Vardagslivet

Att få upp besökarstatistiken

Jag fick en kommenterar på vad som synes vara ett slumpmässigt valt inlägg om hur jag kan få upp besökarstatistiken. Meddelandet var skrivet på engelska, och tipsade om en adress jag kunde besöka för att effektivisera Google.

Förutom att jag inte skriver den här bloggen för att ta över världen och således inte har något större intresse av att följa mystiska länkar i jakten på fler läsare är meddelanden med beröm på engelska alltid suspekta. ”Maria”, som hade vänligheten att vilja hjälpa, har dessutom angivit sin domän som ”havard.edu”. Jag tror att ett av minimikraven för den skolan är att man ska stava namnet rätt. Och att ens ip-adress inte samtidigt visar att man befinner sig i Ryssland.

Vardagslivet

Modebloggen

Jag har varit trendig en gång. Det var när jag var gravid med Vilho ungefär samtidigt som alla kändisar började föröka sig. Tilda är däremot väldigt mycket mer mån om att vara så trendig som en treåring kan vara, varje dag. Medan jag åkte osminkad och oborstad i smutsiga kläder till IKEA tjöt Tilda ett riktigt flickigt tjut när vi svängde in på parkeringen och konstaterade förskräckt att hon glömde ta på ”mela mink”.

På kvällen lekte hon pimp my pony. Alla mina försök att övertyga henne om det omöjliga i att få på ponnyhästarna de papperskläder som var gjorda för små pappersdockor blev nedskjutna på nolltid. En hel del tejp och några seriöst pimpade ponies senare är det här en trendig modeblogg.

Kulturkrockar · Vardagslivet

Att göra saker man inte borde

Jag har en kompis som är expert på att göra saker man inte borde. Inte allvarliga farliga saker, som att bära döda griskultingar genom stan (true story!) eller kasta studsboll på ett minfält, utan helt galna harmlösa saker som i huvudsak drabbar turister på Senatstorget. En gång såg hon ett gäng holländare som låg på trappan utanför domkyrkan för att ta tuffa fotografier att visa för sina vänner när de återvände hem, varpå hon helt sonika gick fram och satte sig på en av dem. Bara så där.

En uppsjö turister har fått ofrivilliga kaninöron på foton när de allvarligt poserat framför statyn av tsar Alexander, och ännu fler kommer sedan de framkallat sina bilder finna sig grubblande över hur de egentligen kände den där vackra kvinnan med det stora leendet som står bredvid dem. I ärlighetens namn blir nog ett handfull turister också, sedan de genom sina bilder återupplever semestern i Helsingfors, konfunderade över den där som av någon anledning står halvt framför dem och vinkar åt kameran. Hade de sett den här bloggen hade de kanske känt igen en viss skribent…

Kanske turisterna då funderar över hur ingen i Finland egentligen tilltalade dem under vistelsen där, men att de ändå lyckades föreviga nåt sorts utstött original.

Det här kom jag att tänka på när jag såg den här videon, och blev vansinnigt sugen på att turistsäsongen ska öppna igen.