Nyhetsplock

Landstinget stänger insynen

Flera landsting i Sverige har beslutat sig för att införa generella foto- och videoförbud. Detta för att personal och tillfälliga besökare på sjukhus och andra vårdinrättningar inte ska riskera att hamna på bild och möjligen senare också på nätet. Andra sidan av myntet är exempelvis att föräldrar inte får fotografera sina nyfödda barn utan ett särskilt tillstånd. Dessutom skulle det innebära att media skulle behöva tillstånd för att fotografera och filma på sjukhusen, vilket somliga menar skulle minska insynen i vården.

Återigen är det en situation där man skulle kunna komma långt med sunt förnuft. Jag misstänker att vårdpersonalen i allmänhet inte har något emot att vara en suddig figur i bakgrunden i någons privata album. Det större problemet är att privata fotoalbum håller på att få ge vika för praktiskt taget offentliga nätbaserade album. Eftersom nästan vem som helst kan publicera bilder på internet nu för tiden, och den som vill dessutom har tillgång till redigeringsprogram finns det onekligen en stor fara med att hamn på bild. Respekten för andra människors privatliv måste avgöra vad man väljer att publicera och inte, och tankar som ”men jag vet ju ändå inte vem den här människan är” får inte vara vägledande. Den stora offentligheten de flesta av oss vill ha för med sig betydande skyldigheter.

För nog är det patetiskt att föräldrar inte utan tillstånd ska få fota sina ungar, och det är rent ut farligt att landstingen stänger ute media.

Bloggare kan dra sitt eget strå till stacken genom att noga kontrollera att alla de som finns på ens bilder är personer som man känner och som har givit sitt medgivande. Rädslor får inte stänga dörrarna!

Historikerns historier · Nyhetsplock

Feministlesbianen och hatet

Idag publicerade DN en sällsynt insiktsfull artikel om Tiina Rosenberg, tidigare professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet. För ungefär sex år sedan var hon en av de kvinnor som deltog i upprättandet av ett feministiskt parti i Sverige, och därefter startades vad som närmast kan beskrivas som en hatkampanj, inte bara mot hennes idéer utan mot henne som person.

Jag måste medge att jag tycker att många av hennes tankar om genus och kön är alltför teoretiserande och svårapplicerade på historiskt material, men det berättigar förstås inte till att utsätta någon för det som hon utsattes för. Alla borde läsa hennes berättelse, fundera över sin egen bitterhet och hur man kommer över hat.

EDIT: Hade jag anat hur många som skulle hitta hit och läsa det här inlägget hade jag försökt skriva något utförligare. Därför vill jag nu tillägga att det som Tiina pratar om (bland annat) nämligen queerteori och genus vs kön är synnerligen heta frågor, och faktum är att det är ganska utbrett accepterat att historiska tider inte har uppfattat sin samtid i form av två olika genus (ofta talar man om betydligt fler genus) och att det dessutom inte har funnits mer än ett kön*. I forskningsvärlden går debatten ofta het och det kan vara problematiskt att förklara dessa teorier för dem som inte dagligen arbetar med liknande frågor (som att förklara kvantfysik för mig ungefär). Förvisso är Tiina som person möjligen något excentrisk, men egentligen tycker jag att den här frågan är mycket större än hennes person, och handlar om att se samtiden för den otroligt komplicerade väv av uppfattningar som den är, om acceptans av det svåraccepterade och hur man överkommer sina egna rädslor och begränsningar.

Se bland annat Thomas Laqueurs verk Making Sex: Body and Gender From the Greeks to Freud (1990)

Historikerns historier · Nyhetsplock

Ministerstyre och apartheid

I Sverige har det utkommit en gratis informationsskrift riktad mot Komvux (alltså vuxenutbildningen) och gymnasiet som handlar som Sveriges bistånd i området Palestina och Israel: Kolonialism och apartheid, Israels ockupation av Palestina. Det verkar som att folk är ganska eniga om att skriften tar ställning för Palestina, och utan att vara litteraturvetare kan jag tycka att redan titeln ger en föraning om det. I skriften står bland annat att

