Etikettarkiv | Shopping

Klädrea för män

Efter att ha spenderat så många timmar på mellandagsrea att jag hann gå från stadiet där man aktivt letar efter något trevligt fynd till stadiet där allt förvandlas till ett sjukt social experiment om hur man lockar fram det sämsta hos människosläktet funderar jag på det här med kläder för män. Min man är en av de där, nu för tiden ganska många, männen som gillar accessoarer, bryr sig om sitt utseende och som gärna shoppar kläder. Att komma med honom för att shoppa är deprimerande. Inte så där som somliga män som shoppar med sina fruar skär-hellre-upp-mina-handleder-för-nu-missar-jag-hockeyn-och-det-där-är-fanimej-samma-jävla-byxor-hon-testade-för-fyra-timmar-sedan utan för att utbudet är fullkomligt värdelöst.

Och i ett samhälle där man beskyller kvinnor för att vara utseendebesatta våp och män för att vara ointresserade slackers ger klädaffärerna tydliga indikationer om att det är den rätta världsordningen. Redan för små barn är ”flickavdelningen” betydligt mer omfattande, varierande och inspirerande och dessutom drastiskt billigare än ”pojkavdelningen”. När man kommer upp bland vuxenkläderna har det gått så långt att det inte längre finns en damavdelning; det finns en affär full med damkläder och en liten, sketen herravdelning. Med tanke på hur många frustrerade hyggligt modemedvetna män som suckande plockar bland de tre par herrskor som kommit ut på rean till det facila priset av 79 euro per par och sneglar på hylla efter hylla av damskor Alla-under-20-euro-special, finns det betydligt större efterfrågan än tillgång på varierande herrmode.

Jag blir uppriktigt förbannad å min stilige makes vägnar, för att det ska vara så in i helvete svårt att hitta bra och snygga herrkläder till priser som motsvarar vad man skulle ha gett för damkläder och för att utbudet är patetiskt begränsat. Dessutom blir jag förbannad över den eviga förväntan att kvinnor ska bry sig om sitt utseende och att män inte ska göra det. Men mest förbannad blir jag på fördomen att den ordningen är biologiskt betingad, att den fånigt lilla herravdelningen är en effekt av att män inte hinner befatta sig med trivialiteter som shopping – inte att män blir uttråkade för att utbudet suger – och att alla de män som faktiskt vill handla kläder och se bra ut förmodligen är homo.

Dagens köptips: skor till barn

När jag för första gången bara bet ihop och betalade en rundlig summa pengar för att få ett par fina skor jag verkligen drömt om (ett par svarta Tamaris läderpumps) öppnades en ny värld. Att ha skor i naturmaterial, skor som verkligen passar foten, skor som är gjorda för lång och ihärdig användning – det är något helt annat än billigare skor i syntetmaterial. Numer försöker jag undvika att köpa något annat än riktigt bra skor även till barnen, men länge tänkte jag att barn ändå bara är barn och inte använder sina skor lika länge. Att köpa dyra, riktigt bra skor, till små barn är en dålig investering.

Och helt krasst är det väl en dålig investering vad man än köper till barnen, rent ekonomiskt sett. Men faktum är att barnen med sin hyperaktiva vardag egentligen är i ännu större behov av riktigt bra skor än vad jag själv är, trots att skorna inte håller lika länge när barn inte förstår hur man är försiktig med skorna – eller för den delen passar lika länge när barns fötter växer så snabbt. Bra skor till barnen är således en investering i deras komfort, lekglädje, motoriska utveckling och inte minst i att förhindra den där ruttna stanken syntetskor ger.

Redan förra året provade jag att beställa skor från Shoes for Kids och var mycket nöjd. I torsdags morse beställde jag fyra nya par, igår kom de! Frakten är otroligt dyr (för fyra par var den £ 14) men totalsumman för skorna blir ändå betydligt lägre än om man skulle köpa från en skoaffär här. Skorna är i bra skick, bra kvalitet och otroligt mycket roligare än det mesta man hittar här. Leveransen är snabb och de svarar snabbt och vänligt på email om man vill fråga något. Dessutom mäter de gärna innersulan om man vill vara säker på att skon passar.

Jag lovar att jag aldrig sett dem förr!

Jag var och storhandlade nu på kvällen. Strosade runt där vid ostarna när några ungar springer förbi och skriker så öronen håller på att ramla av. Folk vänder sig om och tittar efter dem. Jag går vidare och plockar en, om jag får säga det själv, imponerande mängd frukt som jag omsorgsfullt placerar i kundvagnen och ska precis svänga runt hörnet där något nitiskt affärsbiträde travat Kellogspaket i en pyramid värdig Tutanchamon. Då. Kommer. De där jäkla ungarna. Som hamstrar på crack drar de förbi och får Kellogspyramiden att svaja oroväckande. Jag svär när jag nästan kör på en av dem, lite för att det förstås inte är en bra idé att köra på ungar med kundvagnen och lite för att jag så gärna vill göra just det. Vid mjölken sitter ungarna och dinglar med fötterna, halvt intryckta i en hylla. Folk viskar till varandra. Att föräldrar inte kan ta hand om sina ungar! Jag rynkar medhållande på näsan. Ungarna skrattar så de kiknar åt en privat lek som vuxna inte förstår.

När jag står vid kassan hör jag de där ungarna. Ljudet av deras glada skratt ekar mellan gångarna och vips klänger de runt på min kundvagn. Hjälper till att packa upp på bandet, frågar om mjölken eller bananerna ska vara underst i påsen.

