Det finns en hel del saker jag tänker mig att en sån som jag skulle kunna tycka om. Nästan liksom borde tycka om. Historiska filmatiseringar med romantiska undertoner till exempel. Det borde vara en självklar vinnare.
Men jag fixar inte sånna. Borgia, Tudor… Det går bara inte. För även om det finns stråk av kärlek är det något med allt detta våld som jag inte begriper underhållningsvärdet av. Våld ska inte vara underhållning. Någonsin. Och särskilt i historiska filmatiseringar framställs rått, utstuderat våld som något tidsspecifikt, något som man gjorde då. Men faktum är att det där våldet, maktspelen, kvinnoförtrycket, de svältande barnen i trasiga kläder, det är inte något som borde få vara underhållning bara för att vi klär det i 1500-talskläder. Det finns här och nu. Det meningslösa våldet är en konstant vi inte lyckas förpassa till historien.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag fick jätteobehag för King of thrones redan efter första avsnittet för jag tyckte hela serien verkade misogyn. Relativt närhistorisk romantik, och bra sådan, hittade jag i Lady Chatterleys lover från 20-talet. I bokform. Den har filmatiserats otaliga gånger men jag har inte sett en enda. Kolla på imdb vilken som verkar vara bäst! Eller läs Lawrence. Jag är en sucker för romantik men ganska kräsen. Har du förslag på något bra? Både film- och boktips mottages tacksamt!
Jag har läst flera Elisabeth Chadwick. De är jättebra! Sedan finns ju alltid Diana Gabaldon. Kari Utrio är gudinna. Henne måste man läsa! Men på film..? Jag håller mig nog till Jane Austen, det känns tryggast. Sedan finns det en serie som heter The Forsyte Saga som jag sträcktittade på. Den var riktigt, riktigt bra.
Tack! Utrio låter som det jag är mest sugen på precis nu. Har du för övrigt sett BBC-serien Jane Eyre? Den är riktigt bra, tycker jag.
Jag ska titta på den! Tack för tipset!