Här sitter jag igen i Åbo. Det är ju egentligen en vacker stad men för tillfället så satans hal att man inte kan titta på något annat än isen just framför ens fötter. Missade pendeltåget på morgonen eftersom tågparkeringen var full(!) men hann likväl med fjärrtåget mot Åbo. Galopperade som en flodhäst i högklackat, armbågade långsamma tanter och skrek ”coming through”. Sjukt nöjd över att ha hunnit med tåget trots allt, dels för att det var en språngmarsch värdig en superhjälte och dels för att de som blev kvar på perrongen eventuellt inte uppfattade det så.
Åborepris
Hit och dit och tillbaka igen 