Kulturkrockar · Nyhetsplock

Två män sexigt insnärjda i samma OnePiece

Som många andra roar jag mig med att fundera över hur reklam skulle sett ut om det hade varit män istället för kvinnor och tvärtom.

Ser ni det? Två biffiga män i den här OnePiecen?

För det blir inte mer patetiskt sexualiserat än så här.

Förresten skulle jag å det bestämdaste vilja avråda alla från att skaffa sig en sån där dräkt, särskilt tjejvarianten. Inte en enda av tjejerna i den tilltänkt inspirerande reklamen har nämligen lyckats få upp dragkedjan längre än till navelhöjd. Det verkar vara någon sorts konstruktionsfel.

Historikerns historier · Kulturkrockar · Nyhetsplock

Att stå ansikte mot ansikte med historien

I staden Birka, på Björkön i Stockholms skärgård, dog för 1200 år sedan en sexårig flicka som arkeologerna hittade vid en utgrävning i slutet av 1800-talet. Nu har forskarna åter gett henne liv genom att ha rekonstruerat hennes ansikte och klätt henne, så att hon står inför oss, kanske just så som hon såg ut. Och hon ser liksom… svensk ut. Påminner mig om mitt hemland.

Fascinerad läser jag artikeln på DN, men så händer något. Historikern i mig drar fram källkritiken och börjar såga mening efter mening. Starkast fastnar jag för

”Egentligen är det inte helt säkert att Birkaflickan var just en flicka men de gåvor som hittades tillsammans med hennes skelett tyder på att så var fallet. Med sig i graven fick hon bland annat ett förgyllt spänne, glaspärlor och en behållare med synålar […]”

Kommer ni ihåg Bäckaskogskvinnan som hittades på 1930-talet? I hennes grav hittade man redskap för jakt och fiske och tog för givet att det var en man, ända tills det efter en bäckenanalys visade sig att hon fött flera barn. Varför har man då valt att göra sexåringen på Birka till just en flicka, trots att det inte finns uteslutande bevis? För att vi återigen applicerar våra nutida genusordningar på forntida fynd?Va, va, va?

Eller kanske för att det är mest troligt att sexåringen på Birka var en flicka, för att synålar och glaspärlor under de nästan 7000 år som skiljer Bäckaskogskvinnan från Birkaflickan blivit tillräckligt starka kvinnosymboler för att rättfärdiga en gissning. Och förmodligen för att ”kom och möt Birkahermafroditen” hade gett en helt annan klang och vetenskaplig vinkel.

Jag faller tillbaka på något som jag ofta hävdar, nämligen att kontakten mellan forskningen och samhället är mycket viktigare än vad en del forskare skulle vilja ta till sig. Vi som forskar måste ta ställning till vad som kan tyckas som betydelselösa små detaljer, som om man får skriva ”hermafrodit” när könet är okänt trots att termen egentligen syftar på en individ som är tvåkönad.

Men för den allmänna förståelsen av vår gemensamma historia är de där detaljerna inte lika viktiga. Ett vaknat intresse och en vilja att lära sig mer är betydligt viktigare, och vad kan då vara häftigare än att få möta någon som levt för 1200 år sedan och ser ut just som oss? Häftigt!

Kuriosa: På SVT Play kan man följa arbetet!

 

Nyhetsplock · Vardagslivet

Om ljudet av smällare och lyckan att få hålla sina barn

Barnen kommer rusande in, uppspelta och lyckliga. Fyrverkerier! Underbara konstellationer i regnbågens alla färger lyser upp den mörka natthimlen. Tillsammans går vi ut. Det är kallt och varje andetag skapar små puffar. Vi står tillsammans. Fascineras, jublar, beundrar. Tätt, tätt ihop njuter vi av att tillsammans få uppleva det färggranna skådespelet.

-Kanoner, suckar Tilda hänfört.

– Nej, raketer, försöker jag.

