Kategori: Nyhetsplock

Nyhetsplock

Där är alla flyktingkvinnor.

Charlotte8 kommentarer

Egentligen hade jag tänkt skriva om kaninungarna, men så ramlade jag på Joakim Lamottes senaste ridderliga tilltag för världens alla kvinnor i nöd. Krönikan handlar, mycket kortfattat, om att det huvudsakligen är män som kommer som asylsökande nu. Och det tycker jag förvisso är ett bra ämne, men Lamotte behandlar det utifrån perspektivet att Sverige med sin feministiska regering i jämställdhetens namn borde ta ställning för alla de kvinnor som blir kvar.

För det första är det jätteviktigt att påpeka att det är helt sant att det är flest män som kommer till Europa. Men eftersom Europa inte är världens mittpunkt betyder det inte att det inte finns lika stor andel kvinnor på flykt. Lamotte hade inte behövt göra mer än gå till FNs sidor för att se statistiken och få svar på sin fråga var alla flyktingkvinnorna är.

refugees50,5% av flyktingarna är kvinnor. De är inte kvar i Syrien utan har flytt till närområdena. Libanon, Egypten, Jordanien och Irak är svaret på Lamottes fråga. Resan till Europa är lång och farlig och slutar numer ofta i taggtråd. Att man skickar yngre män som 1) sannolikt är de med störst chans att överleva resan och 2) sannolikt de med störst chans att kunna etablera sig i ett nytt land om det skulle bli aktuellt och 3) garanterat är de som löper störst risk att bli uttagna i väpnade konflikter är inte konstigt. Det handlar inte på något sätt om att syriska män skulle ha gett upp det fantastiska västerländska hederskodexet om ”kvinnor och barn först” (som förövrigt är en myt, vid till exempel alla katastrofer utom Titanic har största andelen dödsoffer varit just kvinnor och barn) utan om vem som kan fortsätta flykten längre bort. Kvinnor och barn är redan i (den förvisso relativa) säkerhet som finns i grannländerna.

Jag håller med Lamotte om att vi borde göra mer för att hjälpa i närområdena. Att donera till Rädda barnen eller till Läkare utan gränser vore en fantastisk bra start för alla som skulle vilja göra en insats för kvinnor och barn.

Men den stora och viktiga genusaspekten här ligger inte i hur syrierna har valt att fly utan i hur väst har valt att bemöta det. Underförstått i Lamottes text och i mängder av liknande texter som florerar på Internet just nu finns nämligen tanken om att kvinnor och barn skulle vara mer skyddsvärda än män och att männen som flyr är ynkryggar. Att de män som lyckas med den lång och farliga resan till Europa likväl inte skulle vara förtjänta av skydd för att de är just män. Man undrar ju lite var alla de där mansrättsaktivisterna är någonstans när det faktiskt på riktigt skulle finnas män som skulle behöva få sitt människovärde försvarat här. För det är ju trots allt så att män inte är det minsta bättre utrustade att stå emot kulor eller knivar, bombsplitter eller granater. Män dör av sådant, precis lika lätt som kvinnor gör. Män är inte mer än människor de heller.

Lamotte påpekar att kvinnor inte startar krig, vilket förvisso är (nästan) sant. Men de män som nu flyr Syrien var inte heller med och startade kriget. De män som nu flyr är precis lika oskyldiga till kriget som kvinnorna är.

Nyhetsplock

Livets början, abort, och kvinnors rättigheter

Charlotte3 kommentarer

Inne på bloggens FB-sida blev det diskussion om huruvida abort är mord fullt jämförbart med nazisternas gaskammare. Även om jag inte tänker befatta mig med just den analogin finns det ett par saker angående vetenskap och kvinnors rättigheter som jag skulle vilja ta upp.

Det är ett populärt argument mot abort att liv börjar vid befruktningen och att det är fullt möjligt att vetenskapligt bevisa det. Grejen är bara att det här är en fråga som forskare inte är överens om eftersom det handlar om hur man definierar a) liv och b) mänskligt liv och det inte är många biologer som skulle vilja ge sig på att göra tvärsäkra uttalanden beträffande de definitionerna. Faktum är att de enda som jag hittar som säger att det skulle finnas en tvärsäker definition är kristna pro-lifeare som menar att det inte kan finnas någon som helst tvekan kring att liv uppstår med befruktningen. Men bara för att det finns en del forskare som är tvärsäkra på sin sak betyder det inte att det finns konsensus kring frågan.

