Författare: Charlotte

Vardagslivet

Det var kul, nu väntar vi på smittan!

CharlotteLämna en kommentar

Efter månader av tjat tog jag igår med mig barnen till HopLop. Även om jag fortfarande är säker på att vi nu kommer att bli sjuka eftersom att alla vet att inomhuslekplatser är bakteriehärdar måste jag erkänna att jag är positivt överraskad.

– Stället (åtminstone i Kervo) är stort och ljust med en labyrint stor nog för att berättiga medtagande av ett garnnystan och man förväntar sig att möta en minotaur.

– Personalen var trevlig och verkade kunna sin sak. Ni vet, steka hamburgare och ta betalt.

– Man får kasta bollar i bollhavet. Barn älskar sånt.

– Det fanns tillräckligt med tillåtna klätterutrymmen för att inte ens min son skulle känna sig trängd att börja klättra på stolpar, föräldrar och dörrar.

– Däremot vidhåller jag att clownbilder inte ger en piffig interiör utan livslånga trauman. Tilda tittade misstänksamt på clownbilderna och bekräftade att det ser ut som om ”pelleplåvnerna” ska komma och ta henne. Sedan vi konstaterat att det då var ett ypperligt tillfället att knäppa varenda pelleplåvn på näsan var hon lugnare. Men så har hon ju inte sett It.

– Jag kan inte avgöra om föräldrar tog ovanligt väl hand om sina barn eller om det bara var stort nog för att även de jävligaste skulle hållas sysselsatta för det var inte många bråk. Men den som döper sin unge till Peikko (vilket betyder troll) borde inte förvänta sig annat än att ungen sedan kommer att tömma bollhavet på bollar (man ska kasta i ringarna, ju!), köra sönder hälsenorna på intet ont anande föräldrar och klättra uppför rutschkanan åt fel håll. Så är det ju.

– Inget kunde lägga sordin på ungarnas lycka! Vilho slurpade i sig en sån där slush och menade att så här roligt hade de inte haft sedan de fick sova på soffan när jag tittade på film (vilket var betydligt billigare) och Tilda räknade på fingrarna hur tidigt vi borde komma och hämta dem i morgon från dagis för att vi ska kunna åka igen. Varje dag.

– Vi åker igen. Men inte varje dag.

Nyhetsplock · Vardagslivet

Grejernas uppror

CharlotteLämna en kommentar

Konsumtionshysterikritikerna och besparingsfantasterna, alla förbannade loppisbloggar och do it yourself-gurus, nu får ni inte längre stå oemotsagda.

Följande kunde idag läsas på HBL.

Nyhetsplock

Skrämselpropaganda mot abort

Charlotte15 kommentarer

I Texas inför man nu, liksom tidigare i Oklahoma och North Carolina, nya regler gällande abort. I avskräckande syfte ska kvinnorna som vill göra abort innan aborten kan göras höra en läkare analysera ultraljudsbilder av fostret och dessutom se bilder av det.

Visst, det finns en oroväckande mängd aborter som sker alltför lättvindigt och framförallt graviditeter som blir för att man inte vågar tala om hur man ska skydda sig. Men ju mer tabu man gör ämnet sexualitet, desto fler oönskade graviditeter och påföljande aborter kommer man att stå inför. Historien har visat oss att sexualupplysning och tillgång till p-medel är helt avgörande, och det är där man borde sätta in krafterna – inte på skrämselpropaganda för den som redan hamnat i en mycket tung och komplicerad situation.

Sist – men definitivt inte minst: var finns männen i allt detta? Varför ska kvinnorna – som ju ändå får utstå själva det medicinska ingreppet – hållas ensamma ansvariga för vad som per definition kräver manlig inblandning? Knappast sker de flesta aborterna bland kvinnor som lever i trygga parförhållanden, utan bland kvinnor som är ensamma och utsatta, och dessutom ofta väldigt unga. Så om man lyckas med att bryta ner en kvinna tillräckligt för att hon ska ändra sig, gå igenom graviditeten och föda sitt barn, vad finns det då för planer på hur man ska hjälpa henne vidare? Hur tryggas hennes ekonomi med ett litet barn och varifrån får hon stödet att orka i vad som även i de bästa av förhållanden är en tung period? Inte kan det vara så viktigt att föda nya barn till världen att det får tillåtas bli ett självändamål utan långsiktiga planer på hur barnen ska få växa upp till trygga och starka vuxna.

