Att skriva något som problematiserar kvinnors beteende genererar kommentarer om hur man vägrar problematisera kvinnors beteende. WTF.
Feministfällan
– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
Att skriva något som problematiserar kvinnors beteende genererar kommentarer om hur man vägrar problematisera kvinnors beteende. WTF.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag försöker få in en kommentar där jag försöker visa varför jag anser att du inte alls gjort detta. Du har skrivit ännu en feministisk vinklad historia i mina ögon. Men den bara försvinner i tomma intet.. :S
Jag förvånas dock över att du inte skrivit ett enda svar till mig. Mig veterligen har inte du och jag något otalt med varandra? Eller? Jag tycker du är bra, det är därför jag skriver hos dig. Vi står däremot åsiktsmässigt i dessa frågor så långt från varandra man kan göra, men jag upplever dig som en reko kvinna som kan ta det. Maila mig gärna på mailen jag angivit.
Jag är på sjuårskalas. Jag lovar att jag ska svara så fort jag kan, och se om jag hittar de försvunna kommentarerna…
Åh, va bra:) Var rädd att jag råkat trampa dig, som person, på tårna och det har aldrig varit min mening. Säg till om du inte hittar den. Hittar du den inte så publicerar jag den på min blogg och skriver en länk här bara.
Nejd då! Helgerna är fulla av barn bara, och då har jag väldigt sällan tid att sätta mig ner och ge så genomtänkta svar som somliga förtjänar! Därför tar det ibland lite tid.
Ett lite trevande försök till kvinnlighetsproblematiserande men sen så är vi nog alla amatörer på denna område.
@Ninni
Håller med dig om att Charlotte´s tankar utgick från ett sedvanligt feministiskt perspektiv men jag ska som sagt återkomma till saken grundligare senare, är på jobb just nu. Men vad är problematiserande av kvinnor i följande tankar:
”Jag vet inte vad Bengt Ohlsson tänkte när han skrev sin krönika om att allt som ensamma män behöver finns på nätet. Men jag vet att det höjdes många arga röster. Röster som lät ungefär som de brukar; ”det där är vår tids manshat” och ”så där skulle man aldrig få skriva om kvinnor”. Visst är krönikan generaliserande och jag vet inte om jag håller med honom om när han skriver att ”alla män har den där ödsliga radiostationen någonstans inom sig”. Men han sätter fingret på två av de allra viktigaste lärdomarna vi kunde dra av Uppdrag Granskning, nämligen att distansen som nätet ger till den verkliga personen på andra sidan kan vara avgörande och att lynchstämning uppstår när folk som egentligen inte känner varandra får prata ihop sig omkring någon eller något de ogillar. Det är inte manshat, det är en analys, en vinkling av en ny dimension på ett samhällsproblem.
Det är fascinerande att se reaktionerna på en sådan text. Att så många direkt går in i försvarsställning och menar att man inte skulle få skriva så om kvinnor, bara om de hatade männen, istället för att fundera på vad man kan lära sig av texten. Reaktionen, ilska istället för reflektion, är ett tecken på att texten är relevant. Hade den varit skriven om kvinnor skulle garanterat inte samma personer som nu opponerar sig ställa sig på barrikaderna och kalla det kvinnohat. Och man får skriva så om kvinnor. Man bör skriva så om kvinnor. Så. Här är det.
Naturligtvis hatar kvinnor män. Kanske inte alltid, och inte bara män, men alla bär med sig den där rösten som stilla påminner om oförrätter.”
Skillnaden mellan dig och Ohlsson är att hos Ohlsson är mäns kvinnohat något ursprungligt hos män själva som uppstår då de inte kan kontrollera kvinnor, en ganska vidrig (och utbredd) feministisk manssyn avslöjas alltså hos Ohlsson. Men hos dig är kvinnors manshat endast en reaktion på ”oförrätter” dvs. en följd av förtryck och inte en ursprunglig (som hos mannen) korrumption gentemot mannen. Så din version landar i det sedvanliga feministiska landskapet där kvinnor inte själva bär ansvaret för sitt manshat utan patriarkatet orsakar det i kvinnor. Jag säger det rakt ut: Jag anser att såna tankar är ingenting annat än moralisk ruttenhet i form av kvinnocentriskhet. Hur kan du vara så blind för det uppenbara manshat som Ohlsson ger prov på och samtidigt dömer du måttligare tankar (mina) som kvinnohat och till på köpet undrar varför jag inte förstår ditt problematiserande av kvinnor? Hur kan man vara så blind och missa manshatet? Svar: Du har varit för busy med att problematisera det könsliga för kvinnor så du har missat att manshat á la Ohlsson är helt comme-il-faut.