Frågan om när mänskligt liv blir till är beroende av socialmoraliska aspekter som i sin tur är beroende av tid och rum. Till exempel slutar 1/3 av alla graviditeter i tidigt missfall, innan vecka 12. Jag har själv haft ett sådan tidigt missfall och jag var förstås oerhört ledsen då, men jag tänker aldrig att jag egentligen har tre barn, eller att det saknas ett barn i vår familj. Jag ser det helt enkelt inte som att det var ett barn och jag skulle verkligen inte uppskatta om någon annan kom och hävdade att det var det – dels för att det inkräktar på min upplevelse men också för att det (för mig) känns sjukt oförskämt mot alla dem som förlorat ett barn sent i graviditeten eller rent av efter födseln. Jag skulle inte kunna klappa den som just begravt sin ettåring på axeln och bah ”jag förstår precis, för jag hade ett missfall i vecka 9”. Det går liksom inte jämföra.

När man säger att frågan om mänskligt liv är enkel eftersom det blir till vid befruktningen punkt och slut så skapar man en diskurs inom vilken en zygote är lika mycket barn som en treåring. Trots att en zygote inte har något medvetande, inte kan känna, inte liknar en människa eller i övrigt uppvisar någon av de egenskaper vi betraktar som mänskliga. Dessutom är befruktningen en process, inte en enskild händelse, och det är heller inte säkert att den leder till en ny unik, individ. Dagar efter att befruktningen har skett kan nämligen zygoten fortfarande dela sig i en eller flera, genetiskt identiska cellklumpar som utvecklas till flerlingar (t.ex. tvillingar). Det kan alltså inte betraktas som en vetenskaplig slutsats att en människa blir till vid befruktningen, utan det är beroende av definitioner som vetenskapen inte är överens om.

Och det är det svåra med vetenskap. Att ibland finns det frågor som det helt enkelt inte finns något riktigt bra och enkelt svar på.

Därifrån till kvinnors rättigheter. Eftersom det inte finns vetenskaplig konsensus kring när en människa blir till kan man inte använda ”en människa blir till vid befruktningen så det så” som argument. Däremot är det tveklöst sant att det förekommer aborter av foster som skulle ha haft mycket stor potential att bli människor om de inte aborterats. Jag skulle också sälla mig till dem som hävdar att det vid vissa sena aborter möjligen skulle vara fråga om att man avslutar ett barnaliv.

Men samtidigt kan det inte finnas något annat alternativ än att tillåta kvinnor abort. Om vi accepterar tanken att liv blir till vid befruktningen skulle ju inga aborter vara tillåtna någonsin. Inte efter våldtäkt. Inte för den kvinna som saknar ekonomiska möjligheter att ta hand om barnet. Inte för den kvinna som inte klarar av att ens sköta sig själv. Och det finns väldigt mycket vetenskap kring vad som händer då, eftersom det är ett faktum att antalet aborter inte sjunker för att det blir olagligt. Så mycket verklig ångest finns det i barnafödande. Så mycket verkligt lidande för den kvinna som inte klarar av att bli mamma. Vi har medicinskt säkra metoder att minska det lidandet, minska mödradödligheten. Jag kan ärligt inte se att det skulle finnas något annat sätt än att ge så många kvinnor som möjligt tillgång till detta.

För det här handlar i grund och botten om kvinnors rättigheter att bestämma över sina egna kroppar och vad som händer med dem. De betydande effekterna av fri abort på kvinnors rättigheter och kvinnors reproduktiva hälsa är, till skillnad från frågan om när mänskligt liv uppstår, inte alls svåra att vetenskapligt klargöra utan har dokumenterats i över 40 år redan. Det minskar antalet döda kvinnor, antalet döda för-tidigt-födda och antalet barn födda utanför äktenskap (om nu det sistnämnda är något att hurra för, vad vet jag) till exempel.

För den som vill läsa mer om olika sätt att tolka livets början finns det här!

Nyhetsplock

Videon med färgglada bollar.

Charlotte2 kommentarer

För tillfället cirkulerar det en video med en amerikansk typ som med hjälp av små gummibollar försöker förklara varför USA borde stänga sin gränser för invandrare. De som gillar vad han säger jämför honom med Hans Rosling ”men med de rätta siffrorna”.

Killen i videon heter Roy Beck, som startat och driver ett forskningsinstitut som han själv bestämmer över. Videon är från 1996 (det finns en uppdaterad version, men det är inte den som sprids). Inte ens om hans statistik stämde då skulle den motsäga vad Rosling genom 20 år färskare statistik visar om världens beskaffenhet: nämligen att det inte finns en avgrund mellan ”rika” och ”fattiga” länder utan att de flesta länder befinner sig någonstans där mittemellan.

Dessutom driver Beck förstås hela sin grej med halmgubbeargument. Han menar att det är etiskt försvarbart att stänga gränserna för invandrare eftersom invandring inte är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom. Klart det inte är. Invandring är betydligt mer komplext än så, och fattigdom ett alltför utbrett problem. Men för de invandrare som etablerar sig i sitt nya land gör det förstås skillnad, precis som för dem som åker till ett annat land och arbetar eller tigger för att kunna skicka hem pengar. Det gör inte skillnad för världens fattigdom, nej, men det gör en sjujävla skillnad för dem det gäller.

