Etikettarkiv | Solen skiner!

Jag drar ner på kaffedrickandet en annan gång.

I dag kan jag ärligt säga att jag har gjort vad jag har kunnat för att undvika att blanda in tingsrätt och advokater och liknande i den här skilsmässan, men det finns liksom ingen vilja från den andra sidan. Kärnan i problemet är alltså huset och vad som ska hända med det. Eller, egentligen kanske inte vad som ska hända med det eftersom vi båda är överens om att han ska behålla det, utan snarare kanske vad min ersättning borde vara. När vi köpte vår första gemensamma bostad år 2005 investerade nämligen han pengar han anser borde stå utanför giftorätten och tillsammans med en advokat har de kommit fram till att de pengarna i dag är mer än vad vi äger i det gemensamma huset. När ”hans” andel lyfts bort finns det alltså bara skulder kvar. Hälften av dem är mina.

Och det är väl här någonstans vi har lite svårt att komma överens eftersom jag inte är alldeles beredd att köpa hans tankegångar. Att jag är villig att sälja honom eller hans flickvän min andel för en god bit under vad mäklare har värderat huset till faller inte hller i god jord eftersom min andel, enligt hans sätt att tänka, ligger på minusvärde. En del av mig känner mig som en förrädare som berättar de här sakerna, men å andra sidan känner jag att man inte ska argumentera för saker man inte är beredd att stå för. Från min horisont är det här, förutom förstås krasst ekonomiskt, väldigt mycket en ideologisk fråga – en fråga om värden och värderingar av sådant som inte alltid går att räkna på i exakta summor.

På många vis är det väldigt trist att det här enorma orosmolnet ska hänga över oss för det händer så mycket härligt också. Fåglarna kvittrar alldeles för tidiga vårsånger, avhandlingen framskrider för närvarande (ja, alltså, så snart jag bloggat klart..) i en rasande takt och ljuset återvänder både metaforiskt och rent bokstavligt. Sen är det en sak till också. Men jag berättar lite senare.

Ja, och så lovade jag mig själv att jag skulle dra ner på kaffedrickandet. Nästa dag hittade jag den här besten på loppis för 20 e. Och vet ni vad en av de bästa sakerna är? Det enda arrangemanget jag gjort för den här bilden är att jag lagade en kopp kaffe och ställde bredvid maskinen. Shit you not. Vår diskbänk i grovköket ser på allvar ut så där, med blommor och en vacker burk. Det är sådant jag orkar göra när vi är två vuxna som delar på ansvaret.

Samtidigt hemma hos oss

Inne:
Jag och typ 500 sidor akademisk text som ska omvandlas till en inspirerande och givande föreläsning om utbildning och vetenskap i Östersjöregionens tidigaste historia tills i morgon.

Ute:
20140409-145843.jpg

Solen

Det är solsken i Helsingfors. Det känns knappt som om man kommer ihåg hur det känns. Jag har varit på en osedvanligt trevlig lunch med några doktorandkollegor och därefter ett synnerligen produktivt planeringsmöte då vi finslipade vårens förmodligen bästa kurs (Östersjöns historia). Att jag fortfarande är så helvetes snorig att jag fick smita från planeringsmötet för att gå till Apoteket och be om ”allt ni har som kan tas samtidigt” mot förkylning och snuva gör knappt något.

I morse när jag kom in till stan tänkte jag att jag behövde ha en ny väska; en mörkare – den jag har är ju vit. Så började solen skina och jag tänkte att det jag egentligen behöver är en pastellfärgad väska. Det hela slutade med så mycket solsken och fågelkvitter att jag kom ut från affären utan nyinköp, viss om att jag redan har allt jag behöver.

20140225-170517.jpg

20140225-170526.jpg

20140225-170532.jpg
Att fotografera sig själv när man är snorig ger väldigt mycket Blair Witch-känsla.

Vår påsk och påskvår

På påskdagen var vi traditionsenligt hos barnens Farfar och firade påsk. Jag bakade en tårta på vit chokladmousse som inte bara blev misslyckad utan egentligen skulle kunna kvalificera som tortyrredskap. Vad som skulle vara en krämig mousse skar sig och förvandlades från ljuvlig tårtfyllning till stopp i vasken. Så jag bakade en tårta med mörk chokladmousse. Den blev egentligen inte heller så god. Som min högt vördade älskade make uttryckte det ”in the concept of adding a small amount of salt to chocolate to bring out the taste, emphasis is on the word ”small””. Men den gick att äta.

Barnen fick gå på skattjakt och åt sig halvt fördärvade på chokladägg. Precis som det ska vara.

Uttröttade barn vilar sig i väntan på att sockerfyllan ska kicka in.

Och solen sken på Farfars enorma balkong så att det blev riktigt sommarväder. Först var det en viss förvirring då solen lyste i ögonen.

Men på imponerande kort tid såg barnen sin chans att skylla på värmen för att få ta av sig kläderna.