– Kanoner, bestämmer Tilda. Mera!

Senare på natten sitter jag i en mjuk fåtölj hos goda vänner och smuttar på en drink. Ljudet av smällarna utanför får mig att tänka på mina underbara barn, som för länge sedan tryggt somnat hemma hos farmor. Ljudet får mig att tänka på kylan ute i den gryende januarinatten och den ljuvliga värmen från festen, skratten från vännerna.

Ett nytt år börjar och jag ser fram emot allt vad som kommer.

Men ljudet av smällarna får mig också att tänka på alla dem som inte associerar till vänner, fest och skratt. Tyst skickar jag en tanke till alla dem som tänker på granater, våld och ond, bråd död. Alla dem som vet att det där ljudet betyder flykt och rädsla, dem som lämnat allt de någonsin haft och som sett sina vänner bli kvar. En tanke till alla dem som när de hör ljudet tänker på sina barn men aldrig mer får hålla dem i sina armar, och alla de barn som inte längre har någon att krypa upp till och söka tröst hos.

En tanke till alla dem som just i denna natt av förhoppningar och förväntningar förlorar allt.

Ett nytt år börjar och jag lovar mig själv att försöka skänka lite hopp till dem som inget har.

Mitt nya år börjar jag med en donation till Läkare utan gränser. Om vi alla delar med oss lite av vad vi har gör vi en stor skillnad. Vad gör du?

 

Dessutom: Läs gärna Essas gripande berättelse om en tablettask och en liten pojke.

DN rapporterar om att tysta nyårsraketer blivit populärare.

Nyhetsplock · Vardagslivet

Oundviklig attitydinkontinens

Jag hade tänkt att jag skulle låta bli. Skyller på min bror. Det var han som började.

Alltså: Missa inte Språkrådets nyordslista 2011!

Personliga favoriter är:

Bamseteorem

Fulparkerare

Möpare

Tjejsamlare

Kuriosa: Stavningsprogrammet vill först inte godkänna nyordslista utan föreslår ackordsprislista.

DN, SR, GP, SvD

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Mannens eget ställe

DN rapporterar om fenomenet med man caves, ett ställe (företrädesvis en källare) där mannen kan få inreda och husera alldeles efter eget behag. Jag fastnar ofta i inredningsprogram från både USA och Storbritannien och den där källaren verkar betydligt viktigare än vad man kunde tänka sig.

Och visst behöver alla sin egen vrå, sin egen trygghet och sin egen tid. Särskilt i den stressade miljö som vi lever i nuförtiden. Många män i både Finland och Sverige verkar ha toaletten som det heliga rummet där ingen får störa. Själv älskar jag att få stänga dörren till mitt arbetsrum och skapa text.

Så om alla har ett behov av sin egen fysiska plats, vad är det då som retar mig så med man caves…? Visst är det bra att även männen tar initiativ till inredning och välbefinnande. Teoretiskt sett. Men var är kvinnans plats? Var är hennes egen grotta dit hon kan dra sig undan en hel dag utan att behöva bekymra sig om värre saker än att TVn inte är grannskapets största? I inredningsprogrammen brukar männens intresse för i vilket av källarens hörn bardisken ska stå jämställas med var kvinnan vill ställa spisen. Även om jag vill tolka detta som en jämlik fördelning av arbetet med mat och dryck är nog den bistra sanningen att männens vrå är frikopplad från sysslor (vilket är hela poängen) medan kvinnornas utrymmen i hemmet är köket (så att hon samtidigt kan laga mat) eller tvättrummet (så att hon samtidigt kan bearbeta tvättberget). Många män berättigar dessutom sin fristad i huset med att de i alla fall är hemma. Författaren till The Man Cave Book menar att det är bättre att mannen sitter hemma och tar en öl än ”springer ute och blir full”, som att det skulle vara de enda alternativen.