Roy Beck har också skrivit en bok. Jag har inte läst den, men jag antar att den handlar om ironi eftersom den är skriven av en vit snubbe som vill att USA ska sänka invandringen till ”traditionella nivåer”.

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Några svar till goda kristna som lämnar kyrkan

Charlotte1 kommentar

Jag tar mig friheten att besvara några av de kommentarer som har inkommit angående ärkebiskopens uppmaning att kyrkan ska bistå de asylsökande.

20150907-090836.jpg

 

”Kära Infödd Finländare,

Jag förstår att det är tungt att se människor engagera sig för de asylsökande när din egen situation som mindre bemedlad inte har genererat samma medkänsla hos folk. Det är därför med glädje jag nu kan meddela att det kommer att finnas en madrass på ett församlingshems golv till dig så fort en blir ledig! Där får du sova i några veckor medan du väntar på besked om din framtid. Eftersom det inte finns något direkt hot mot ditt liv i ditt hemland kommer du inte att beviljas asyl utan utvisas från Finland.

Hej då!”

 

 

”Kära Godkänner Inte,

Tack för att du delar med dig av din personliga åsikt i en religion med över 2 miljarder anhängare. Det är tur att det inte var på din dörr Josef, Maria och den nyfödde Jesus knackade när de hals över huvud fick fly från Betlehem. Det hade ju inte blivit så mycket av Jesus tid på jorden då.

Ha en bra dag!”

 

 

”Kära Traditionalist,

Du har alldeles rätt i att kyrkan inte är vad den en gång var. Om vi går tillbaka i tiden några hundra år hade det nämligen knappast funnits ett behov för ärkebiskopen att uppmuntra kyrkan att hjälpa flyktingar. Kyrkan har ju trots allt i nästan 2000 år varit en självklar tillflyktsort för den som behöver en trygg hamn. Som Maria Magdalena. Eller som de första apostlarna. Eller som hela kristenheten under de första 300 åren innan den blev statsreligion i Romarriket. Kanske är det specifikt unga muslimska män som inte ska få övernatta i kyrkan, snarare än flyktingar i allmänhet? Vi vet ju trots allt väldigt lite om Jesus inställning till muslimer eftersom islam utvecklades (ur kristendomen) först 600 år senare. Däremot hade ju Jesus inga problem med att ta emot fariséer, egyptier, proselyter och greker. Det var ju trots allt lite hans grej, att inte göra skillnad på folk och folk.

Som tack för att du delat med dig av din önskan om en mer traditionell kyrka skickar jag med en bild på Jesus, oförvanskad av senare århundradens Europacentrerade vithetsnorm.

Hej då, eller, som Jesus skulle ha sagt: Sh‘lam lak!”

Nyhetsplock

Anonymitet och att röja någons identitet

CharlotteLämna en kommentar

I går publicerade Expressen den artikel som Annika Hamrud arbetat med om personen bakom den välkända rasistiska skribenten ”Julia Caesar”; Barbro. Innan artikeln hade hon, precis som journalister bör, försökt få tag på Barbro för att kunna ge henne en chans att bemöta artikeln. Barbro reagerade dock på Hamruds kontaktförsök genom att publicera en text på ett rasistiskt forum i vilken hon säger att hon känner sig hotad och trakasserad. I samma veva publicerade hon också telefonnumret till en annan journalist, Niklas Orrenius, som – oberoende av Hamrud – också försökt kontakta henne. Resultatet var, föga oväntat, att både Hamrud och Orrenius fick ta emot dödshot och konstanta telefonsamtal.

Efter att Expressen och Hamrud sedan valt att avslöja ”Julias” riktiga namn har Sverige delats upp i två läger; för eller emot att publicera namn på den som vill vara anonym. Även om jag principiellt tycker att det är viktigt att folk ska få vara anonyma är jag otroligt imponerad över Hamruds arbete och mod och stöder helhjärtat publiceringen i det här fallet.

För det första skapade Barbro själv den här situationen. Om vi bortser från alla gånger hon publicerat namn på till exempel personer som är misstänkta för brott (inte dömda) eller att hon glatt gav ut Orrenius telefonnummer (det här handlar inte om att ge tillbaka med samma mynt) hade hon mycket väl kunnat undvika att bli röjd. Hamrud kunde ju till exempel inte vara helt säker på ”Julias” verkliga identitet om inte Barbro genom att säga att Hamrud knackat på hennes dörr själv bekräftat misstanken. Jo, Barbro kände sig trakasserad, men det var bara ett par gånger som Hamrud försökt kontakta henne genom att knacka på eftersom Barbro inte vill svara i telefon. Med alla rimliga mått mätt kan det inte klassas som trakasserier eftersom hon heller inte en enda gång bett Hamrud att sluta. Tänk om Barbro öppnat dörren och bjudit in Hamrud, sagt att hon ville förbli anonym men att hon gärna ger sin syn på sina texter och sitt behov av anonymitet. Hade Barbro gjort det, hade jag tyckt att det var fel att röja henne.

