I dag ska jag på ett symposium med intressanta talare om medeltida krönikor. Med tanke på vilken domedagskänsla jag bär med mig skulle det lika gärna kunna vara en snabbvisit hos hin håle för att få ett uppfriskande spöstraff.
Att behöva infinna sig en viss plats en viss tid. Ångest. Livsleda. Hemorojder. Inte riktigt min grej.
Hit och dit och tillbaka igen 
Hur gick det? Jag måst vara i Böle imorgon (lördag) kl 9.25, med min baby, sminkad och kan inte somna för det är så äckligt spännande att passa tiden, se ut som en människa, vara bland många hela långa dagen, se viktig ut (styrelsemöte u c) och hålla beben nöjd. Själv. Nervös. Ängslig. Ont i mqgen. Panikavfall. Akutpsykvård behövs. John Blund saknas. You get the picture.
Du klarade dig bra, ja?
Jag klarade mig och det kommer du också att göra! 🙂
Jep, någotlunda i skick kom vi hem efter en låååååång dag i Böles höga hus. Trötta. Snuviga (det hade kanske ingenting med Hellsingfors att göra). Men vi överlevde. Och var på plats i tid, för min överraskning.
ps. Inget stavfel i Hellsingfors.
Yee!! Jag visste väl att det skulle gå bra! Men härrigud vad det är nervöst. Jag stressar upp mig som faen så fort jag ska iväg någonstans…