Mamman vann. *insert evil laughter*
Men dottern var ganska nöjd ändå, och har nu avklarat årets första utebad.
Etikett: Tilda
Inte för att hon är en dramaqueen eller så, det är bara jag som inte ställer upp
Följande små scener ur vår vardag utspelade sig med ca 30 min mellanrum.
Tilda vill bada ute.
Jag lovar Tilda att hon kan få bada ute i en av de små plastbaljorna om det är varmt och soligt på eftermiddagen.
Tilda är glad.
Tilda vill bada ute i bassängen.
Jag säger att den är för stor för att bada ute i, för det går inte få den tillräckligt varm.
Tilda är besviken för ”hon var ju sååå ivrig”.
Tilda vill gå till stranden.
Jag påpekar att det fortfarande var is på vattnet när vi var där och tittade för några veckor sedan.
Tilda är arg och menar att inte bara den här dagen utan hela sommaren är förstörd. Förstörd, mamma!
Tilda tycker att hon är för stor för att bada i en balja. Stora flickor badar inte i baljor.
Jag svarar att stora flickor i så fall inte badar ute alls i mitten av maj, och att mammorna kommer att få hål i huvudet om det fortsätter att tjatas.
Den stora flickan Tildas värld rasar samman och de nästföljande 30 min spenderas i en uppgiven, hulkande hög.
Förut var hon glad. Nu är hon ledsen, Och det är ditt fel mamma!
Tildas kalas och tårtkoman
I går var vi äntligen friska nog att kunna fira Tildas kalas. Tilda hade bjudit några vänner från dagis först, och därefter bjöd vi alla föräldrar på kaffe och tårta, och sedan kom släktingar, grannar och andra sorters vänner (alltså sådana som för ett tag sedan passerat 5-åringstadiet – åtminstone på en biologisk skala). Tilda var väldigt noga med vad för sorts tårta det skulle vara, och ännu mer noga med att vi minsann inte talar tårta i singular när det gäller hennes kalas. Nej, det skulle vara en chokladtårta som inte skulle vara täckt och som skulle ha vitt längs kanten, en Monster High tårta som skulle vara randig som en tiger, prickig, väldigt stor och ha en docka på. Sedan skulle det också finnas cupcakes ”och sånt”.
Och eftersom jag fullkomligt kan relatera till hennes inställning till kalas i allmänhet och godsaker i synnerhet var det naturligtvis bara att följa order. Ett härligt kalas blev det! Bästa dagen nånsin, suckade ungarna nöjt innan de somnade på kvällen.
Monster High-tårta med docka på (och den skulle sitta ovanpå, just så här, enligt beställaren). Den lila marsipanen var otroligt snygg och dugligt god, men fruktansvärt svårarbetad. Det ljusrosa är sockermassa. Tårtan är fylld med vaniljkräm (recept kommer senare!), jordgubbar och extra mycket grädde. Så Operetta ska kunna sitta mjukt där uppe. Det är inte så lätt med så benig rumpa.
Vanliga vaniljcupcakes med vitchokladfrosting, och en blåsippa i marsipan.
Chokladtårta fylld med kolagrädde (smält toffeechoklad blandad med färskost och vispad grädde) och toppad med chokladsmörkräm (smör, smält mörk choklad, kakao, florsocker, några droppar kaffe och lite varmt vatten). Tilda har faktiskt alldeles själv gjort blommorna på!
Min högt vördade, älskade make bakade korvmonster – en enkel bröddeg snurrad runt korv och dekorerad med ögon och små tassar. Förvånansvärt gott!
Katt hittade en ny kompis. Eller. Alltså han hittade ett barn som han tolererade, främst för att barnet i fråga var väldigt nöjt med att bara vara nära, inte på.
På kvällen städade några av oss. Katten på bilden har inget med städinsatsen att göra.
Förberedelser
I morgon ska vi äntligen ha Tildas födelsedagskalas. Så i dag har jag ägnat hela dagen åt bakning. Trött så jag skakar nu, men jisses vad det är kul att få bakabakabaka!
Sådan mor, sådan dotter
– Mammaaaa… Jag har duschat färdigt nu. För vi har slut på varmvatten.
Liten har blivit stor
I går var det exakt fem år sedan lilla Tilda kom till världen. Två veckor över tiden hade det gått, och vi hade fått en tid för igångsättning den 21 april – en tid jag kunde ringa och avboka med ett ”nämen vi åker väl direkt till förlossningen istället”. Barnens älskade morfar var här (för att titta på babyn. Som inte kommit) och skulle åka hem samma dag. Efter att ha gått runt och pysslat i trädgården och andats fokuserat i några timmar åkte vi in till förlossningen, jag, morfar och maken. Och tiden gick. Jag andades lustgas – något som gick betydligt bättre sedan de hade tryckt på maskinen (”vafan gashelvetet hjälper inte jag andas nog fel”), morfar diskuterade med sköterskorna om hur allt skulle vara och maken försökte stävja paniken. Men så skulle morfars flygplan snart avgå och efter att ha konsulterat barnmorskan som menade att det säkert var en god stund kvar innan det skulle komma någon baby tog han farväl och åkte mot flygplatsen. I efterhand har vi räknat ut att han inte kan ha hunnit längre än till sjukhusets parkeringsplats innan Tilda kom. Så fort gick det på slutet.