”för att bevara status quo har Israel utvecklat ett system av maktutövning som syftar till att behålla kontrollen över palestinierna och isolera dem från israelerna. Systemets grundprinciper är separation och systematisk diskriminering. Jämförelser med det tidigare sydafrikanska apartheidsystemet har blivit allt mer relevanta”

Kritiken mot skriften är bland annat att den är för inriktad mot opinionsbildning istället för att vara enkom informativ, och att den då inte borde vara finansierad med skattepengar. Biståndsministern ondgör sig över att man valt sida i en ”fruktansvärd konflikt”. Andra klagar över ministerstyre och menar att även andra åsikter än de politiskt korrekta måste få komma fram.

Det måste vara ett av de svåraste uppdragen någonsin att skriva en helt ovinklad informationsskrift om just konflikten Palestina-Israel, och jag skulle själv inte vilja bli satt i en sådan position. Men som historiker kan jag inte se att citatet ovan inte är informativt och korrekt. Tittar man på situationen ovanifrån så finns det tydliga tendenser till apartheid som är svåra att förklara på något annat sätt. Människor isoleras och diskrimineras systematiskt och enda sättet att få slut på det är att öppet tala om de problemen som finns.

Konflikten i Mellanöstern är så starkt präglad av inte bara en konflikt på plats utan av västvärldens tydliga avståndstagande. Efter Andra världskriget var ju de ”vinnande” makterna (huvudsakligen USA och Storbritannien) med och gav judarna tillbaka det land som Gud enligt Bibeln givit dem, utan att egentligen ha tänkt igenom problemet med att området hunnit befolkas under de tusentals år som gått sedan Israel varit judarnas stat senast. Därför har man allt sedan Israel bestämde sig för att utvidga det tilldelade området på bekostnad av Palestina mest inte vågat göra någonting. Man undrar ju lite hur lång tid det skulle ta för USA att invadera om säg Iran skulle få för sig att ockupera delar av Afghanistan.

Jag påstår nu inte att ovanstående stycke är särdeles god historisk redogörelse, men jag vill framhålla att konflikten knappast i nuläget går att beskriva utan vinklingar. De historiker som om tusen år ska beskriva vår lilla skärva av tiden kommer förmodligen att se kopplingarna mellan apartheid i Sydafrika och konflikten i Mellanöstern som självklara. Just nu är såren alltför öppna och infekterade för att någon ska kunna se reson.

I medierna:

DN

SvD

Skriften finns att beställa här!

Historikerns historier · Nyhetsplock

Förlorade dagböcker

Kalla det en historikers arbetsskada den som vill, men jag går igång på återfunna dagböcker. En av Bram Stokers dagböcker har under årens lopp stått liten och obemärkt i en bokhylla hos barnbarnsbarnen. De första anteckningarna gjorde Bram, eller Abraham som han hette egentligen, när han var i 20-årsåldern, 1871. Dagboken innehåller flera referenser till vad som senare utvecklas till delar av Dracula, bland annat att vampyrer inte kan se sin egen spegelbild. Spännande!

Den som vill kan förbeställa boken baserad på dagboken på Amazon. Publiceras i mars nästa år…

(”Farfar” tjoar Tilda glatt när hon ser bilden. ”Nej, en författare” försöker jag. ”Aha, fattare” bekräftar Tilda.)

Historikerns historier · Nyhetsplock

Att forska fritt eller forska rätt

Några medlemmar ur Kungliga Vetenskapsakademien slår ett slag för den fria grundforskningen. De visar på hur mycket livsviktiga och banbrytande resultat som kommit ur forskning som egentligen hade tänkts leda till något helt annat. Som exempel tar de upp penicillinet, lasern och och elektriciteten. Deras poäng är tydlig – om all forskning ska styras av ett förväntat resultat riskerar vi att gå miste om viktiga upptäckter.

”Ofta krävs, som för EU:s forskningsanslag, att man i förväg definierar vad forskningen förväntas avkasta. Men då missar man stora genombrott baserade på grundforskningens upptäckter som inte kan förutses. Kopplingen mellan de vetenskapliga frågeställningar som driver grundforskningen och de praktiska tillämpningarna är inte förutsägbara och därmed kan inte den framtida nyttan ingå i strategiska planer.”

