Godsaker · Vardagslivet

Runeberg (och det bästa receptet)

Jag ska börja med några tillkännagivanden som är av sådan art att jag för all framtid kommer att ha dödat mina möjligheter till finskt medborgarskap. Jag gillar inte direkt Runeberg. Inte ens i tårtformat. Och då gillar jag i princip alla tårtor och har en förkärlek för poetiskt lagda män med polisonger. Jag kan inte den finska nationalsången och jag fixar bara inte Fänrik Stål. I går, på Runebergsdagen, satt jag så med ungarna vid middagsbordet och fick den förhatliga frågan ”mamma, vem är Runeberg?” och kände att det vore fel att svara ”tja du, han levde efter medeltiden”. Tack och lov ville Vilho gärna berätta eftersom han hade sett en pjäs om Runeberg på skolan under dagen. Tilda var mest intresserad av vem som hade spelat tårtan. För att kompensera mina bristande Runebergs-kunskaper ägnade vi oss åt saker jag är bättre på; att baka. Eftersom jag inte riktigt gillar vanliga Runebergare för att de är torra och tråkiga och måste doppas i sprit för att kunna ätas (och ursäkta mig nu, men det finns någonting mycket ironiskt i just dessa aspekter av den finska nationalbakelsen) vanställde vi receptet till en mjuk, saftig och ljuvligt god bakelse med samma smaktoner och liknande utseende. Till och med maken (som ironiskt nog inte gillar sötsaker speciellt) tyckte att de var de godaste han någonsin smakat. Lätta var de också, en klar fördel när barnen ”hjälper till”.

Här är recept (grundreceptet jag våldförde mig på kom från Bakpappa)!

Runebergstårtor (blir 4 st, men är enkelt att omvandla)

Vispa
100 gram rumsvarmt bra smör och
1 dl socker
så vitt och fluffigt som det låter sig göras. Vispa därefter i
1 ägg

Blanda i en annan bunke
0,5 dl ströbröd (skorpmjöl kallas det här)
1 dl mald, oskalad mandel
(kallas mandelpulver här, shit you not)
1 dl vetemjöl
0,5 tsk bakpulver
0,5 tsk kardemumma
3 st krossade pepparkakor

Blanda ner de torra ingredienserna i smörblandningen och tillsätt
1,5 msk god apelsinjuice

Det blir inte någon fluffig smet utan snarare någon sorts deghybrid. Klicka/dunsa ut degen i fyra formar. Jag körde dem i Jamie Olivers muffinsformar av silikon, för de har ungefär rätt form. Med ett mjölat finger, jämna till degen och tryck ett litet (inte för djupt) hål i mitten. Klicka i
totalt ca 2 msk sylt (hallon är väl tradition, vi körde drottningsylt – lite bara för att vi kan och lite för att det var det enda vi hade)

Grädda i nedre delen av ugnen i ca 20-25 min på 175 grader. För att se om de är färdiga kan man skaka lite lätt på formen. De ska då inte reagera som en aladåb. Låt bakelserna svalna helt innan de tas ur formen. Sedan är det dags att dekorera. Vill man kan man använda färdig glasyr förstås. Jag lät Vilho, som älskar köksexperiment, prova sig fram med blodapelsinjuice och florsocker tills han hade en lagom fast, snyggt ljusrosa glasyr. Därefter klickade vi en extra klott sylt på bakelserna, mest för syns skull (den andra sjunker nämligen in en hel del) och sedan fick barnen ringla på glasyren. Riktigt, riktigt gott!

20130206-105420.jpg

20130206-105436.jpg

7 kommentarer på “Runeberg (och det bästa receptet)

  1. Riktigt bra Runebergstårtor är inte alls torra och även utan alkohol klarar man sig ju bra om man använder mandelarom till fuktningen:). Men håller för övrigt med om att nationalsången är ungefär så tråkig som den kan bli och skulle själv rösta för typ Finlandia. Men då borde någon uppfinna en Sibeliustårta först, för vad skulle man annars mumsa i sig!

    1. Jag gillar inte tårtor som är fuktade. Som barn avskydde jag när pappa fuktade tårtbottnarna när han bakade tårta, och jag gör det själv aldrig. Och med Runebergare så handlar det väl (som med så mycket annat) om att hitta bra exemplar. De man får från vanliga mataffären tycker inte jag riktigt är värda det…

      En Sibeliustårta… Hmm…. 😉

  2. Jag läste igenom receptet och tyckte det lät konstigt bekant. 🙂

    Fick ni någon smak av apelsin i era tårtor? Apelsin brukar ofta tappa sin smak när man hettar upp den. Oljan från skalet bibehåller smaken.

    De här tårtorna blir väldigt saftiga (läs: smöriga, men på ett bra sätt) om man bara inte gräddar dem alldeles för länge.

    Väldigt fin färg ni fick på glasyren med blodapelsin. Jag skall lägga det bakom örat!

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s