@ Matias Hedström
Du skriver:
”Skillnaden mellan dig och Ohlsson är att hos Ohlsson är mäns kvinnohat något ursprungligt hos män själva som uppstår då de inte kan kontrollera kvinnor, en ganska vidrig (och utbredd) feministisk manssyn avslöjas alltså hos Ohlsson. Men hos dig är kvinnors manshat endast en reaktion på ”oförrätter” dvs. en följd av förtryck och inte en ursprunglig (som hos mannen) korrumption gentemot mannen.”
Japp, det är poängen i min kommentar som försvann. Bengt utmålar män som förövare av ondskan de föds med, Charlottes text utmålar kvinnor som offer.
Kom in på genusdebatten.se? Jag är skribent där:)
@ Charlotte: Ska du skriva en motsvarande Bengts text så kvinnor vara förövare och onda av naturen! Sen kan välja att skriva om Bengts text där männens hat är ett resultat av oförrätter som drabbar män till följd av att vissa kvinnor beter sig som svin mot dem(vilket absolut inte är ovanligt).
Bara individer är förövare eller offer, inte kollektiven. Och kvinnor är lika dåliga/bra som män. Majoriteten människor är goda och empatiska oavsett kön.
Prova titta på detta:
”Among male students, 11% reported only minor physical violence, and an additional 11% reported at least one incident of severe physical abuse. Similarly, 15% and 7% of male students reported perpetration of minor and severe sexual coercion, respectively. Rates of physical and sexual abuse perpetration were higher among female students, with 28% and 15% reporting minor and severe forms of physical abuse, and 20% and 11% reporting minor and severe forms of sexual coercion.”
(Scott, K., & Straus, M. (2007). Denial, Minimization, Partner Blaming, and Intimate Aggression in Dating Partners. Sage Publications.)
Du skriver även: ” Reaktionen, ilska istället för reflektion, är ett tecken på att texten är relevant. ”
Nä, reaktionen beror på att vi är feed up med era analyser som saknar all form av verklighetsförankning(läs gärna på genusdebatten där jag går igenom ”ert bibilotek”). Vi har hört er sång i 30 år, vi är desperata för vi anser detta förstör vårt land och vår välfärd. Vi är frustrerade av att inte ha rösträtt i praktiken(alla partier utan SD är idag feministiska), vi är skrämda av att se rättssäkerheten monteras ner och vi vill inte ha Jimmie Åkesson som partiledare, vi vill inte ha ökad fientlighet mellan könen. Men ni har hela makten, både media och samtliga partier.
Så vi ber er: istället för att vifta bort våra röster med att vi inte förstått, så börja lyssna noga.
Först när ni börjar lyssna kan vi börja föra en saklig debatt. För det vi har gemensamt är att vi vill väl. Du är varmt välkommen att debattera hos oss.
(Nu skriver jag ni. Det är inte personligt riktat mot dig utan betyder lite svepande ”feminister och genusvetare”. Jag kan inget om historia, än mindre genushistoria. Så jag har ingen åsikt om just din verksamhet och du är en trevlig filur.)
Hmm.. nu försvann ännu en kommentar. Får väl se om Charlotte hittar dem sen.
@ Matias Hedström
Kom in till oss på Genusdebatten.se? Jag är skribent där.
Sorry Ninni, jag fattar inte varför den kastar dina kommentarer! Jag lovar att försöka hålla ögonen öppna och få dem hit så snart som möjligt så att du ska slippa skriva dem på nytt!
Din blogg verkar vara inställd på att blocka inlägg med minsta antydning till länk, jag fick också ett par hänvisningar tiil Genusdebatten blockade häromdagen.
Jag skrev tidigare: ”vi är skrämda av att se rättssäkerheten monteras ner och vi vill inte ha Jimmie Åkesson som partiledare”
Där ska naturligtvis stå statsminister, inte partiledare.
”Helgerna är fulla av barn bara, och då har jag väldigt sällan tid att sätta mig ner och ge så genomtänkta svar som somliga förtjänar!”
Det tog jag som en komplimang, tack detsamma!
”Jag lovar att försöka hålla ögonen öppna och få dem hit så snart som möjligt så att du ska slippa skriva dem på nytt!”
Nu vet jag ju att det hamnar i skräp, händer det igen så säger jag till istället för att skriva om:)