För det andra är Barbro en samhällspåverkare och opinionsbildare. Hennes texter läses av tiotusentals och hänvisas ofta till i samhällsdebatten. Vill man påverka en öppen demokrati ska man göra det under sitt eget namn. Hade Barbro haft en läsarskara runt hundratalet hade jag inte sett meningen med att röja hennes identitet.

För det tredje slänger sig Barbro med ”fakta” och ”information” som inte kan bekräftas av forskning, men som tolkas som sanningar när de får så stort genomslag som hennes texter får. Utan att veta vem hon är är det omöjligt att ta ställning till hennes påståenden. Jämför till exempel med Snowden. Om han hade varit en anonym typ med en blogg, som menade att USA samlar in information om alla invånares mejl, telefon och liknande samt att det finns enorma övervakningsprojekt av vanliga samhällsmedborgare hade det inte gått att ta ställning till trovärdigheten. Personligen hade jag nog mest sett honom som en snubbe med grova vanföreställningar som inte borde titta så mycket på TV. Sedan steg han fram med sitt eget namn och med bevis och helt plötsligt måste vi tro honom.

Så ponera att Barbro hade varit med och grundat ett rasbiologiskt rymdinstitut tillsammans med Olof Palme, där forskare i årtionden har arbetat med att systematiskt försöka sänka befolkningens intelligens genom att kontrollera fortplantningen för att förbereda ett övertagande av en rymdkalif, och att hon hade dokument som bevisade allt detta. Då hade jag gärna velat veta det. Det hade varit helt relevant information att få ut. Som det är nu finns det dock inga som helst belägg för vad hon säger om intelligens, integration, islam, muslimer, genus och ”raser”. Ingenting. Det är hennes åsikter – inte mer än så.

Så länge hon var anonym fanns det den mikroskopiska möjligheten att hon visste saker som forskningen inte visste, att hon hade tillgång till information som andra inte hade. Det är helt enkelt omöjligt att bemöta påstående som läggs fram som fakta av anonyma skribenter. Sedan kan det förstås i vissa fall finnas skäl att låta en skribent som kommer med väldigt känslig fakta förbli anonym för att skydda skribenten, men då måste det finnas någon sorts grund till de påståenden som läggs fram – vilket det alltså inte gör i det här fallet. Däremot kan jag tänka mig att Barbro inte direkt känner sig särskilt trygg just nu, och jag hoppas verkligen att folk låter henne vara i fred. Är det något vi behöver just nu så är det att visa att det inte är farligt att skriva under sitt eget namn, att paranoida antietablissemang-rasister inte får vatten på sin kvarn, för bara genom att få namn på skribenterna kan vi sakligt bemöta. Hade det visat sig finnas någon som helst faktagrund för Barbros påståenden, och om hon hade haft ens lite rätt, hade jag tyckt att det var fel att röja hennes identitet.

För det fjärde så verkar det finnas många som tycker att det vara fel att röja identiteten för att det är en sjuk tant i en stuga, och att det är förkastligt att Hamrud i artikeln skrev om Barbros sjukdomshistoria. Och jag ska inte vidare gå in på den stora ironin i att en av Nordens största internetrasister är elallergiker, men alla de sjukdomar som Barbro anser sig leva med har kommit till Hamruds kännedom genom att Barbro själv har skrivit om dem i offentligheten. Hamrud har alltså inte på något vis grävt i Barbros sjukdomshistoria på ett osakligt sätt, utan helt sonika gått igenom Barbros tidigare publikationer. Att det sedan bland dessa råkar finnas en fantastisk mängd av vad som i medicinska facktermer betecknas som helknasiga saker kan inte läggas Hamrud till last. Det var ju Barbro själv som ansåg att hela Sveriges tandläkarkår försökte förgifta sina patienter. Kopplingen de flesta av oss gör mellan den bisarra konspirationsteorin och de lite nyare betydligt mer rasistiska dito är inte direkt att greppa efter halmstrån, om vi säger så.

Nej, här finns det en jätterisk att förminska den samhälleliga betydelsen av ”Julia Caesar” bara för att det visar sig vara en äldre kvinna bakom, som om äldre kvinnor bara bakar bullar och ger grannarnas ungar godis i smyg. Barbros kön och ålder gör hennes inte mer förtjänt av anonymitet.

