektivt imploderade.  Sedan sminkade de sig. Med nagellack. I ansiktet. Så var det dags för picknick. De hämtade apelsiner som de åt inne i Tildas klädskåp. När de städat ut apelsinskalen ur skåpet passade de på att kasta ut resten av kläderna också. På samma gång bombarderade de den imaginära men inte desto mindre hotfulla drottningen. För säkerhetsskull kastade de också ut alla leksakerna. Och ett glas.

Därefter började balen. Den var nere, för dansgolvet på övervåningen gick av någon outgrundlig anledning inte längre använda. På balen gick det ganska vilt till. Det gör ofta det när fara hotar och prinsessorna måste skydda sig genom att skrika sitt trumhinne-imploderar-skrik och kasta saker på ondskefulla, korrumperade drottningar. Sedan skulle Snövit komma, men det gick inte för vi hade slut på giftiga äpplen. Då skulle Törnrosa komma, en idé som vid det här laget å det starkaste understöddes av mig eftersom det innebär 100 år av sömn, men vi hade inte tillräckligt med taggbuskar i vardagsrummet för att det skulle bli riktigt trovärdigt. Istället kom det två prinsar till de prinsessor som redan fanns och därifrån blev dansandet bara vildare.

Sedan var det hög jävla tid för de ljuvliga prinsessorna att gå ut en stund.

Och jag står och tittar på den fullkomliga förödelsen två små flickors prinsesslek har skapat. Det här ska minsann prinsessorna få städa själva. Allt utom glaset. Sånt får mammor städa. Så kommer prinsessorna in igen och menar att de inte har tid att städa för de leker fortfarande och nästa bal börjar faktiskt riktigt snart. Då är det nära att jag faller dit. Att jag säger till prinsessorna att prinsessor minsann städar efter sig. Prinsessor tycker inte om när det är stökigt. Vad skulle väl kungen säga? Vad tror ni prinsarna tycker om prinsessor som inte städar? Istället biter jag mig i tungan och hör de rosenkindade prinsessorna dundra uppför trappen i jakt på dansskorna och mer smycken. För vem är jag att försöka tygla vilda prinsessor med föreställningar om hur vilda prinsessor vill ha det eller hot om att de inte kommer att få männens gillande?

Efter en stund förvandlades prinsessorna till sjöjungfrur och var tvungna att gå och bada i ett kar fyllt med ljuvligt doftande skumbad. Men innan det blev skumbad fick sjöjungfruprinsessorna städa balsalen. Utifall att det skulle vara svårt att få fenorna tillbakatrollade till fötter senare.

Vardagslivet

Vi har varit och tittat på ett hus

Nu slits jag mellan hopp och förtvivlan. För det är ett alldeles underbart gammalt, nerslitet ruckel som med kärlek och sisådär 100.000 euro i renoveringskostnader skulle kunna bli alldeles ljuvligt. Det är stort, det har högt till tak, det har en enorm trädgård och… eh… ja. Det är stort. Det är väl egentligen den enda fördelen. De fyra ytterväggarna är långt ifrån varandra. På nästan alla ställen sitter de ihop. Men jag är nog lite kär ändå. Det är jag. Så där så att det bubblar och så att om huset hade en telefon hade jag ringt till huset och lagt på när det svarade betydligt fler gånger än vad som vore socialt accepterat.

Men så grips jag av panik. Inte kan vi köpa ett gammalt ruckel! Vi som är värdelösa på att renovera, vi som i princip förlitar oss helt på makens inkomst, vi som just fått det här huset som vi bor i att bli perfekt. För vårt hus är underbart. Det har perfekt läge, nära tåget, blåbärsskogen, simplatsen, skridskobanan. Trädgården är den största i grannskapet (och ungefär 1/100 alldeles på riktigt av det gamla rucklets trädgård) och jag har i fem års tid älskat den och skött den. Det mesta som lever här har jag skapat. Till och med ungarna. Jag vet bara inte om jag är redo att släppa vad vi har för vad som potentiellt är en dröm som går i uppfyllelse men som lika gärna skulle kunna vara att kasta all trygghet överbord för en pengaätande hägring.

Ångesten nu. Nästan som när man måste åka in till stan och möta någon en viss tid. Storångest. Det-vore-kul-att-åka-men-tänk-om-jag-inte-klarar-det-ångest. Fast med lite större insats än en enda förstörd dag då.