Det är hög tid att det där med att bygga sig ett gemensamt hem faktiskt blir ett gemensamt projekt. Om kvinnan är den som bestämmer i de flesta fallen (på DN nämns siffran 99 %, även om det knappast är statistiskt mätt) kommer hennes plats i hemmet förvisso kanske bli en njutning för henne, men förmodligen också ganska ensam och inte minst konstant. Så länge hon inreder hemmet till sitt kan hon knappast förvänta sig annat än att mannen betraktar det som hennes. Alltför ofta menar män att det är bättre att låta kvinnfolket hållas med inredningen för att kvinnorna ändå är de som bryr sig mest, vilket talar för att dessa män antingen inte förstått vikten av vardagsmiljön eller också inte ser hemmet som vardagen utan ett undantag. Istället för att fråga mannen om de gardiner man nyss köpt och hängt upp passar och ge honom alternativen a) säg ja och bevara friden b) säg nej och öppna Pandoras ask: be honom köpa gardinerna. Vill han inte ha gardiner: lev utan.

Alla behöver en egen fristad, men ett gemensamt hem ska erbjuda en fristad till alla som bor där och varken mannens fristad eller mannens plats ska vara ett tillägg till hemmet utan en naturlig del.

Kuriosa: Serpens Albus skrev om detta för inte så länge sedan.

Nyhetsplock

Genus och julklappar – det rosa dilemmat

DN skriver man om hur flickor får rosa leksaker och betecknar det som ett problem. Man lyfter fram svårigheten med att hitta en rosa bil, exempelvis. Ni som följt bloggen vet att vi har en sån, men det hör kanske inte hit. Även om jag kan hålla med om att julefriden försvårar gränsöverskridande julklappar och på sätt och vis cementerar genusgrundade stereotyper är det rosa dilemmat ett klart överskattat problem.

Problemet ligger inte alls i färgen rosa – faktum är att vår syn på rosa är synnerligen kulturbetingad och långtifrån den universella kvinnosymbol den ofta framställs som – utan i vad pojkar och flickor förväntas göra med sina leksaker och kläder. Flickornas kläder har fjärilar, blommor och snirklar – stillasittande skönhet – medan pojkarnas har bilar, tåg och action – fartfyllda initiativtagare. Även pojkarnas leksaker tenderar till att uppmuntra till att utforska, undersöka och skapa medan flickornas uppmuntrar till att vårda, pynta och träna sig till goda mödrar.

Problemet är alltså inte färgen på leksaken utan vad man kan göra med den.

Kuriosa: När man började framställa rosa på 1700-talet var det en utpräglad mansfärg.

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Av alla dumma idéer

I Sverige diskuterar man som bäst möjligheterna att återinföra studentexamen. I Finland funderar man snarare på hur man ska komma bort ifrån den.

Jag förstår vikten av kontroll. Både statlig kontroll över vad som händer i skolorna och att systemen uppfyller kraven, och den kontroll som innebär att man vet på ett ungefär vad ungdomarna kan när de kommer ut ur skolan. Jag förstår det, men samtidigt är det så åt helvete fel tänkt.

Den största invändningen – och nu bortser jag från att pengarna som återinförandet skulle kosta gör sig bättre på andra håll – är att vi sätter ett större värde på att mäta och rangordna än på att ge färdigheter för ett liv i framtiden. Att lägga all sin kraft på att komma igenom skrivningar en viss dag, en viss tid ger knappast eleverna den känsla för kontinuerligt lärande som de borde utrustas med. Inte heller belönas de för färdigheter som kan tänkas vara nyttiga i framtiden, när det är deras tur att förvalta världen – kreativitet, nytänkande, skapande? Dessutom då förutsätter vi att alla i 18-årsåldern fungerar ungefär likadant, vilket ett besök på vilken skola som helst kan bekräfta är en felaktig premiss. Istället för att ge eleverna en chans till individuellt lärande i den takt som passar dem stresspressas de igenom ett standardiserat skolsystem där det viktigaste är att samhället i slutändan har en måttstock på vem som orkat med. På så vis prioriterar man att alla har fått samma information, inte att alla har fått samma chans till lärande, för i ärlighetens namn är det långt ifrån samma sak.