För det femte handlar det här inte om hennes åsikter. Även om jag personligen anser hennes åsikter fullkomligt förkastliga kan jag inte se att hon på grund av att hon är rasistisk och sprider hat inte skulle vara berättigad till samma skydd som alla andra eller att människosynen i hennes skulle göra det viktigare att röja hennes identitet. Tvärtom skulle jag i så fall argumentera för att någon som gör sig så pass avskydd av så många skulle ha ett större behov av anonymitet. Grejen här är dock att hon de facto har ett enormt genomslag för sina texter och att dem hon anklagar och attackerar inte är dolda av samma anonymitet hon själv utnyttjade. Det blir en helt galen obalans där den ena sidan fritt kan påstå precis vad som helst utan att det går att bemöta, samtidigt som den andra sidan får allt den påstår underkänt med hjälp av hitte-på-argument och skribenterna hotas och förföljs. Så kan inte yttrandefriheten fungera. Somliga åsikter är inte mer förtjänta av skydd än andra.

Med det sagt är det just nu viktigt att låta Barbro vara i fred i sin stuga. En stilla förhoppning skulle kunna vara att hennes elallergi i något skede gör att hon måste dra ner på internetanvändandet och bloggandet. Men tills dess är allt vi kan göra att utnyttja att hon inte längre är anonym till att kritiskt granska hennes texter. Det är det ett röjande av identiteten ska ge oss möjlighet till, inte att ta reda på adresser och telefonnummer.

Nyhetsplock

Tröjan som säger allt och lite till.

CharlotteLämna en kommentar

Något T-shirtföretag gör reklam för sina Finlandströjor i min Facebookfeed. De vill att man ska köpa en tröja med texten ”Jag behöver inte terapi, jag behöver bara åka till Finland” och en bild av Finlands fulla, psykotiska statslejon som hugger sig själv i huvudet med ett svärd, samtidigt som regeringen skär ner på den psykiatriska vården. Det här är så jävla meta att jag inte ens vet var jag ska börja. ”Den här tröjan säger allt” menar tillverkarna.

Jag är böjd att hålla med.

shirt

Nyhetsplock

Det är skillnad på research och research

Charlotte2 kommentarer

Via förunderliga vägar stötte jag på följande, på Urban Dictionary:

catsOch ska vi vara riktigt, riktigt petiga så är det ju en alldeles korrekt definition. Antivaxxare är ofta alldeles sanslöst pålästa, det finns inget omedelbart samband mellan intelligens och känslor inför vaccin och många antivaxxare är dessutom högt utbildade.

Däremot är det en långt ifrån alldeles ärlig definition. Den ger nämligen sken av att research – forskning – är något som vem som helst kan syssla med när som helst och att all research är likvärdig. Sannolikt finns det här en språklig dimension eftersom att engelskan inte har så många synonymer för research (första gången engelska inte har trettiotolv synonymer). På svenska skulle man kunna göra en distinktion mellan till exempel forskning och efterforskning. Antivaxxare har gjort efterforskningar själva, ungefär på samma sätt som när man gör efterforskningar om vilken internetleverantör som är billigast eller vilka pizzerior det finns i närheten, och med ungefär samma sorts relevans för resten av världens gilla gång. På engelska skulle en bättre term kanske vara ”googling”. Det är ju vem som helst fri att göra.

Men antivaxxare sysslar inte med forskning.

Forskning – riktig research – sker nämligen alltid under kontrollerade former. Det finns inga forskare som kan göra ”sin egen forskning” och ”dra sina egna slutsatser” i den betydelsen att man samlar information som tillkommit utan dessa kontrollerade former och sedan bildar sig en egen uppfattning. Att man bildar sig en egen uppfattning om någonting betyder inte att den uppfattningen är rätt, även om man läst precis hur mycket som helst i ämnet så länge man inte läser trovärdiga resultat – tillkomna genom forskning snarare än efterforskningar. Det blir till en egen liten klubb av ”sanningar” som bekräftas inom den egna gruppen men som inte håller för vetenskaplig granskning och därför inte är att betrakta som fakta. Bara för att några åsikter dyker upp väldigt ofta betyder det inte att de är korrekta. Inte ens när man kan googla sig till ”bevis” för påståendena. Till exempel var folk förr i tiden inte färgglatt randiga, även om vittnesmål indikerar att så var fallet.

