Och jag ska försöka hålla kvar den här inställningen när jag ska lägga fram delar av avhandlingen inför seminariet i mars.
Så här känner jag inför min avhandling just nu
– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
Och jag ska försöka hålla kvar den här inställningen när jag ska lägga fram delar av avhandlingen inför seminariet i mars.
Hit och dit och tillbaka igen 
Förstår dig i dina känslor inför din avhandling. Två mig närstående damer skall/borde lägga fram sina avhandlingar i vinter. Den ena i H:fors har hållit på i 10 år, varje gång det är dags – och det har det varit under de senaste 5 åren – hittar hon något som borde fördjupas, etc. och har därför bytt inriktning två gånger – och borde kunna publicera flera böcker bara på överskottet. Jag har en känsla av att hennes panikstörningar inför finalen handlar mest om rädslan för ”att det inte finns ett liv efter disputationen”! Den andra i Stockholm har hållit på i knappt 5 år och har haft ett bra ”uppdragsstipendium” med löfte om ett jobb alldeles om hörnet hetsar på som om det var en alldeles vanlig utredning som hon snabbt vill bli av med.
Lycka till med din baby!
Jo, den där rädslan för vad som ska komma efter ska man nog akta sig för att ge efter för…
Jag känner att jag bara vill knöla ihop det där papperet och slänga ut med pappersåtervinningen jag… Tur att jag är föräldraledig.
Bara du skrattar medan du gör det! 🙂
Mina känslor i ett (stort) nötskal: http://phdstress.com/
Jo, jag har skrattat mycket åt den där!
This baby is being raised to cause destruction mohahahaha
Hahaha!