Den kvinna som tar det svåra beslutet att göra abort ska stöttas, inte skuldbeläggas, och den man som gör en kvinna gravid ska ta sitt ansvar som medskapare av ett nytt liv och vara delaktig i besluten kring vad som ska hända med detta liv.

DN, SvD, SVT, GP

Historikerns historier · Vardagslivet

Vet ni vad det här är?

CharlotteLämna en kommentar

Det är sol som skiner in på mitt arbetsrum, det är vad det är.

Men ska vi säga att det säkert är tur att det inte är längre än 20 minuters sol här just nu, för jag har en artikel som borde bli färdig. Visst kan jag skriva med stängda ögon men tydligen är det inte förrän man blivit professor som proof reading flyter på samma sätt.

Vardagslivet

Restauranger och kulturell bildning

CharlotteLämna en kommentar

Det är en ganska märklig tystnad som uppstår när man ganska länge diskuterat problemen med finare restauranger och man någonstans vid utläggningarna kring de där frackklädda servitörerna som står och vaktar inser att en av oss pratar om att sitta till bords och den andra om att gå in och låna toaletten.

Utan att närmare gå in på detaljerna om vem som sa vad och analyser rörande hur det kan tänkas reflektera personernas kulturella bildning vill jag ändå passa på att ge en liten varning. Michelinstjärnor får restauranger alltså på grund av maten, inte på grund av hur de behandlar unga kvinnor som gått vilse och akut behöver få gå och kissa. Och man gör det inte bättre om man försöker skämta till det med en rolig historia som rör de där stora blomsterplanteringarna vid entrén i sitt tacktal över att man fick låna toaletten.

Nyhetsplock

Det där med presidentvalet

CharlotteLämna en kommentar

Alldeles som väntat vann Sauli Niinistö det finska presidentvalet igår. Nu vidtar analyserna om varför Niinistö vann och inte minst om Haavistos betydelse som motvikt till Timo Soini.

Finlands politik efter 1500-talet är egentligen inte mitt område, men som boende i landet skulle jag ändå vilja inflika några saker som jag tycker saknas.

Ingen blev förvånad över att Niinistö vann. Den som för något år sedan slog upp tidningen och läste om Niinistö kunde lätt få för sig att han redan var president, och jag säger inte att han inte förtjänar posten – han har säkert jobbat jättehårt för den – men här om någon gång är det relevant att tala om förväntanseffekten. Folket har i månader fått höra att Niinistö kommer att vinna och folket ser till att det blir så.

Och vad det gäller Haavisto som motvikt till Soini glömmer många att Soini på sitt eget sätt är en outsider – inte bara för att han ser ut som Boss Nass, utan för att han är troende katolik i ett mycket protestantiskt land. Sannfinnländarnas stora framgång kommer inte på grund av de främlingsfientliga tendenserna utan trots dessa. Många sannfinnländare – på diskussionsforum och liknande – är förvisso inte särskilt positivt inställda till mörkhyade (för det handlar om hudfärg, inte nationalitet) men anledningen till att de röstade på Sannfinnländarna är att partiet för fram bilden av ett rättvist Finland där den som jobbar hårt ska bli belönad och den som inte kan klara sig själv ska få hjälp. Det är väl ett sådant Finland alla egentligen vill ha, men många traditionella partier (och då speciellt de partier åt vänster som borde ha detta som paroll) har glömt att visa hur. Sedan att Sannfinnländarnas syn på vad som är rättvist många gånger är helt åt helvete och att planerna för hjälp till behövande är nationalekonomiska katastrofer är en annan sak. Vanliga människor (mig själv inberäknad) förstår sig inte på ekonomi tillräckligt bra för att kunna ta objektiv ställning och rättvisa ligger i betraktarens ögon.

På så vis är Haavisto alltså inte en motvikt till Soini – eller ens till sannfinländarna – utan till det obehagliga diskussionsklimatet som leder till hätska utspel och nedvärderande elakheter om dem som inte uppfyller normen och som är ett betydande problem. Han representerar miljön, internationalism och modernitet och är dessutom en gentleman i alla debatter. Det hade varit intressant att se hur valet att utfallit om Niinistö inte hade haft förväntanseffekten på sin sida.

DN, SvD

Vardagslivet

Så slår vi runt kring ett en-grise-snår

CharlotteLämna en kommentar

När jag lyssnar på min son som sjunger

”Små grisarna, små grisarna
och nu så ska ni DÖÖÖ”

inser jag att Angry Birds kommer att förstöra klassisk kultur för en hel generation.

