Kulturkrockar

Så det är JAG som betett mig fel

Ibland är det ju vansinnigt lustigt vad folk reagerar på. Som mitt förra inlägg. Jag tänkte mig att det skulle väcka tankar om hur problematiskt det är att traditionella stereotyper fortfarande tillåts påverka oss i våra möten med folk vi inte känner. Hur det inom akademia fortfarande är förtroendeingivande och status att vara man.

Istället undrar somliga (män) vad jag är för sorts weirdo som tagit med min pappa på konferens.

44 kommentarer på “Så det är JAG som betett mig fel

  1. Men det var nog intressant att de såg dig som aktiv i stället att ifrågasätta vad din pappa gjorde?

    Visst får en historiker tro att alla är historiker i en konferens, men då har hen glömt en del av sin proffessionella kompetens. Som amerikanerna säger: assuming makes an ass out of u and me.

    1. Precis! Det tänkte jag också på! Jag fick åtminstone vara aktiv.

      Och (som du vet 🙂 ) är det långt ifrån alla som är historiker till yrket som går på konferenser. Man kan ju ha utbyte av konferenser ändå!

  2. Ja, jag kunde faktiskt inte låta bli att skratta när jag läste dem. I och för sig undrade jag samma sak, men skulle då ha frågat ”varför var HAN intresserad av att följa med?”. Alltid kul när ens närstående visar intresse och stöttning för det man gör.
    Men att undvika inläggets poäng och i stället ifrågasätta dig, det var tråkigt att läsa.

    1. Min pappa är intresserad både av historia och av vad jag gör. Dessutom har vi alltid pratat om att åka till Skottland tillsammans, så nu gjorde vi äntligen slag i saken.

  3. Det är ingen som säger att du gjort något fel, bara att du/din far gjort något som är särdeles udda. Jag skrev att du har fel i din analys och slutsats, vilket är något annat. Ni utsatte dina kolleger för en situation de förmodligen aldrig upplevt, nämligen att en deltagare i konferensen är obehörig. När ‘spouses’ är med brukar de gå på cocktailpartyn och middagar men inte mer. Och när de kommit upp i din fars ålder brukar de vara välkända i branschen, i egenskap av maka/make till ‘Professor NN’, så alla vet att de bara duger till att prata om vädret.

    Så om din far går på föreläsningarna i stället för att turista i omgivningarna, är det ingen som ens tänker tanken att han är obehörig. Och en person som uppnått gråhårig ålder förutsätts ha 30-40 år i yrket, vilket smäller mycket högre än dina 4. På den tiden brukar en aktiv forskare hinna publicera dussintals artiklar och ibland ett antal böcker. Självkkart blir dina kolleger nyfikna när de träffar en för dem okänd person som de tror har såna meriter. Men könet har inget med saken att göra. Om du hade tagit med din man, hade han förmodligen betraktats som en av de där studenterna som ber om ursäkt för sin bristande erfarenhet.

    Så jag blir nyfiken på hur du kommer till slutsatsen att din pappas kön är så avgörande för dina kollegers agerande att du lyfter upp den faktorn till rubrik och kallar det ‘manligt privilegium’. Och hur bar du dig åt för att kunna utesluta åldern ur ekvationen? I förra inlägget fanns åldern med i texten men diskuterades aldrig som möjlig förklaring, i detta inlägget nämner du inte ens åldern. I stället nämner du könet på dina kritiker, som om det skulla ha någon som helst relevans i diskussionen.

    Om du tillämpar samma syn på logik och vetenskap när du skriver artiklar som när du bloggar, så är det fullt förståeligt att granskarna refuserade ditt utkast.

    1. Och som jag skrev i andra tråden. Om det hade varit Charlottes mamma som deltagit istället för pappa så hade hon bemötts med precis samma nyfikenhet av delegaterna på konferensen. Deras agerande har inget med könet att göra.

    2. Bashflak, det där sista stycket uppfattar jag som ett kraftigt slag under bältet och mycket stötande. Är du ute efter att såra?

