Så hörrni. Biffy Clyro alltså. Man kan tvista hur mycket man vill om ifall den nya skivan Opposites verkligen är lika bra som förra Revolutions eller inte, men när det gäller livespelningar då är Biffy Clyro kungar. De är så satans tajta (och då talar jag alltså om samspelthet, inte om Simons byxor) och så sjukt bra på vad de gör. Tre fantastiska röster, tre fantastiska musiker (och en extra gitarrist som stod i ett hörn mest hela tiden). Det blir liksom inte bättre. Det är tre killar (och så han i hörnet) som står på scen och ger allt vad de har av sig själva. Jag är fortfarande i ett euforiskt rus.
Kuriosa: Det hjälper om man inte bryr sig om att platserna längst fram är för patetiska fjortisar. Det var bara ett staket, en ordningsvakt och några ungdomar med bara armar, svartbågade glasögon och mössa mellan mig och scenen. Följande bilder är tagna med min telefon.
Kuriosa 2: Det är mest Simon för att han stod rakt framför mig. Det är inte ett estetiskt val.
Hit och dit och tillbaka igen 
Påminner mig om mitt senaste inlägg ‘Höj din status’
Såg Biffy Clyro för ett par år sen då de värmde upp för Foo Fighters och blev positivt överraskad! Deras sound var mycket råare live, kändes som om det var ett helt annat band än det jag hade hört som snabbast på Spotify.
Jag såg dem också då, och blev helt fast i deras musik.
Fantastiska bilder! Jag hade en långväxt typ med stickad mössa framför mig så jag lyckades inte fota något.
Börjar förstå de där fansen som reser runt världen och går på konserter. Om jag inte hade barn och jobb att bry mig om skulle jag sätta mig på båten till Sverige och gå på spelningarna i Stockholm och Göteborg.
Jag kommer med! 🙂