Jag har kommit till den punkt då jag måste sluta läsa nyheter och till och med sluta bläddra igenom mina sociala flöden. Jag blir helt förlamad av vanmäktighet inför den pågående flyktingkatastrofen och framförallt de rikare ländernas reaktion. Har ni märkt att man slutat tala om flyktingar och kallar dem migranter istället? Jag är en migrant. Jag flyttade från mitt hemland. De människor som flyttar från Syrien nu är inte migranter – de är flyktingar. Och genom att benämna dem något de inte är fråntar vi dem deras status av skyddsvärda och likställer dem med folk som på eget initiativ flyttar istället för dem som flyr för sina liv undan ett krig de inte kan påverka.
På radio frågar en intervjuare hur vi ska kunna stoppa en flyktingkris liknande den vi såg 2015 och jag blir så arg att jag skriker. Flyktingkrisen – flyktingkatastrofen – pågår ju hela tiden och den är inte vår.
Språk har betydelse.
Och sedan det eviga tjatet om att vi inte kan hjälpa alla. Det måste vara vår tids största jävla halmgubbe. Det finns INGEN som påstår att vi ska hjälpa alla. INGEN. Inte ens bland mina mest engagerade vänner finns det någon som påstår att vi ska hjälpa alla. De påstår inte ens att alla är i ett så stort behov av skydd att de ska beviljas asyl eller, hör och häpna, att alla är trevliga typer.
Men alla har lika värde. Det är den grundprincipen vi måste hålla fast vid.
Rätten till att söka asyl är en mänsklig rättighet. Den innebär inte att man har en rättighet att få asyl, men man har en rättighet att få sin sak prövad. Här brister det stort, både i Finland och Sverige. Finland har till och med blivit prickat Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter för att man inte har följt de internationella regler och lagar som finns, och nu senast för att man inte tar barnets bästa i beaktande. I Finland har Migrationsverket satt i systematt ge negativa beslut, och mängder av överklagade negativa beslut har blivit hävda. Man har kallat människor till deras livs viktigaste intervjuer utan att ge dem adekvat tillgång till tolk och man har med mycken möda förvridit ord och händelser för att förvägra asyl.
Det är de här sakerna som vi protesterar mot – inte mot att man inte omedelbart vid gränsen i Grekland ger fyra miljoner nya finländare asyl och transport till norr.
Och vi protesterar mot att man i detta nu använder syriska flyktingar som mänsklig valuta i handeln om bidrag till Turkiet och Grekland. Mot att man hindrar människor att få sin sak prövad. Mot att man fråntar människor deras grundläggande rättigheter och mot att man därigenom underkänner deras människovärde.
Det här måste få ett slut.
Hit och dit och tillbaka igen 
Håller med fullständigt. EU bör hjälpa alla som är på flykt. Fullständigt självklart att människor i nöd ska få hjälp och skydd. Allt annat är ren och skär egoism.
I princip likadant i Sverige såvitt jag vet.
Språk är viktigt ja. Och om man då ska tala så mycket om ”empati” att ordet nästan förlorar all betydelse kunde man väl bara litet också tänka på det där med hur ”var och en har nog av sin egen börda” och hur lätt det blir ”var och en är uppfylld av sin egen betydelse”, och hur det hindrar oss att ”vara empatiska” (ha medkänsla, som vi sa förr).
Det är ju så uppenbart absurt att tala om någon nöd eller samhällskollaps här – vilka mindre problem vi än har. Och som vi tävlar i hårdhet mot nödlidande, som redan lever utan marginaler, i stället för att försöka lösa. Ens jämfört med Frankrikes förorter, om jag är rätt underrättad. Än mer i våra eller deras förorter jämfört med Syrien, och så vidare.