      1. Nej, jag tycker man ska kunna förvänta sig att en forskare skriver utifrån ett vetenskapligt synsätt och redovisar varför de alternativa förklaringarna är mindre sannolika. Det är därför jag föredrar att diskutera med Charlotte och inte t.ex. Lady Dahmer. Men i det här inlägget rusar hon rakt på slutsatsen utan att reflektera över alternativen, vilket gör att hon tappar trovärdighet.

        1. Så det är vad du anser att hon gör i DET HÄR inlägget. Då kan du väl också hålla dig till DET HÄR inlägget. Varför dra in den refuserade artikeln? Vad har den med detta att göra? I mina ögon var det där sista stycket bara elakt och småaktigt.

    3. ”Om du tillämpar samma syn på logik och vetenskap när du skriver artiklar som när du bloggar, så är det fullt förståeligt att granskarna refuserade ditt utkast.”

      Lite av ett slag under bältet va? De flesta akademiker gör både bra och dåliga saker i sina avhandlingar och artiklar innan de är färdiga att publiceras. Att få sina misstag synliggjorda och kritiserade är en del av processen innan materialet är publiceringsdugligt. Att då använda det faktum att även Charlotte fick kritik för sina utkast är rätt lågt.

      Jag har högre förväntningar än så på dig Bashflak.

      I övrigt håller jag med om att det saknas alternativa förklaringar till Charlottes slutsatser att uppmärksamheten är könsbunden.

    4. När var senaste gången du var på en historikerkonferens? Vem tror du är mer kompetent att avgöra om pappas närvaro var ”särdeles udda”? Äkta hälfter sitter ofta med på föreläsningarna och är inte alls förvisade till turistande. Dessutom är det en hel del folk som inte är historiker utan bara intresserade som också deltar på konferenser. Jag har därför varit med på tillräckligt många konferenser med intresserade icke-historiker för att kunna avgöra att reaktionen inte är den samma för kvinnor i samma ålder.

      Hur känns det att sitta bakom ett fingerat namn och racka ner på folk som öppet berättar om sig själva? Att du tror att en rosa blogg med det uttryckliga syftet att vara min personliga (till skillnad från professionella) blogg kan jämställas med forskning säger betydligt mer om dig än om mig.

      1. Jag har varit på ett 50-tal vetenskapskonferenser i Europa och Nordamerika under de senaste 22 åren och även skrivit ett par konferenspapper, så jag har sett och hört en hel del. Men just historiekonferenser har jag aldrig varit på, så de kanske ser annorlunda ut?

        Att lekmän går dit av privat intresse visar ju det jag skrev för några veckor sen, som du blev så upprörd över, att historia är ett hobby-ämne. Ett sånt ämne som folk gärna går och lyssnar på frivilligt, utan att få betalt för det, vilket gör att gränsen mellan jobb och fritid är flytande när man ska jämföra timmarna jobb/hushållsarbete/hobby i ett förhållande.

        Den intressanta jämförelsen är nog inte med kvinnor i samma ålder, eftersom det var ovanligt med kvinnliga experter i den generationen. Och de få som finns är sannolikt redan välkända i branschen, eftersom kvinnor som går i bräschen ofta blir kändisar. Jag vet t.ex. namnet på en (1) av Sveriges JAS-piloter. Hon heter Anna Dellham. De manliga piloterna har jag noll koll på. Av samma skäl är det mindre sannolikt att en okänd gråhårig kvinna skulle väcka uppmärksamhet, eftersom hon förväntas vara där som medföljande lekman.

        Det intressanta är om unga män blir lika uppmärksammade som din far. Blir de inte det, så kan man dra slutsatsen att det i första hand är åldern som avgör vem som omsvärmas eller inte. Könet kan ha betydelse som jag skrev ovan, men det är inte den huvudsakliga faktorn.