När jag skriver min avhandling är det i ständigt samarbete med andra forskare, med mina handledare och i konstant diskussion med tidigare forskningsresultat. Allteftersom nya kapitel blir färdiga lägger jag fram dem inför seminariet och får försvara vad jag skriver och/eller ändra. När hela avhandlingen är färdig ska den skickas in för förhandsgranskning, jag ska få tillbaka den med experters kommentarer och har några månader på mig att ändra. Därefter ska avhandlingen läggas fram för offentlig granskning, en disputation, där jag inför publik (ofta de närmast sörjande, men vem som helst får komma) ska försvara min avhandling under det att en inkallad expert (en opponent) påtalar avhandlingens eventuella brister. Först sedan detta är färdigt är avhandlingen att egentligen betrakta som ett säkert bidrag till vår kunskap. Då är den att betrakta som fakta.

Att jag jobbat med avhandlingen i fyra år är inte värt en piss i havet om den inte går igenom granskningarna. Att jag läst, och läst, och läst har ingen betydelse om förhandsgranskarna eller opponenten kan påvisa så stora brister att avhandlingen inte godkänns. Och att inte acceptera vad 99% av de andra forskarna har visat stämmer skulle med största sannolikhet vara en sådan brist som sköt ner hela avhandlingsprojektet.

Det är min forskning, visst, och det är mina slutsatser, absolut, men om de inte klarar en granskning från det övriga vetenskapssamfundet blir det aldrig mer än mina personliga åsikter. Det blir inte forskning i betydelsen ny kunskap med relevans för andra. Forskning är inte något man sysslar med i ett vacuum.

Det är lurigt, det där med vad som är fakta och inte, men i allmänhet är det en väldigt bra grundprincip att om det krävs konspirationsteorier för att bekräfta faktan så är den inte trovärdig. Och läkare och medicinforskare över hela världen är överens om att vaccin räddar liv. Vaccin räddar liv. Det enda sättet någon kan argumentera för att inte vaccinera är alltså genom att underkänna den vedertagna expertisen.

Då talar vi inte fakta längre. Då är det inte forskning.

Nyhetsplock

De hemliga sifforna om flyktingarna som media försöker mörka

Charlotte5 kommentarer

Igår rapporterade Iltasanomat (en kvällstidning här i Finland) följande:

is klipp

Rubriken lyder ”Enorm ökning: Finland förbereder sig för att ta emot 15.000 asylsökande det här året” och i texten konstaterar man att det är 10.000 fler än vad man hade beräknat. Inte alldeles oväntat ledde det här till en hel del ”vi kan inte ta emot fler”, ”nu får Finland 15.000 fattiga analfabeter extra att sköta” och ”vi måste ta hand om våra egna först”.

Egentligen behöver man inte göra mer än att läsa artikeln väldigt noga för att förstå vad det handlar. Problemet är att texten, och framförallt rubriken, är grovt vilseledande. Den är säkert klickvänlig, men den bidrar varken till att ge saklig information till allmänheten eller att upprätthålla principen om alla människors lika värde. Sanningen är att människor som flyr undan krig och förföljelse har rätt att söka asyl. På finska heter det turvapaikkahakija, vilket betyder ungefär trygg-plats-sökare. Det är precis vad det handlar om. En trygg plats. Inte ett val att söka lyxigare förhållanden utan trygghet.

På grund av flyktingsituationen runt Medelhavet kommer det totala antalet asylsökande i Finland det här året enligt beräkningarna möjligen uppgå till så många som 15.000. Men, det är bara runt 40% av de asylsökande som faktiskt beviljas asyl i Finland. Det är alltså i så fall cirka 6.000 asylsökande som skulle beviljas asyl i Finland det här året. Eller 0,01% (avrundat uppåt) av världens 60 miljoner flyktingar*. Tänk om rubriken istället skulle ha varit

”Om det värsta scenariot håller: 0,01% av flyktingarna till Finland”.

Men nej. Media spelar på människors rädsla och den statistiskt felaktiga uppfattningen att det pågår massinvandring till Finland. Media mörkar siffror och förvrider sanningen i artiklar som denna och folk hakar på, får sina fördomar bekräftade, tuggar fradga och låser in sig i bastun. Egentligen skulle man lika gärna kunna slå upp rubriker om hur det ökade antalet asylsökande minskar arbetslösheten. Inrikesministeriet anställer nämligen 30 personer extra.

Dessutom finns det förstås ingenting som säger vad de 6.000 asylsökande som kanske eventuellt får asyl i Finland har för bakgrund. Det kan ju finnas hjärnkirurger eller kärnfysikprofessorer eller lärare eller städare eller vad som helst. Det vet man ju inte på förhand. Att därför dra alla asylsökande över en kam och påstå att ”de” inte är välkomna för att ”de” inte har samma rätt till trygghet som oss är rasistiskt. Det är rasistiskt därför att man ställer den egna gruppen med en viss hudfärg över en tänkt grupp med mörkare hudfärg. Det finns också många (vita män) som beklagar sig över att de asylsökande till största delen är män vilket lägger en synnerligen ofin sexistisk dimension på rasismen. Män, särskilt i vapenför ålder, löper alldeles särskilt stora risker i krig och är inte i mindre behov av skydd på grund av sitt kön. Män är inte bättre rustade att hantera trauman eller att stå emot kulor än någon annan.

