Etikettarkiv | Stockholmsresan

Tillbaka

Jag vet inte om jag borde vara upprörd eller bara rörd över hur många som hörde av sig och trodde att jag hade kidnappat barnen. Det hade jag inte. Dels hade jag checkat med både barnens far och skolan att det var ok att jag tog dem med mig, dels hade vi returresan redan ordnad. Närå, en snabb visit hos kusinerna var det.

Varken mer eller mindre.

Och nu är vi tillbaka i Finland, landet som är vårt hem.

Utsikten från hyttfönstret när vi anlände till Stockholm.


Prinsessa som äter prinsesstårta.

 

Detta i kategorin ”Saker jag saknar med Sverige”.

Den förutseende frun

Som ni vet var jag hela förra veckan i Stockholm. När man flyttar från Sverige till Finland förutsätter alla att man är från Stockholm, eller åtminstone känner staden utan och innan. Det framgick nog redan vid förra årets resa att så inte är fallet för min del, inte minst för att jag inte pratar deras språk. Den här gången gick det betydligt bättre att hitta från Riksarkivet till hotellet och tillbaka igen (den femton minuters promenaden från stationen till hotellet söndagsnatten blev dock drygt en timmas svettigt väsksläpande) så på så vid var det väldigt lyckat. Det tråkiga är att jag, när jag liksom har chansen att jobba ostört, satsar på att jobbajobbajobba och därför fortfarande inte hittar till något annat än just hotellet och Riksarkivet. Alla de vackert pyntade skyltfönster jag hastar förbi blir kvar som en rosig dröm, men jag hinner aldrig gå in och titta på något.

Därför var jag helt extatisk (klappa i händerna, studsa och dregla lyckligt sort of extatisk) när min brors fru tog med mig på en snabb men effektiv shoppingrunda ett par timmar innan båten hem skulle gå. På Lagerhaus mötte min högt vördade makes Mastercard en värdig motståndare. Härriguuuud, vad mycket fina saker! Dessutom går man in i samma koma som på IKEA när man hela tiden tänker att ”nämen den där kostar ju nästan ingenting” och helt bortser från att två plus två blir ungefär tre och först vid kassorna inser att den där konstiga känslan i högerarmen betyder att kundkorgens tyngd har stängt av all blodtillförsel till handen och att man måste knappa in koden med vänsterhanden. För första gången i mitt liv köpte jag något jag sett reklam för på en sån där sida i en vacker tidning där de samlar snygga prylar och som kallas för ”Julias Ljuvliga Val” istället för ”Reklam”. Tre turkosa plastbunkar med hällpip och mått. Som jag har drömt om dessa! Dessutom en matlåda och en vacker burk (matlådan är den mindre – om man nu vill vara PK) och några hundra muffinsformar. Bland annat.

Charlottes Chica Köp

Att förutse och motverka negativa reaktioner är en viktig egenskap i ett parförhållande. Eftersom jag visste att min älskade make skulle börja gruffa om att ”vi har ingenting annat i de färgerna” och ”de matchar inte vår stil” passade jag på att köpa en osthyvel och en diskborste i samma glada turkos.

Look! It’s a match! Mowahaha!

Och allt de behövde göra var att säga hej och åka hem

I bilen på väg till flygplatsen räknade jag igenom vad jag hade med mig i ett sista desperat försök att komma underfund med varför väskan är så lätt.

Jag: I’m just not sure I have everything…
Maken: You brought more gadgets than Armstrong and the guys when they went to the moon.

(Och betydligt fler par skor.)