Den fria grundforskningen är så oerhört viktig, men var i allt detta hamnar den humanistiska forskningen? Att bringa klarhet i det svenska medeltida rättssystemet (vilket jag själv arbetar med) kommer förmodligen aldrig att inbringa några större slantar för mina uppdragsgivare, och det som kan ses som banbrytande i min forskning kommer knappast rädda framtida liv eller ens intressera väldigt många fler än en tämligen liten skara. Faktum är att min forskning förmodligen knappt kommer att dra in tillräckligt mycket pengar för att jag ska kunna försörja mig själv på den. Nånsin. Nobelpris. Näppeligen?

I den humanistiska forskningen är de fria anslagen om inte viktigare så åtminstone minst lika viktiga, och dessutom på tragisk nedgång. Trots att fler människor än någonsin söker sin identitet och behöver sin historia, sin plats i samhället, nedmonteras så sakteliga den humanistiska forskningen som skulle kunna ge dessa svar. Det ovan refererade debattinlägget tar egentligen inte ställning till huruvida den fria grundforskningen endast ska vara en rättighet för naturvetenskaplig forskning, men det är symptomatiskt att den inte är skriven som ett ämnesöverskridande allmänt upprop. Behovet av fri forskning och minskad fascism beträffande rätt forskning är något som inte är begränsat till endast några discipliner. Den fria grundforskningen är livsviktig för humanisterna också!

 

Nyhetsplock

Yttrandets friheter och skyldigheter

På dagens DN Ledare diskuteras problemen som yttrandefrihetskommittén står inför. Väldigt kort rör det sig om att nya medier och nya former att sprida information kräver en genomgång av yttrandefrihetsgrundlagen (och tryckfrihetsförordningen). Kommittén har till uppgift att utvärdera hur en möjlig revidering av grundlagen skulle kunna se ut, eller om det egentligen behövs. Kommitténs ordförande Göran Lambertz har via ett brev till de andra i kommittén hävdat att det förslag som kommittén vill lägga fram ”inte är godtagbart”. Det strider nämligen mot hans egen vilja.

Stopp nu. Yttrandefriheten korrelerar med att demokratiska arbetssätt präglar samhället. Att den kommittén som ska diskutera allas vår frihet att yttra oss inte bara är så hårt toppstyrd att majoritetsbeslut körs över utan att dess ordförande också drar sin egen yttrandefrihet så långt att han offentligt kritiserar de andra medlemmarnas tankeförmåga är skrämmande. Yttrandefriheten gör att det inte längre är straffbart att till exempel kritisera regeringen. Det är sådana saker som lagen ska skydda.

Trots det finns det en utbredd missuppfattning att yttrandefriheten ger gemene man rätt att säga precis vad de tycker till alla som vill lyssna.

Yttrandefriheten är emellertid inte bara en frihet utan också en skyldighet att ta ansvar för det man säger och skriver. Det innebär också att man ibland kanske bör avstå från att uttala sig. Om man exempelvis är ordförande i en viktig kommitté kanske det är bäst att låta bli att säga saker som ”Jag gillar ledamöterna i kommittén, utom några som inte vill öppna sig för att tänka.” Vi får inte bli rädda för att stå upp för det som är viktigt, men vi borde alla ta vårt ansvar för att respektera andras rättigheter att uttala sig, och att tänka fritt.

Historikerns historier · Nyhetsplock

Tidsresor och imaginära partiklar

Fysiker i Cern har möjligen uppmätt partiklar som rör sig snabbare än ljuset. På DN skriver man bland annat att

”I början av 1930-talet beskrev fysiker en klass av partiklar som kallas för takyoner. De har en imaginär massa och kan inte färdas långsammare än ljuset.

En imaginär massa är en rent matematisk konstruktion och bygger på imaginära tal, till exempel roten ur –1.