        Jag har skrivit ett långt inlägg om varför det är klokt att vara anonym på Internet. Vill du veta mer om det kan du söka upp det på min blogg (sökord: anonym). Din blogg är förvisso personlig, men du skriver mycket om samhällsfrågor, vetenskap och politik som även är av intresse utanför den personliga sfären, därför följer jag din blogg. Men i innevarande båda inlägg gör du slutsatser som jag inte tycker att du har fullt belägg för i dina observationer. Jag tycker mest det är förbryllande att en forskare inte tänker vetenskapligt när det ska analyseras och dras slutsatser i vardagen.

        Sen kan man förstås inte ställa samma krav på en blogg som på en peer review artikel, det är författarens fulla rätt att filosofera fritt. Men ibland sker det på bekostnad av trovärdigheten.

        1. Nej, det intressanta är om kvinnor i samma ålder får samma uppmärksamhet för där är skillnaden kön (jämför man med unga män är skillnaden ålder). Och eftersom du själv skriver att det är ”mindre sannolikt att en okänd gråhårig kvinna skulle väcka uppmärksamhet” är den uppmärksamhet pappa rönte beroende av kön. Hur i hela friden kan du inte se det?

          Och sedan några vett och etikettgrejer om du i något skede vill kunna skriva fritt på den här bloggen igen:
          1: Sluta kalla mitt yrke för hobby. Att några använder datorer på sin fritid gör inte IT-tekniker till hobbyister. Att några gillar att laga mat gör inte kockyrket till hobby. Att någon tycker om att lära ut saker på sin fritid betyder inte att läraryrket är hobby. Att andra tycker om att läsa historia gör inte att vi som skriver böckerna utövar en hobby.
          2: Inte bara har jag belägg för vad jag skriver om det manliga privilegiet; du bekräftar det ju själv, både med dina nedlåtande kommentarer och med dina egna observationer om att kvinnor inte skulle få samma uppmärksamhet. Så sluta anklaga mig för att inte tänka vetenskapligt.
          3: Om du tycker att bloggen inte ger rätt trovärdighet föreslår jag att du läser något av vad jag publicerat. Du kan förslagsvis börja med att läsa om auktoritet och genus i Authorities in the Middle Ages.
          4: Om du ändå inte tycker att jag trots min långa utbildning, mitt yrke och mina erfarenheter kan någonting som tillför dig något föreslår jag att du helt enkelt slutar att läsa här. Att du anonymt rackar ner på mig både här och på andra bloggar (som när du skrev hos Aktivarum att genusvetare som mig inte kan komma undan med vilken skit som helst) har jag fått nog av.

          1. 1) OK, deal. Sen brukar jag skilja på ‘need to know’ och ‘nice to know’, där genushistoria tillhör den senare kategorin, men jag ska tänka på att du inte vill höra sånt.

            2)) Vad menar du med att det skulle vara ett manligt privilegium att skriva kommentarer? Och ordet ‘privilegium’ är missvisande när det gäller den gråhåriga generationens könsroller. Kvinnan hade i så fall privilegiet att slippa jobba för brödfödan, något som mannen inte kunde välja bort, för då förblev han ogift. Det kan vara provocerande att lägga värderingar i könsrollerna genom att kalla dem privilegium. De är olika och kompletterar varandra, men inte olika värda. Sen har vi den personliga faktorn. Om din far är påläst, social och har utstrålning så är det väl inte så konstigt att han misstas för en auktoritet? Detsamma skulle nog kunna hända en äldre dam med Judy Dench pondus.

            3) När du skriver om medeltidshistoria har jag inte så mycket att komma med, där krävs ju, liksom i partikelfysik, cellbiologi och liknande, att man är påläst i ämnet för att kunna delta i diskussionen. Men jag väntar fortfarande på att du ska skriva inlägget om ridderlighet/höviskhet och hur det lever vidare i dagens mansideal, som vi diskuterade för ett tag sen. Där tror jag din kunskap skulle uppskattas, även av oss som ifrågasätter annat du skriver.

