Det var dags. Kattungarna hade kastrerats och steriliserats, de är ett halvt år gamla, de spenderar dagarna med att förstöra saker och de längtar ut. I ett par dagar har de fått träna på att ha på sig halsband med pingla. Det gick så där.
Vid något tillfälle kom de på att de kunde vara varandras plingleksaker och så gav det kattrallyt en ny dimension.
Och sedan, i går, fick de för första gången gå ut. Det känns vemodigt, även om jag vet att det kommer att göra både dem och vad som återstår av mina krukväxter och husets gardiner gott att de kommer ut. Det var så härligt att se dem ta de första tveksamma stegen ut, se dem dra in alla dofterna, vinden, våren. Man riktigt känner pirret i deras kropp. 
De är stora nu, mina bebisar. Skönt att det snart kommer nya… Ja, inte kattungar, men kycklingar. De ligger för tillfället fortfarande i sina ägg i en kläckningsmaskin och väntar på att ha blivit stora nog att hacka sig ut. Om en månad eller så borde vi ha dem här.
Hit och dit och tillbaka igen 
Ååååh, vilka ljuvliga bilder på ännu ljuvligare kissemissar!
Tack! De är rätt fina, de här kissorna!