Och jag lovar att om vi inte hade varit de enda i affären som pratade svenska hade det aldrig behövt komma till allmän kännedom att de där vilda ungarna är mina. Ja, och om det inte vore för den där lilla detaljen att de följde med mig hem.

BH-storlek och självförtroende

En av de bästa grejerna med att vara sjuk är att ligga på soffan och titta på förmiddagsprogram. En av de värsta grejerna med att vara sjuk är att hjärnan exploderar om man inte hinner stänga av innan TV-shop börjar.

Idag var en sån där dag då TV-shop smög sig på. Så jag har fått lära mig att den nya BH-n Comfortisse skulle lösa alla mina problem och förmodligen också stävja hungersnöden på Afrikas horn och väcka mig med en kopp nybryggt kaffe varje morgon.

Först visar man ett långt set med kvinnor som inte är intelligenta nog att ta på sig en BH på vanligt sätt vilket gör att axelbanden åker ner, kuporna skär till tre extra boobs och att en blondin försöker bända vänsteraxeln ur led för att pilla på knäppet och som dessutom i likhet med alla moderna kvinnor har så mycket att tänka på att de omöjligt kan hålla sin BH-storlek i huvudet.

Räddningen är Comfortisse som genom att vara tillverkad med en teknik med komplicerat engelskt pseudovetenskapligt namn är så flexibel att du kan kliva i den, ha flera ovanpå varandra (wtf?) och bara behöver komma ihåg din tröjstorlek för det är numer samma som din BH-storlek. How handy is that?!

Därefter visar man hur glada kvinnorna blir när de får ha på sig Comfortisse. Alla kvinnor, inklusive värdinnorna, är storlek S. Men räds icke! Detta är något man tänkt på! Därför kallar man in Megan.

”I would call Megan a real woman, wouldn’t you?” kvittrar den ena värdinnan förtjust. Megan är säkert jätte-riktig och kanske hon är trevlig och ambitiös, vad vet jag, men bara för att Megan är storlek M och har snäppet större boobs än de andra representerar hon knappast den större massan kvinnor som har problem med sin självkänsla och vill bli av med sina dangliga struttuttar.

Riktigt osmakligt blir det när man ställer upp den riktiga kvinnan Megan, vänder henne för att visa vilken fantastiskt slät rygg hon har för att sedan rynka ögonbrynen (i den mån det går när de är fulla med botox) och påpeka att utan Comfortisse hade Megan sett ut så här. Och så visar man en bild, men inte på Megan i en vanlig BH, utan på ”Megan” 30 kilo tyngre intryckt i en 75A som sitter så helvetiskt illa att det ser ut som ett uppslag ur spanska inkvisitionens best seller ”30 tortyrmetoder att prova medan du dör”. Comfortisse gör inte bara Megan lycklig, den har också tydligen fått henne att tappa 30 kg, ändra hudfärg och bli 10 år yngre. Halleluja!

Säkert finns det många som beställer Comfortisse. En liten del av dem är kanske kvinnor som mycket väl kan ha en superelastisk kvasi-BH eftersom de är formade ungefär som värdinnorna. Somliga kanske rentav känner sig lättade av att inte behöva komma ihåg sin BH-storlek.

Men jag tror att de flesta som beställer Comfortisse är kvinnor som mår dåligt, som känner att de inte duger och som just lyssnat på två upp-piffade donnor i storlek S förklara att Gudrun, 48 år och storlek XL, bara behöver skaffa sig en Comfortisse för att genomgå samma förändring som Megan och bli lika lycklig. Jag har inget principiellt emot att man försöker köpa sig lycka (jag har ett par röda Tamaris stövletter så jag vet att det går) men jag avskyr när reklammakare trycker ner huvudsakligen kvinnors självförtroende för att sedan bygga upp det runt en påstått oumbärlig produkt. Och jag hoppas att kvinnor idag är intelligenta nog att inte låta liknande reklam påverka dem.

Skottdagen och kvinnor som friar

Idag är det skottdagen. Jag och maken hade extra lång frukost på tumis sedan barnen levererats till dagis.

Maken: So, do you have that tradition in Sweden that women get to propose today?
Jag (rätt upptagen med att smeta lemon curd på en smörgås): Sure.
Maken: Did you know, that in Finland the tradition calls for the man buying the woman fancy cloth enough for a skirt if he says no?
Jag (stannar upp i smetande och tittar på maken)
Maken (tittar tillbaka)
Jag (ler stort)
Maken: OH NO! No no no no no! It doesn’t go for you!
Jag: Why the hell not?
Maken: Because you’re already married!
Jag: There’s no rule saying you don’t get to if you’re already married! Think outside the box!
Maken (ser lite ut som att han sätter på sig ett par imaginära löparskor utifall att jag skulle gå ner på knä): No, no, no!
Jag: It’s called renewing your vows…
Maken (skakar uppgivet på huvudet)
Jag: Oh, a brand new, really fancy dress, I hear.

Snart, snart…

Känner ni det? I luften? En annan sorts friskhet. Våren. Ljuset kommer tillbaka, sinnet är det första som börjar vakna till liv efter vinterdvalan. Det är nära nu…

Om man inte tycker att det går riktigt tillräckligt snabbt kan man ju blåsa en halv månadslön på primulor. Det hjälper.