            4) Men när du skriver mer allmänt om män och kvinnor så är det saker som vem som helst kan observera i sin vardag, analysera och dra slutsatser av. Och där tycker jag att du ofta drar till med feministiska floskler i stället för att göra en analys. Samtidigt är det intressanta ämnen att debattera. Inte bara med folk som tycker likadant, utan med folk som tycker annorlunda. Därför skriver jag här.

            Min kommentar hos Aktivarum ska du se som ett nyanserat försvar för din del av genusvetenskapen. En insikt om att det faktiskt ställs krav på vetenskaplighet ibland, trots att det på andra universitet finns exempel på motsatsen, som Aktivarum och Bittergubben visade.

            För övrigt har jag även ifrågasatt Tanja Bergkvists logik idag, om det är en tröst för dig. 🙂

            1. ”Kvinnan hade i så fall privilegiet att slippa jobba för brödfödan, något som mannen inte kunde välja bort, för då förblev han ogift.”

              Slippa jobba … Detta är så sanslöst … Vem tror du oavlönad stod för allt HÅRT OCH SLITSAMT OCH ENAHANDA HUSHÅLLSARBETE? Ja, jag kallar det ARBETE. Medan du just har avfärdat det som … vadå? Ingenting? Parasiterande? Lyxliv?

  4. Kan lugna dig med att det är knappast män i allmänhet som skulle peka finger mot dig och börja gaffla om att det är du som gör fel. Vissa av dina inlägg driver helt enkelt trafik från en verklighet som i första hand skapas och existerar på internetforum. Ute i livet finns det fortfarande gott hopp för (män)skligheten!

    Att det skulle vara något ovanligt att vara på konferenser utan att vara ämnesexpert är ingen självklarhet. Jag är ofta på liknande tillställningar där jag på grund av min yrkesroll bidrar med annat än kunskaper i ämnet eller ens yrkesområdet som behandlas på konferensen (snälla, försök gissa hur jag brukar bemötas av de andra deltagarna). Och som arrangör vid flera tillfällen vet jag också att det är absolut inte ovanligt att det bjuds in gäster och medverkande av rena rekreationsskäl som inte alls har någon formell koppling i sin yrkesroll till ämnet.

    Redan i tidiga 20 års åldern började jag märka hur framförallt män som var äldre än jag själv stod på tå för att kunna se över huvudet på äldre och mer erfarna kvinnor runt omkring för att få min uppmärksamhet. Det här var långt innan såväl ålder som status, på en arbetsplats där alla gick i tröjor i samma färg och med företagslogga på, (och innan jag hade läst ”Under det rosa täcket” ;-)), men det var ändå helt omöjligt att inte upptäcka. Jag brukade ofta fråga mina kvinnliga kollegor efteråt om dom inte tyckte det var konstigt att jag fick alla frågor (eftersom jag ändå var tvungen att vända mig till dem för hjälp) men dom bara suckade och sa att de var vana. Så låter en liten historia från mäns verklighet.

    1. Om du skrev vilken roll du brukar ha på konferenser så skulle vi bättre förstå vad du menar?

      Självklart finns där alltid funktionärer som inte är insatta i ämnet, t.ex. ljudtekniker, servitörer, receptionister o.s.v. Och inbjudna gästföreläsare från andra områden, t.ex. standupkomiker eller politiker, som inte brukar göra någon hemlighet av att de saknar kompetens på konferensens huvudämne. Så det är ganska ovanligt att missförstånd sker.

      1. Ja, det är ju precis det som är det viktiga i diskussionen för att utröna om det förekommer att konferenser har deltagare som inte jobbar i den aktuella branschen. Jag jobbar i en stödprocess om det hjälper dig något. Om en arbetsplats vill skicka sina dataansvariga, ekonomiarbetare och hr-personer på en konferens där verksamhetens huvuduppgifter diskuteras så är det inte särskilt konstigt. De kan både få och bidra med perspektiv genom ett sådant initiativ.

        Att inte vara publicerande professor i ämnet som behandlas är inte detsamma som att vara oinsatt. Charlottes farsa verkar synnerligen insatt i historia som ämne.