För grejen med asyl är att det är en mänsklig rättighet och har varit det i vad som ibland hänvisas till med den inte så tekniska termen ”urminnes tider”. På medeltiden räckte det med att du lyckades sätta din fot i kyrkan eller i ett kloster så var du berättigad skydd. Du behövde inte ha dina papper i ordning. Inte bevisa din nöd. Inte bevisa din ålder. Inte vända i dörren för att du inte var värdig nog.

Så om folk vill neka andra asyl på basis av dessa rasistiska fördomar mot asylsökande får det stå för dem och tycker man att rasistiska utspel är ens grej så visst, men gör det baserat på fakta – inte vilseledande journalistik.

Ja, och alla de som klagar på att flyktingarna inte integreras tillräckligt väl i det finska samhället: anmäl er som vän till en flykting och hjälp dem integrera.

* På engelska skiljer man på refugee och forcibly displaced. 60 miljoner inbegriper de som är forcibly displaced och alltså har tvingats lämna sina hem av orsak eller annan. Bland dessa finns närmare 20 miljoner refugees. På svenska gör man inte den åtskillnaden.

Nyhetsplock

Alternativa fakta och mediaplats

Charlotte3 kommentarer

Ibland läser man artiklar som är ett enda hopkok av halvsanningar och hela lögner. I söndagens HBL, till exempel, stod det följande att läsa på ett av tidningens främsta uppslag. Ämnet är Sannfinländarnas partimöte och jag har tagit mig friheten att ringa in några viktiga punkter.

sannfinJournalisten (namnet har jag valt att dölja) har intervjuat sannfinländaren Tapani Pollari som sedan fritt får flera, förvisso korta, spalter att propagera för sin syn på partiet och världen. Pollari menar att han inte är varken rasist eller invandringsfientlig. Han hävdar också att Immonens upprop om kamp mot fienden mångkultur är så som folk pratar och att han är glad över att Jussi Halla-Aho, Immonen och de andra är med i partiet eftersom de ger information om invandringen som annars inte skulle komma fram. Han avslutar med att säga att de tusentals som drunknar på Medelhavet i princip får skylla sig själva eftersom tre fjärdedelar av dem är lögnare med förfalskade papper.

Visst, jag tror säkert att folk ”ute på fältet” talar som Immonen och värre. Jag tror inte heller att det hade blivit rabalder om Immonen hade hållit sig inne i bastun med sina kompisar och sagt vad han sagt. Nej, fallet Immonen handlar istället om vad för sorts människosyn vi kan tillåta att regeringsmedlemmar ger uttryck för i det offentliga. Men det var inte Immonen jag egentligen ville tala om, utan om journalistik.

Pollari får nämligen stå helt oemotsagd i sitt uttalande om att Halla-Aho bidrar med information om invandringen. Halla-Aho, som är dömd för hets mot folkgrupp, som sagt att det inte går att integrera afrikaner och muslimer i det västerländska samhället, som har kallat islam för en ”dödens kult” och som rör sig i en förening som förnekar Förintelsen. Den ”information” Halla-Aho bidrar med är helt och hållet färgad av vad som måste benämnas rasism – där raser och kulturer ska hållas rena. De förkastar forskning och officiell statistik, samtidigt som de misstror medias rapportering. Det är inte information de sprider, utan propaganda.

Och nu sällar sig HBL av någon outgrundlig anledning till skaran. I samma veva som Pollari talar om information om invandring får han nämligen chans att hävda att tre fjärdedelar av flyktingarna på Medelhavet ljuger om sin flyktingstatus och har falska papper. Resultatet är förstås att det framstår som just information, publicerat på paradplats i Finlands största svenskspråkiga dagstidning, helt oemotsagt.

Den sanslöst sorgliga människosyn Pollari spyr ur sig försvarar han med att människorna på Medelhavet ljuger, och säkert är det många som nickar instämmande. Finland hjälper ärliga människor. Den som är reilu. Men det finns ingen som helst faktagrund till Pollaris uttalande om de människorna som hellre möter döden i Medelhavets vågor för en chans till ett liv än som stannar och förlorar allt hopp. Fakta är att 34% av dem som kommer är från Syrien, där inbördeskriget gör att så gott som alla syrier automatiskt klassas som flyktingar i behov av asyl. Det samma gäller Eritrea och Afghanistan med vardera 12%. 58% av dem som kommer är således människor som flyr undan krig och som inte har någon möjlighet till trygghet i sitt eget land och som man med säkerhet vet varifrån de kommer. Redan de siffrorna visar tydligt att Pollari har fel när han säger att 75 % ljuger om sin flyktingstatus. Det är inte säkert att de har alla papper i ordning eftersom de kommer från länder där officiella papper inte kan utfärdas men flyktingar som inte har alla rätt papper är ändå flyktingar! En syrier behöver inte ett dokument som visar att hen är flykting.

