Nej, jag tänkte inte skriva öppenhjärtigt och privat om mitt eget sexbeteende, bara notera att Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter är nominerade för Stora Journalistpriset för deras uppmuntran att andra ska göra det. I ett samhälle där sex för de flesta långt ifrån är ett nödvändigt ont för att säkra artens fortlevnad är den diskussion som Koljonen och Mirjamsdotter drog igång på mikrobloggen Twitter väldigt viktig. Sexbeteendet är för både män och kvinnor oerhört känsligt och vi socialiseras redan som unga in i starkt genusbaserade föreställningar om vad vi ska tycka om och hur vi ska relatera till det, medan det tabu kring att prata om upplevelserna i osäkra situationer försvårar viktiga frågeställningar och diskussioner om vårt eget beteende.
Historiskt sett är just sexbeteende och vår inställning till det riktigt spännande. Visste ni till exempel att våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades i Finland först år 1994? Idag pratar man med förskräckelse om hur mycket antalet våldtäkter har ökat, men frågan är snarare hur vår inställning till sexuella övergrepp förändrats över tiden. Normer för sexbeteende är om något knutet till kulturell och historisk kontext, och måste också diskuteras inom dessa ramar. Skillnaden mellan individens upplevelse och samhällets normer måste problematiseras och ständigt diskuteras så att de som faktiskt utsätts för övergrepp får den hjälp de har rätt till. Samtidigt är det viktigt att de obehagliga sexupplevelser som har sin grund i olyckliga missförstånd inte tillåts underminera trovärdigheten i övergreppsoffers berättelser, och att alla tar sitt ansvar för en rakryggad och öppen dialog kring var det blev fel.
Kuriosa: Stavningskontrollen vill inte godkänna ”sexbeteende” utan föreslår ”kexbeteende”, men det får bli ett annat inlägg.
Update 24 november: Och mycket riktigt och välförtjänt fick de också stora journalistpriset!
Hit och dit och tillbaka igen 