I ett av de stora fönstren på min underbara veranda saknas en liten ruta. Jag har låtit det vara så eftersom katterna använder det som kattglugg. Det, i sin tur, innebär att de otäcka bestarna med sin förkärlek för hemlevererad mat drar med sig byten in på verandan. I ett av hörnen, under bänken och bakom ett litet bord, har de en avrättningsplats som jag förtvivlat svabbar ren från blod så ofta jag hinner.

Just nu är det mycket småfåglar som går åt. Det är bra på det viset att de också gärna äter fåglarna och det därför blir mindre för mig att städa. Det är inte riktigt lika bra på det viset att de inte äter upp de där små allra fluffigaste fjädrarna som sedan likt en skräckversion av Forrest Gump virvlar in i huset av vinddraget när man öppnar dörren.

Igår hade de tagit en råtta. Inte den största sortens, men ändå en råtta. De hade dumpat den vid avrättningsplatsen så att den hade fått fjädrar. Medeltidshistorikern i mig är ändå lite nöjd. Lite tjära på det där bara. Klassiskt.