    2. När du varit på konferens utan att vara där i egenskap av delegat/ämnesexpert vad har det då stått på din namnlapp? Vilken titel har du presenterats med och vilken institution har det stått att du representerat?

      Om du har varit där som inbjuden icke-ämnesexpert så förmodar jag att du dessutom presenterats i programmet så att alla ska veta vem du är och vad de ska kunna förvänta sig av din presentation.

      1. Senaste konferenserna jag har varit på har överhuvudtaget inte innehållit namnlappar. Annars brukar det väl stå arbetsgivare och alt. avdelning beroende på hur internt sammanhanget har varit. Och som sagt att många namnlappar i ett sådant sammanhang bara innehåller ett namn är inte ovanligt.

        Alla deltagare på en konferens presenteras sällan i programmet. Det är inte ens säkert att deltagarlistorna är offentliga. Jag brukar vara restriktiv med dom när jag är med och arrangerar eftersom det inte är mitt jobb att skapa reklamunderlag för utställare mm. Det kan i stället ske i separata utskick till betalande deltagare.

        Det verkar vara riktigt jäkla jobbigt att köpa det faktum att på en konferens kan människor delta av väldigt många olika anledningar. Alla gråhåriga gubbar är inte professorer.

        1. Låter inte som att du delar på några större vetenskapliga konferenser. Jag har aldrig varit på en etablerad konferens där det inte förekommit namnlappar med åtminstone namn och institution. Det är det minsta man borde kunna begära när anmälningsavgifterna ligger på omkring 500 dollar för ordinarie delegater (ofta billigare för studenter).

          1. Snälla förklara för mig hur ovanstående har någonting med saken att göra?

            Charlottes farsa anmälde sig, pröjsade, hade namnlapp utan institution och arbetsgivare och misstogs ändå för att vara en åldrad professor. Jag beskrev upplevelser om likvärdigt bemötande trots min ringa ålder samt att det inte är varken konstigt eller ovanligt att människor går på konferens utanför sitt formella yrkes- eller kompetensområde.

            Men visst, jag kan inte påminna mig om att jag har varit på en konferens som tar mindre än tre och ett halvt tusen per skaft i ordinarie anmälningsavgift, så ett rätt hade du i alla fall.

  5. Äsch, jag skrev en lång replik som efter flera postningsförsök bara försvann i cyberspace. Den buggiga WordPress-appen är inte på min sida idag, så jag släpper denna bollen nu.

    1. Den har inte försvunnit. Du har genom innehållet i dina kommentarer (jo, jag tar det som ett personligt påhopp när du ständigt återkommer till min refuserade artikel som någon slags bevisföring för att jag inte vet vad jag talar om istället för att mina artiklar som faktiskt finns publicerade får ge mig trovärdighet) blivit placerad i modereringskön. Allt du skriver kommer därför att modereras innan publicering. Jag är trött på att ta anonym skit.

      1. Som jag skrev i kommentaren du raderade, så har jag skrivit ett långt inlägg på min blogg om varför det är klokt att vara anonym på nätet. Särskilt om man diskuterar genusfrågor ur ett mansperspektiv. Det finns många antidemokrater på den politiska vänsterkanten som lägger alla sina motståndare i samma korg och inte drar sig för handgripligheter och fulspel som kan få allvarliga konsekvenser i ens privatliv. Vi snackar inte trams som könsord och tomma hot, utan misshandel, mordbrand, falskanmälningar till socialen och trakasserier mot ens arbetsgivare.

        Lätt för dig att klandra andras anonymitet, när du själv riskerar väldigt lite på att framträda öppet.

        VEM som skriver något är också oväsentligt, det är VAD som skrivs som räknas.

          1. Därför att ‘din ideologi’ har hela etablisemanget i ryggen. Ingen får sparken från jobbet eller blir falskanmäld som pedofil eller liknande för att den uttrycker feministiska åsikter på sin privata blogg. Men vi som bloggar om jämställdism lever farligt.