Fakta är också att 8% av dem som kommer via Medelhavet till Europa är ensamma barn, som kommit bort från sina föräldrar och inte har någon kvar. 8%. Sannolikt har de inte alla sina papper i ordning. Kanske har de aldrig haft några papper? Kanske ljuger de rent av för att få komma vidare? Förtjänar dessa barn att drunkna då?

Fakta är att sedan år 2000 beräknas drygt 22.000 människor ha drunknat i försök att nå tryggheten i Europa. Fakta är att redan i år har över 2.000 drunknat. Fakta är att om de kvotflyktingplatser som EU tänker erbjuda fylls bara av syriska flyktingar kommer det att ge plats till 0,2% av de syriska flyktingarna.

Pollari menar också att om vi bara gör klart för världens flyktingar att gränserna är stängda och ingen kommer att få komma in så skulle folk inte behöva drunkna på Medelhavet. Det får utgöra slutklämmen på hans berättelse. Det får vara den där karamellen läsaren får suga på medan man betänker den andra informationen vi fått i artikeln.

Ingen vill kalla sig för rasist nu för tiden. Inte ens Pollari eller Immonen. Och vi behöver kanske inte heller låsa oss i diskussionen kring vilka epitet som hör hemma på vem.

För när en tidning som Hufvudstadsbladet publicerar liknande uttalanden utan att ifrågasätta riktigheten i dem har vi ett sjuhelvetes mycket större problem än att två rasister vill kalla sig något annat. Journalister ska inte låta sina egna åsikter lysa igenom i artiklarna och det är en del av det journalistiska uppdraget att låta människor av olika åsikter komma till tals. Men det är fullkomligt förödande för fri media och för journalistiken om folk får häva ur sig vad fan som helst för åsikter paketerade som fakta och inte bli ifrågasatta utan bara citerade.

Nyhetsplock

Plåster, hud och färg.

Charlotte3 kommentarer

I Sverige skapar en diskussion om så kallade hudfärgade plåster för tillfället besynnerligt stora vågor på Internet. Steffi Aluoch påpekade att Apoteket säljer plåster som kallas hudfärgade, trots att de bara kommer i en viss beigevit nyans – en viss huds färg. Plåsterproducenten medger att det är en brist och att de i framtiden planerar att åtgärda det.

Och hela himlen rasar ner.

De som tycker att hela grejen är världens töntigaste och inte borde uppmärksammas alls skriker i kapp med rasister som menar att någon har kallat någon annan rasist och den poäng som från början var både tydlig och relevant överröstas av att alla vill debattera icke-frågor istället för att diskutera.

Så vad handlar det här om egentligen? Först och främst handlar det om en kundgrupp som önskar något som producenten hittills inte har haft i sitt utbud men gärna lägger till. Att folk lägger så mycket energi på att beklaga sig över denna synnerligen stillsamma utveckling är för mig obegripligt.

Sedan handlar det också om att Aluoch mycket riktigt påpekar att det inte finns en tradition av hudfärgade produkter för icke-vita. Det gäller inte bara plåster utan även till exempel underkläder eller hudkrämer. Det handlar inte om att en del vita inte heller matchar Apotekets hudfärgade plåster utan om vad som kallas hudfärg. Tänk tillbaka till när du som liten satt och ritade. När du ville ha hudfärg, vilken färg tog du då? Vad vi alla vita skulle kunna ta till oss av den informationen är att vår omedelbara koppling mellan ”hudfärg” och ”blekbeige” är en solklar förenkling av verkligheten och avspeglar vår syn på hur hud ska se ut men inte hur hud de facto ser ut.

Egentligen behöver det inte vara svårare än så. Att utmana sitt eget sätt att tänka med lite större ramar.

Vill man sedan få ännu större ramar kan man med fördel fundera över hur vår (automatiska) syn på hud och färg påverkar alla dem som inte är vita, och vad det säger om rasistiska strukturer i samhället. Är man rasist för att man av gammal vana gör den automatiska kopplingen till hudfärg? Förstås inte. Det är inte ens rasistiskt att tycka att det är onödigt att ta upp hudfärgsfrågan, men det är jävligt trångsynt samtidigt som det bidrar till att upprätthålla den rasistiska struktur som gör det möjligt att rycka på axlarna och tycka att man ändå inte ”ser färg”.

Kuriosa: Vi har för tillfället bara blå plåster med djurmotiv.