Barn och ungdomar spenderar allt fler år i skolbänken. Själv är jag inne på mitt tjugonde, men jag gör det för att jag älskar det. Skolbänken passar mig, jag gillar lukten av vetandets snirkliga korridorer och frasandet när man öppnar en ny bok, men jag respekterar att det inte gäller alla. Samtidigt som vi oroar oss över problemen med ökande marginalisering tycks vi tro att en skola för alla är en skola där alla måste vara. I dag är gymnasiet mer eller mindre obligatoriskt i Sverige, vilket knappast gynnar dem som redan i högstadiet inser att deras styrka ligger i andra områden än svenska, engelska och matematik. Nu ska de inte bara orka ytterligare tre år i skolan, utan testas i slutet också. Eller ska studentexamen bara gälla de teoretiska gymnasielinjerna? De som kommer att ha en bättre chans för att skolsystemet passar dem?

Att ha en utbildning är viktigt, det kommer man inte ifrån, men att likställa utbildning med förmågan att efter 12 år i skolan under några få dagar med slumpen som bästa vän svara rätt på några frågor är makabert. Idén med att återinföra studentexamen kom när en betydande betygsinflation uppdagats, och syftet är att göra ett föråldrat system rättvisare. Rättvisare för vem?

Läs gärna Johannes Åman om ämnet!

DN

Historikerns historier · Nyhetsplock

Flera vrakfynd!

Den som inte har fått nog av spännande vrakfynd den här höst-vintern kan fröjdas! Utgrävningarna nedanför Grand Hotel visar sig synnerligen fruktbara, och mängder med fynd i underbart skick har hittats. Landhöjningen gör sig påmind när marinarkeologerna gräver ut skeppsvrak uppe på land…

För den som vill veta mer kan jag varmt rekommendera marinarkeologernas egen blogg. Där finns bland annat bilder på mynt från Karl XIIs tid och en jättefin liten sjömanskniv.

DN

 

 

Historikerns historier · Nyhetsplock

Kungen och hororna

Eftersom det här är en blogg av en historiker skulle den politiskt inkorrekta rubriken kunna sättas i en historisk kontext och appliceras på förmodligen vilken kung som helst. Utan att nu gräva ner mig i genusvinklade utvikningar om prostituerades relation till maktens män i historien – det får bli en annan gång – vill jag snabbt kommentera dagens hetaste nyhet: bilder på kungen på en porrklubb. Förutom att det må vara hur opassande som helst så är det i princip inte olagligt att sitta i ett hörn och titta på halvnakna kvinnor, så länge man inte gör det i smyg i ett omklädningsrum. Dessutom kan man fråga sig vad det är man vill ha ut av sanningen i det här fallet. Om det är kungen på bilderna, vad har det för betydelse? Vill man utreda ett brott eller gotta i sig i att även kungar gör dumheter? Avskaffa monarkin? Återinföra slottshoror?

I svenska dagstidningar är nyheten om att bilden publicerats väldigt nära sammankopplat med nyheten att bilden är manipulerad. Själv mår jag lite dåligt över skandalsökandets obehindrade framfart.

Läs istället Johan Rockströms och László Szombatfalvys fina debattinlägg om behovet av medias ljus på klimatförändringarna.

Nyhetsplock

Den alltid sökande människan

Visst, vi människor tycks vara sökare av naturen. Vi söker oss själva, söker en livspartner, söker sanningen och söker på Google. Men ibland vore det bättre att stanna upp och se på vad vi har, inte minst när vi knapprar in söktermer på Google. För seriöst, de hetaste sökorden på Google är Facebook, YouTube och Aftonbladet. Hur kan man inte gissa sig till adressen…?

DN, SvD