            1. Jag antar att du inte såg Uppdrag granskning då? Det visar annars ganska tydligt vad som kan hända feminister. Nu är det här färdigdiskuterat. Se Uppdrag Granskning igen. Tänk om, tänk rätt.

              1. Konstigt då att det inte fanns några andra än kvinnor och dåspeciellt feministiska kvinnor med i UGs reportage. Det om något visar att bashflak har helt rätt i att man gör rätt i att försöka vara så anonym som möjligt när man yppar minsta kritik mot feminism och genusvetenskap.

              2. Men alltså hur kan ett program som visar på hot mot kvinnor som skriver om feminism användas som bevis för att man inte får hot om man skriver om feminism?

                Och jag säger inte att man inte kan få det om man är kritisk mot feminism (se bara på Pär Ström), men att feminister skulle vara befriade för att de har stöd av etablissemanget (say whaaat?) är absurt. Det här ämnet är färdigdiskuterat nu. Inga fler kommentarer på det.

  6. Alltså, jag måste ändå tycka att det är otroligt fascinerande hur tvärsäkert vissa kan uttrycka sig angående hur konferenser i historia är organiserade, utan att själva vara en del av det fältet. Jag vet ju hur sociologikonferenser oftast ser ut, och jag har också varit på ett antal vetenskapliga konferenser i biologi och beräkningsvetenskap som ‘gäst’ (fast inte uttryckligen deltagit i dessa p.g.a. jättetråkigt), och konferenserna inom dessa olika fält skiljer sig ju ändå åt en del. Jag skulle aldrig anta att jag vet hur historiekonferenser ser ut utifrån att själv bara varit på kanske 10-15 vetenskapliga konferenser varav ingen inom historia. För vetenskapliga fält skiljer sig åt i hur de organiserar sig. Ämnen som är av ‘allmänt intresse’ kan ofta ha även icke-akademiker (dvs sådana som inte jobbar inom akademin) närvarande. Ibland för att de jobbar med närliggande ämnen fast utanför universitetet, ibland för att de ‘bara’ är intresserade. På en del konferenser där jag varit har det t.ex. varit med läkare, myndighetsrepresentanter osv. Hur vanligt det är beror förstås på inriktningen på konferensen, men Charlotte har redan förklarat att inom hennes fält så är det ganska vanligt med deltagare som inte jobbar inom akademin, och inte alls ‘särdeles udda’. Att som utomstående sätta en sådan etikett på vad någon annan gjort säger nog mer om denne, än om det som diskuteras.

    1. Tack för det här! De där som alltid vet mer än mig om vad jag gör och tycker, och hur mitt fält fungerar, de blir lätt lite tradiga.

  7. Jag bli så jävla arg när jag läser kommentarerna här att jag håller på att explodera, men alla vettiga motargument har Charlotte redan framfört. Du är otroligt stark för att du orkar bemöta det här anonyma patrasket. Och fortsätt för guds skull att fara tillsammans med din pappa på konferenser!

  8. Charlotte,
    Till att börja med vill jag tacka för många läsvärda och välformulerade inlägg. Jag läser inte särskilt många bloggar, men jag tittar in här hos dig till och från och hittar nästan alltid något intressant. Tyvärr tycker jag dock att många kommentartrådar skräpas ned av Bashflak. Nästan alla hans kommentarer handlar om att förminska dig eller det du gör. Eller så skiftar han fokus till något som inte har med inlägget att göra. Det är ju rätt uppenbart att han inte är här för att vidga sina vyer.

    Tyvärr finns det ju människor som får sin livsluft genom att ta energi från andra människor. Trist, men sant. Om det går, brukar jag välja bort umgänget med sådana människor. Om det inte går, t ex på en arbetsplats, brukar jag välja att inta ett neutralt förhållningssätt. Du kanske ska fundera över hur mycket energi du får av Bashflaks närvaro här och hur mycket energi det kostar dig. Om han mest gör dig arg, irriterad eller ledsen tycker jag att du ska välja bort honom, eller försöka hitta ett sätt att förhålla dig till honom så att han inte kan stjäla energi och kraft av dig. Because he’s not worth it!

