Robothjälp på dagis

I Danmark har man på test tagit i bruk robotar som ska vagga barnen till sömns. På så vis kan man ”effektivisera personalens arbete”.

Men vänta här nu! Vad vinner man på att effektivisera? Högre produktivitet? Möjligheten att ha större grupper? Mindre personal? Är det inte just exakt de sakerna som dagvården borde kämpa mot?

Jag är en av de mammor som ofta pratar med dagispersonalen, en av dem som frågar och frågar på föräldramötena och en av dem som chefen för den svenskspråkiga dagvården svarade med ”jasså är det du” i telefonen. Jag ställer krav för att jag tycker att mina och alla andras barn förtjänar en riktigt bra dag, varje dag. Jag ställer krav för att dagispersonalen förtjänar att någon tar vikten av deras arbete på allvar. Jag ställer krav för att typerna som bestämmer ska få veta att dagis inte är ytterligare en besparingspunkt på en lista utan en nödvändig service till familjer med små barn.

Trots alla krav jag ställer har jag aldrig någonsin klagat på dagisets effektivitet. Aldrig. Faktum är att tanken inte ens slagit mig. Mina barn går ju inte på ett visst dagis för att det har högst effektivitet, bäst produktivitet och kostar staden minst. Ett dagis får aldrig bli en institution, en fabrik, en siffra i en tabell.

På dagis i Danmark säger man att

” – När vi vaggar ett barn ska vi egentligen vara osynliga för barnet. Så i stället för att fokusera  på att inte synas, kan vi nu använda tiden till att fokusera på våra vakna barn”

Att vara osynlig för ett barn så att barnet i lugn och ro ska kunna somna tryggt är inte samma sak som att vara någon annanstans. Kontakten människor emellan är livsviktig för oss alla, och ingenting som vi kan tumma på.

Jisses vilken dum idé.