Här sitter jag på mitt underbara hotellrum i Stockholm och är så trött att jag knappt hålls vaken, trots att klockan bara är åtta, men vill ändå dela med mig av en uppenbarelse jag hade i morse.

Ni vet ju redan att jag inte gillar när folk kommer och städar hotellrummet och att jag så fort jag kommer åt gör dealer med städerskorna att de bara ställer in kakor men låter bli att städa och så lovar vi att inte berätta för någon. Jag har hela tiden trott att denna djupa aversion mot att ha en städerska som varje dag städar rummet bottnar i att jag är obekväm med att någon annan ska städa efter mig. Att obehaget som får det att krypa i skinnet på mig kommer av att jag ser städerskor som en rest av ett klassamhälle jag inte vill stödja, ett särskiljande av människor i grupper där den ena tjänar och den andra blir betjänad.

I själva verket är jag en sån jävla snobb att jag inte gillar att någon annan tar i mina grejer.