Morsgrisar faller vi ihopa, allihopa, faller hopa
Räven raskar över isen – Fågeln överraskar grisen

Kulturkrockar

Maassa maan tavalla

CharlotteLämna en kommentar

Det finns få saker som jag tycker så illa om som uttrycket att man ska ta seden dit man kommer. Visst ska man alltid visa respekt för värdarna, men det måste fostras med respekt för gästerna.

I Finland kallas det maassa maan tavalla. I landet på landets sätt. When in Rome, do as the Romans – när du är i Finland gör som finnarna. De som med högst röst framhäver uråldriga traditioner har nästan uteslutande bristfällig kännedom om det egna landets historia och saknar vett att förankra traditionerna i en historisk verklighet.

Särskilt gäller det förstås alla dem som tror att maassa maan tavalla skulle betyda att man ska prata bara finska. Det är nämligen en nymodighet att man med sådan hängivenhet att det övergår i enfald envisas med att tala ett särskilt språk att man helt bortser från att vitsen med att prata med varandra inte är att jämföra ordförråd utan att utbyta tankar, idéer, kunskaper och erfarenheter.

Och så står jag och lyssnar på den upprörda berättelsen om ”den där som är från ett annat land, typ Afrika, men här ska han inte tro att han är nåt. Här är det maassa maan tavalla”. Ska vi säga som så, att det funkar bättre när man har ett enormt imperium för inaveln blir inte ett lika utmärkande drag. Och Afrika är inte ett land, det är en jävla kontinent.

Vardagslivet

Visst, så det var kanske två gånger.

Charlotte4 kommentarer

Incidenten med overallen väckte så stor uppståndelse att Tilda fortfarande idag kände ett behov av att prata om saken och med stora ögon för hundrade gången frågade varför jag glömt hennes overall och jag för hundrade gången lät bli att svara att jag visst inte glömde för om hon envisas med att ta jackan på sig kan hon gott frysa. Särskilt sedan personalen beklagat sig inför min man om att jag glömt att ta med overallen och att ”det säkert vore bra om Tilda hade varma kläder med sig” har jag närt en stilla önskan om att det kunde bli slut på det förbannade tjatet.

Jag ska inte säga att det var därför jag begick nästa dagissynd, men det är åtminstone ingen som pratar om overallen längre.

Igår glömde jag Tildas inneskor hemma. Eller, egentligen var det inte jag som glömde lika mycket som det var min man som tog hem dem bara för att Tilda ville. Där har ni curlingförälder. Och så kanske det var jag om inte tog med dem tillbaka igen. Hur som helst var det jag som i går fick utstå dagispersonalens spott och spe. Första morgonen.

När jag idag för andra morgonen i rad lämnar av ett barn utan inneskor är det som om dagis plötsligt är Buffys skola och placerad över hell mouth och jag genom att inte förse Tilda med Magic Inneskor of Protection är skyldig till att all världens ondska nu kommer att drabba världen.

Dagistant: Ojojojojojojojojojojojoj. Har hon inga inneskor idag heller?
Jag: Nej, hennes pappa tog visst hem dem.
Dagistant: Jag hörde att hon inte hade igår heller.
Jag: Nej. Det blev ju så när hennes pappa glömde.
Dagistant: Ojojojojojojojojojojojoj. Det var ju verkligen inte bra!
Jag: Nej. Och så finns det ju barn som svälter i Afrika också.
Dagistant: *tystnad*
Jag: Dom har säkert inte heller några inneskor.

Vardagslivet

Dagens ordspråk

Charlotte3 kommentarer

Mitt emot dagis har det byggts ett ålderdomshem. Ibland går en grupp dagisbarn över dit för att underhålla åldringarna och för att förhoppningsvis få något givande tillbaka – ungdomen möter ålderdomen liksom. Vid Lucia till exempel, då underhöll barnen åldringarna med ett luciatåg och fick godis.

Nu tjatar Vilho varje dag om att han vill gå dit, men inte för godiset skull. Lite stolt blir jag ju. Han har fattat det där med att man kan ha annan nytta av utbyte över generationsgränserna än att gamlingar tenderar till att ge godis om man sjunger för dem.

Vilho vill gå till ålderdomshemmet för att spela spel. Memory.
”Jag vinner minsann över de där åldringarna varje gång, mamma!”

”Som att stjäla godis från ett barn” och ”som att spela memory med en senildement”.