I min Facebook-feed (sa jag att jag älskar den eller?!) dök följande bild upp:
(från Jesper Eriksson, som jag inte känner, via andra)
Så nu har jag mejlat min favoritjournalist. Det tog ungefär 4 minuter att leta fram Anna-Lena Lauréns e-post och slänga ihop några rader om initiativet till nätkärlek och varför jag tycker att hon är så bra. 4 minuter. Det är säkert mindre än vad många av dem som skickar hotfulla och föraktfulla mejl lägger ner, och ändå 4 viktiga minuter. 4 minuter, som tillsammans med 4 minuter av er tid, kan bli början på något väldigt stort och viktigt. Gör det bara. Visa att vi är fler. Visa att vi är starkare.
Hit och dit och tillbaka igen 
du är så jäkla bra! Fantastiskt initiativ!
Visst är det?! Nu: ALLA MED!
Jaaa! Superbra initiativ!
Skriv till en journalist! Spread zee löööv!
Den här journalisten gillar det här initiativet! 😀
Och Anna-Lena rocks!
Säg inte annat! Jag fick faktiskt svar från henne. Ett riktigt trevligt, smått omtumlande glatt svar.
En god idé!
Jag diggar också A-L Laurén. Men nu känner jag mig som en härmis…
Jag har på känn att Laurens reaktion om du också skriver till henne inte kommer att vara ”shit asså vad folk härmas”. 😉
Jätte bra. Mer värme-mindre mörker.
Så är det!
Sticka en offerkofta eller kolla detta:
http://jagforklarar.blogspot.se/2013/02/nathat.html
Ser du att det står ”hen” på den där skylten? Det betyder att man ska visa uppskattning mot en man eller en kvinna, att könen på den man visar uppskattning mot inte har betydelse.