– Det finns teoretiker som spekulerar i att neutrinerna pendlar över i en takyonisk värld. Det går inte att mäta, för takyonerna interagerar inte med vår värld, säger Tommy Ohlsson.”

Men ursäkta vaddå? Först tog det mig en stund att komma tillbaka till ”imaginär”, och konstatera det uppenbara. Imaginär är det samma som inbillad (enligt SAOL). Så man har en inbillad massa som är uträknad med inbillade tal. Lägg till partiklar som endast ett fåtal människor kan se och som rör sig mellan vår värld och en annan. Eh…? Inte mig emot, jag tycker att det låter superhäftigt!

Men nästa gång jag finner mig  själv i en diskussion om älvors och drakars varande eller icke varande med en fysiker (något som händer förvånansvärt ofta) vill jag också få dra imaginär-kortet som bevisning.

Om man nu faktiskt har hittat partiklar som rör sig snabbare än ljuset innebär det en teoretisk öppning för tidsresor. Som historiker är jag förstås nyfiken. Att få vara en fluga på väggen när någon av de dokument jag nu studerar först drogs upp… Vad var det egentligen de menade? Och hur kom det sig att familjen Rumpa fick just det namnet?

Nä, jag vet att jag har ett hälsosamt beroende av varmt, rinnande vatten, toaletter och åtminstone en någorlunda social rättvisa. Dessutom misstänker jag att en medeltida fluga inte hade det mycket trevligare än en nutida.

Istället blir jag rädd. Om vi har haft tiotusentals år på oss att lära oss, utvecklas och förhoppningsvis bli bättre, varför i hela friden ska vi då vilja åka tillbaka? Och kan man någonsin åka hem till sitt eget århundrade igen om framtiden inte skapats?

Eller är all tid parallell? Eller… Shit. Dags att återgå till att vika tvätt.

Nyhetsplock

Överfall eller misshandel?

Magnus Kahnberg blev överfallen och knuffad i huvudet så hårt att han föll, slog i ansiktet och förlorade medvetandet. Han blev hämtad med ambulans och fördes svårt skadad till sjukhuset.

Ett lämpligt straff för förövaren? 5 minuters matchstraff och flera matchers avstängning. Det här är på hockeyisen och inte i den riktiga världen.

Nyhetsplock

Tillväxtens dilemma

Som bekant är jag ingen hejare på ekonomi, vilket säkert är orsaken till varför världsekonomins bekymmer går mig förbi. Min egen ekonomi är så simpel. Jag tjänar jämförelsevis en spottstyver, men spenderar inte mer än så. Min filosofi är att så länge jag tjänar en viss summa pengar bör inte mina utgifter överstiga denna. När jag läser om hur stater och världsledare uppfattar ekonomi känns mitt sätt tämligen gammalmodigt.

Och det här med tillväxten, modeordet framför andra. Hur länge kan man tala om tillväxt utan att inse att det som växer i oändlighet till slut kommer att explodera?

Nyhetsplock

Där människor faktiskt bor

Jag lovar mig själv att kunna läsa nyheterna utan att flyga i taket över dumheter. Det går inte den här gången heller. Nordeas ordförande Björn Wahlroos försvarar införskaffandet av en lyxlägenhet till VD med att

”Människor behöver faktiskt bo”

Han medger att 250 kvm kan låta mycket men berättigar det med att det faktiskt rör sig om VD för nordens femte största bank. SO WHAT!? Är det inte just bankerna (och jag skyller nu inte på Nordea direkt) som delvis skapat den pågående ekonomiska krisen? Som gör att många i Grekland inte har någon bostad i framtiden?

Den norske fotografen Jonas Bendiksen har gjort en fantastisk utställning om ställen där människor bor. Trots att många av de människornas hem knappast skulle betecknas som människovärdiga i Sverige visas de stolt upp. Pappan som är så nöjd med att den lilla enrummaren är dekorerad med tidningspapper för att det känns som att man har kontakt med hela världen, i en låda som saknar fönster. Varför verkar det som att många av dem som ska vara mest erfarna och världsvana inte verkar ha en aning om vad som krävs för att man ska kunna bygga sig ett hem?

The places we live