Och snabb är hon fortfarande när hon väl vill. Klättrar i träd som en första klassens cirkusapa, cyklar på sin nya cykel så fartvinden sliter i håret, skrattar så det bubblar i mitt hjärta över allt fantastiskt i världen. En helt egen värld har hon också, en värld dit ingen annan kan komma, och där allt är musik och dans och glittrigt. Där kan hon vara i timmar och prata med varelser vi andra inte kan se. Ibland verkar det som om hon inte kan gå som vanligt folk. Tilda dansar från ställe till ställe, sjunger egna sånger om allt hon kan och allt hon vill och virvlar vidare.
Min stora lilla flicka.
Härrejissus vad tiden går fort.
Jag gjorde i ordningen en liten trädgård av blommor inne på barnens rum. Där lade jag presenterna för lite extra effekt när de vaknade på morgonen (vilket förstås sket sig av att båda sov i mitt rum ändå). Tilda var så lycklig över alla presenterna och blommorna och över att ääääntligen ha fyllt ”hela handen”.
Efter att ha löst en gåta fick hon gå till badrummet där ännu en present väntade. 
En ny cykel!
Jag hade bakat en tårta som utseendemässigt inte direkt var något mästerverk, men som fylld med färska jordgubbar och hemlagad vaniljkräm var något av det godaste någonsin. Tilda fick hjälpa till att sätta i ljusen.
På eftermiddagen hade vi picknick ute i solskenet, med pizza, påskmust och jordgubbar.
Flickan som kunde dansa med katter. 
Tildas logik del 10
Maken lagade milkshake som kvällsmål åt barnen, att sörplas i soffan framför TVn.
Tilda: Yäk!
Maken: Va?
Tilda: YÄÄÄK! Jag gillar inte det här!
Maken: Vaddå då?
Tilda: För det är äckligt!
Maken: Det är ju inte speciellt kul att laga kvällsmål till er alltså. När ni låter så där sen.
Tilda: Du måste laga godare kvällsmål bara.
Varför-fasen
Tilda är just nu i en varför-fas. Jag tycker det är bra med barn som är nyfikna och som ifrågasätter. Men alltså verkligen. Här ett axplock:
Scen 1: I bilen
Tilda: Mamma! Är Carinas mormor död?
Jag: Eh… Jag vet inte.
Tilda: Men ä hon?
Jag: Tilda hjärtat, jag vet inte. Jag tror det.
Tilda: Varför?
Jag: Hon var väldigt gammal vet du.
Tilda: Men hon den där andra tanten då, lever hon?
Jag: Ja, hon lever.
Tilda: Varför?
Scen 2: I köket
Tilda (kommer skuttande): Mamma nu känner jag att våren är på gång!
Jag: Mmmm… Visst är det härligt!
Tilda: Ja, för då blir det påsk och varmt och då kan vi ta fram fjädrar.
Jag: Precis.
Tilda: Varför?
Scen 3: I badrummet
Tilda: Jag har redan borstat tänderna!
Jag: Bra!
Tilda: Varför?
Scen 4: På väg hem från dagis
Tilda: Mamma titta, jag har målat en teckning och här är påskägg och fina färger och en häxa också.
Jag (koncentrerad på att inte slå ihjäl mig på den ishala gården) : Mmm…
Tilda: Varför?
Peruken
Min lillasyster har flyttat till Irland med sin irländske man. Vi pratar rätt ofta om andra länder, andra människor och andra sätt att leva, jag och barnen. Så satt Tilda med sin nya docka, Merida från filmen Brave, och drog förstrött i Meridas enorma röda lockar.
Tilda: Mamma, titta asså på Meridas hår!
Jag (vill egentligen inte titta mer på Meridas hår): Mmmm… Jättefint älskling.
Tilda: Mamma, varför har hon sånt hår?
Jag: En del har det. Merida kommer från Skottland och där är det ganska vanligt att man har tjock, rött, lockigt hår.
Tilda (mycket imponerad): Åhhh….
Jag: Det är förresten vanligt på Irland också. Därifrån där Sean kommer, vet du. Sean har ju också sånt hår. Eller hur?
Tilda: Ja!
Jag: Många på Irland har det.
Tilda (fundersam): Mamma…
Jag: Ja?
Tilda: Måste moster Hannie skaffa peruk då?
Kuriosa: De reser just nu runt på Sri Lanka och bloggar. Alla måste läsa deras blogg!
Jag kan inte bestämma mig för om det är genialiskt eller vansinnigt korkat
Tilda har klippt sitt hår. Igen. Hon passade på när de hade barnvakt och stora, långa, blonda lockar mötte oss på badrumsgolvet när vi kom hem. Hon vet att hon inte får klippa sitt hår. Så det var liksom inte det enda gjorde.
Hon klippte också papper värt en halv regnskog till confetti.
Och en filt.
Och Mummis tidigare väldigt vackra handknutna kinesiska matta.
Och min gamla gunghäst.
Så. Vi är ju egentligen inte så hemskt arga över just det där med hennes snaggade lugg längre, om vi säger så.
Hit och dit och tillbaka igen 