Rätt att leva

Ibland så tänker jag att allt som jag vill skriva om, typ genus och jämställdhet och sånt, är så otroligt futtigt i världen i dag. Vår tids största problem (förutom att vi förmodligen fuckat klimatet så pass att jorden blir obeboelig då) är tveklöst flyktingarna. Inte att det kommer hit flyktingar alltså, utan att vi har lyckats skapa så starka nationella gränser att vi har möjligheter att hålla människor på flykt i något slags märkligt limbo där vi förvägrar dem mänskliga rättigheter.

Egentligen borde man inte skriva om någonting annat än det. Vi har alla läst om Andra världskriget, om utrotning, om koncentrationsläger och nazisternas väg till makten och man behöver inte vara geni för att se de solklara parallellerna till vad som händer i dag. Och grejen är att jag vet precis vilken sida jag hade önskat att jag stått på under Andra världskriget. Så nu, när det liksom är dags att visa vilken sida man står på, då vill jag göra det också.

Samtidigt behöver vi fortsätta att driva diskussionerna om genus och jämställdhet här på hemmaplan, och vi behöver få upprätthålla de goda värden som kattungar, cupcakes, kärlek och fred (inte nödvändigtvis i den ordningen) ger. Så jag tipsar om den sorgliga men ack så nödvändiga bloggen Migrileaks, som varje dag fram till jul delar med sig av  de bisarra tankegångar som nu får frodas bland dem som bestämmer om andra människor har rätt till liv eller inte. Jag hoppas att ni hjälper till att sprida den och jag hoppas att ni också visar tydligt vilken sida ni står på.