Här sitter jag på mitt underbara hotellrum i Stockholm och är så trött att jag knappt hålls vaken, trots att klockan bara är åtta, men vill ändå dela med mig av en uppenbarelse jag hade i morse.
Ni vet ju redan att jag inte gillar när folk kommer och städar hotellrummet och att jag så fort jag kommer åt gör dealer med städerskorna att de bara ställer in kakor men låter bli att städa och så lovar vi att inte berätta för någon. Jag har hela tiden trott att denna djupa aversion mot att ha en städerska som varje dag städar rummet bottnar i att jag är obekväm med att någon annan ska städa efter mig. Att obehaget som får det att krypa i skinnet på mig kommer av att jag ser städerskor som en rest av ett klassamhälle jag inte vill stödja, ett särskiljande av människor i grupper där den ena tjänar och den andra blir betjänad.
I själva verket är jag en sån jävla snobb att jag inte gillar att någon annan tar i mina grejer.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag hatar att lämna det stökigt på hotellrum, speciellt när jag vet att någon ska städa. De ska ju inte plocka i ordning utan rengöra, och det blir ju faktiskt mycket lättare om det inte ligger en massa grejer över allt. Men min man brukar säga åt mig att det inte är meningen att man ska bädda sängen.
Jag har några gånger försökt bädda sängen när jag varit på hotell, men att döma av att de alltid bäddar om är jag väl inte så bra på det.
Här är en smygsnobb till. Jag känner mig naken och exposed när främmande människor kliver runt bland mina saker. Där jag har sovit, bajsat och lämnat hårrester i duschen. Iiiuuuw. De får vänta tills jag lämnat stället. :-O
Precis!
Jag klarar heller inte av att ha någon som städar efter mig. Har jobbat extra som städerska i alla år under plugget och det var hemskt! Vill inte att någon ska behöva uppleva samma sak på grund av mig. Håller med ovanstående talare, på hotell ser jag till att det är så pass prydligt att det lätt går att rengöra rummet.
Absolut!