Apokalypsens paragrafryttare

Det var en gång ett land där det i flera hundra år har varit fred, där alla barn får gratis sjukvård och där det är straffbart att inte låta sina barn gå i skola i nio år. Men som i alla länder fanns det problem. Kungen, som förvisso inte styrde över landet, var exempelvis inte alltid den förebild folket hade velat ha. Dessutom hade folket en obehaglig vana att spendera oresonligt mycket pengar på leksaker och fel sorts mat, fel låt vann alltid den stora årliga musiktävlingen och en av partiledarna hade missuppfattat det byråkratiska systemet. Och som om det inte vore vore nog med problem för landet hände det ibland att otäcka människor från länder där det var krig, inte fanns sjukvård och där barnen inte fick gå i skola sände sina barn till landet och förväntade sig att de skulle bli omhändertagna. Trots att landet hade sina egna problem att tampas med. Tack och lov fanns det regler och paragrafer där det inte fanns hjärta och medmänsklighet, och så kunde man i bästa paragrafryttaranda skicka barnen någon annanstans, till att bli någon annans problem, och folket i landet kunde fortsätta oroa sig över om det skulle komma snö till jul och vem som borde vinna Idol.