    Till sist, vad roligt att din pappa följde med dig på konferensen. Jag är övertygad om att han är väldigt stolt över dig och säkert uppskattade att få se dig ”in action”. Rubriken på din presentation lät spännande, berätta gärna mer!

    1. Tack så hemskt mycket för din kommentar! Jag beslutade mig för att sätta bashflak på modereringskö. Det betyder att allt han skriver automatiskt hamnar endast hos mig och att jag sedan tar ställning till om det ska publiceras eller inte. Dels för att det, som du säger, tar för mycket tid och energi, dels för att somliga bloggposter alltför snabbt utvecklades till en diskussion mellan honom och mig istället för mellan mig och er alla andra. Det här är ju min blogg, inte hans åsiktsplank.

      Jag ska berätta mer om mitt (och andras) föredrag så snart jag hinner!

  9. Hej Charlotte! Jag vill precis som Eva också tacka för en otroligt bra blogg. Jag läser också ofta och blir alltid så glad över att du lyfter fram precis rätt saker. TACK!

    Jag håller också med Eva, och många andra som kommenterat, att bashflak ofta skiftar fokus vilket är onödigt. Men hen (jag minns inte på rak arm om bashflak har avslöjat sitt kön, därför hen) har också kloka kommentarer ibland. Så på ett sätt berikar bashflak din blogg. Det är strongt av dig att orka svara på ifrågasättande kommentarer men av dessa kommentarer utvecklas man ju mera än av bara beröm. Så jag hoppas att också bashflak ska få säga sitt i fortsättningen, diskussionen blir intressantare då. Fast jag förstår ju också att du inte har tid för att skriva svar på en massa oväsentliga frågor om hen byter ämne, så kanske moderering är ett bra alternativ tills hen slutar byta fokus.

    För övrigt tycker jag det är väldigt intressant och mycket konstigt att två grupper, feminister och jämställdister, som jobbar mot samma mål (jämställhet) kan strida så otroligt mycket. Jag fattar det inte. Eller visst förstår jag egentligen. Många feminister ringaktar jämställhetsproblem mot män och många jämställdister ringaktar jämställdhetsproblem mot kvinnor. Så om vi skulle sluta bry oss om vem som far illa utan bara se till att få ett slut på de orättvisor som finns mellan könen skulle vägen mot jämställhet vara mindre besvärlig att gå.

    1. Jag håller helt med dig om att bashflaks röst är viktig på bloggen och han kommer även i fortsättningen att få sina kommentarer publicerade, men kanske inte alla och inte i så hög takt att ingen annan hinner komma till tals. Det handlar alltså inte om att tysta kritiker, utan om att ge plats för fler röster. Dessutom handlar det om att han (och andra som är öppet väldigt kritiska) ska ta sig en funderare över hur de skriver och precis som du säger: hålla fokus.

  10. Fascinerande cirkelresonemang vissa kommentatorer har. Jag beundrar dig för att du orkar resonera och argumentera, trots att det måste kännas väldigt frustrerande.

  11. Här är ännu en till som ansluter sig till de senaste kommentatorerna. Jag beundrar ditt tålamod och sätt att ta kommentarerna. Låter som en bra taktik att skapa lite andrum för även andra röster utan att tysta kritiken. Ifrågasättande behövs absolut, men frågar man så borde man också vara intresserad av att lyssna på svaret.

    Jag blev faktiskt lite förbluffad över att de var några som lade fokus på det ”crayziga” att du släpat med pappa på konferens, istället för att ta sig en funderar på hur vi möter andra människor. Visar väl ganska väl på det där som nämndes ovan om att flytta fokus.

    1. Tack för stödet! Med tanke på hur många nya röster som höjts sedan jag fattade det här beslutet är jag övertygad om att det är rätt!

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s