Stressen

De senaste tre åren har jag skiljt mig, lämnat mitt drömhus, försökt vänja mig vid den tragiska verkligheten att bara få träffa mina älskade barn halva tiden, flyttat, sovit på golv, doktorerat, blivit vansinnesförälskad, fått ett missfall, gått igenom ett rättsligt haveri efter skilsmässan, fått en bebis, sett ett förhållande jag satsade allt på grusas sönder, separerat från mitt livs kärlek, köpt ett ruckel och slagits mot en utmattningsdepression.

Så nej. Jag känner mig inte särskilt stressad över att vi inte har varken vatten eller el så här en vecka innan vi ska flytta. Saker och ting tenderar till att ordna upp sig på något märkligt vis. Och gör de inte det är det ännu mindre anledning att stressa upp sig.