Dagen D

I dag ska jag presentera de två första kapitlen av min avhandling. I flera veckor slet jag grymt hårt för att få kapitel 2 färdigt. Hur hårt? Så hårt att det bara tog några dagar efter att jag lämnat in min text till opponenten och seminariet för en vecka sedan innan förkylningen Agaton från helvetet dök upp och däckade mig. Näsan rinner så Niagara fallen framstår som stillastående, huvudet är så tungt att jag ibland inte är säker om jag är sitter rakt eller lutar betänkligt åt vänster. Dessutom nyser jag så mycket att om den där skrönan om att 1000 hjärnceller dör varje gång man nyser är sann så har jag snart förbrukat hela min uppsättning. Därför är det väl kanske inte direkt med odelad glädje som jag ser fram emot eftermiddagens seminarium. Om vi säger så.

Han som ska vara opponent är rättshistoriker från juridiska fakulteten. Mitt ämne är ju rättshistoria, så därför är jag förstås oerhört tacksam över att han tar sig tiden att ge mig feedback. Samtidigt är det nervöst att ha någon från en annan fakultet kommentera, och jag tänker på alla de där människorna som jag stöter på i diskussioner här på bloggen som verkar tro att postmodernistisk ”det finns inte en sanning” är pseudovetenskapligt fjanteri, fjärran från riktig vetenskap. Men faktum är att synen på historia och det förflutna är bunden till tid och plats. Historieskrivning sker inte utanför historikern utan i mötet mellan historiker, utbildning, källor och det vetenskapliga samfundet. För varje bit av dessa fyra som man förändrar blir det en annan beskrivning av historien. Har man gjort ett gediget jobb är det förstås inte så stor skillnad att folk utanför akademien kanske skulle upptäcka den, men för oss som är väldigt insnöade kan den tyckas desto större. Att nu någon med en annan utbildning, som dessutom inte bara är förkrossande mer erfaren utan också specialiserad på just den aspekt av kapitel 2 som jag är mest osäker på – det strikt juridiska – ska läsa min text är därför i ärlighetens namn väldigt nervöst.

Nu hoppas jag på att det arbete jag har gjort är tillräckligt väl utfört för att fungera även för dem med juridisk utbildning. Och att jag inte sprutnyser på någon. Eller. Det kan väl vara plan B.

7 thoughts on “Dagen D

  1. Heja Charlotte! Framför allt är det ju fantastiskt KUL att få diskutera sin forskning, särskilt med någon som är insatt i ämnet och har potential att – i bästa fall – lyfta det man gör ytterligare ett snäpp. Jag tycker alltid det är lite extra nervöst att diskutera min forskning med andra inom samma empiriska huvudområde, men som har helt andra teoretiska perspektiv. Ibland går det jättebra, ibland blir de så provocerade av det faktum att jag inte sysslar med orsaksförklaringar att det hela urartar, men jag har lärt mig att se de tillfällena som intressanta uppvisningar i ‘hur folk som inte förstår poängen kan komma att reagera’. Erfarenheter som är bra att ha de med. Lycka till!

  2. Lycka till Charlotte! Det klarar du!

    Det gällde iofs en biämnesavhandling på kandidatnivå, men jag vet hur jobbigt det är att inte vara sig själv när man ska presentera/försvara still alster (eller forskningsplan för dylikt projekt). Jag var annars helt med vid tillfället, men kom precis från en visdomstandsoperation och kunde därför inte öppna munnen. Lyckad kombo det med…

  3. Oj vad jag hållit tummarna för dig. Hoppas att du orkade uppfatta det som givande för dig och fortsatt skrivande! Krya på sig!

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s