I lördags kväll åkte min högt vördade älskade make in till stan för att träffa sina vänner. På söndagen var han kanske inte i vad som brukar kallas ”toppskick” och han var ganska säker på att han hade fått i sig något olämpligt. Hans egen gissning var att det möjligen skulle kunna ha varit den där sista magnumflaskan vin. Jag tycker att det låter som en mycket trolig förklaring.
Etikett: Närmare vetenskapliga synteser än så kommer man väl inte
Jag säger inte att han har rätt
Min högt vördade älskade make: Have you seen the rhubard? (skratt) It is ridiculously fallic!
Jag (djupt suckande): Yeah right. Why do always have to? You’re such a child!
Idag blir det sushi
Det har tidigare inkommit klagomål beträffande att mina närmaste och mest älskade vänner enkom genom att läsa min blogg får veta vad de ska göra under dagen. Eftersom de samma vännerna långa universitetsutbildningar och ett av allt att döma över medeltalet rankat förstånd till trots inte egentligen kontrollerar meddelanden varken på sina telefoner eller FB presenterar bloggen på förekommen anledning ett kort informationsinlägg:
I dag blir det sushi till lunch på vanliga stället runt kl 1!
Om man har överbliven marsipan…
… kan man baka en liten tårta och sedan rulla marsipanen i bollar (en för varje färg), platta ut och trycka ihop dem med handen och sedan sätta igång att kavla. Som alltid när man kavlar marsipan underlättar det som om man pudrar arbetsbord och kavel med florsocker.
Första kvällen i St. Andrews
Idag har verkligen varit en resandets dag. Först flyg Helsingfors – Arlanda, sedan Arlanda – Edinburgh. Därifrån med världens trevligaste taxichaufför som gav mig sitt kort och uppmuntrade till att ringa när som helst vad än jag behövde – till exempel skjuts till St. Andrews – för jag är ju historiker och gillar gamla grejer och han är pensionär *wink* *wink* till Pepperberry i Edinburgh och ett stort hål i månadens budget i form av en rejäl kasse nya, vackra kläder. Därifrån till tågstationen och vidare mot Leuchars (uttalas Loochars) underbart pittoreska station och med en taxichaufför som fann det nödvändigt att påpeka att han inte var alkoholist in till St. Andrews.
Och här är så vackert att man får lust att dra på sig en lång frasande klänning ännu oftare än vad jag annars får lust med det och gå ut på klipporna mot havet med katedralsruinen bakom sig och fladdra med håret och längta efter något samtidigt som man håller det sidenband som borde pryda ens stora hatt i en hårt knuten näve.
Men det finns två saker jag har svårt med. För det första äger universitetet typ allt i hela St. Andrews. Allt. Av detta faktum följer att det knappt finns en käft över trettio år att skåda. Min närvaro höjer medelåldern på vilket ställe som helst. Det är lite deprimerande.
För det andra älskar alla de där unga hippa universitetsfjollorna att jogga. Överallt är det någon trendig ungdom som flåsande svischar förbi. Faktum är att jag har sett fler joggare än folk över trettio. Det är mycket deprimerande.
Att klara vappen
I Finland firar man inte Valborg, utan Vappen. Jag antar att Vappen kommer från namnet Valborg, och att det har ett nära samband med finlandssvenskarna otroligt roliga vana att ge varandra smeknamn vilka tycks existera i tre olika kategorier där de olika smeknamnen rimmar inbördes. Det är typ Pleppe, Teppe, Kneppe, Peppe och så är det Knytte, Pytte, Tjytte och Lytte eller så är det Ode, Skode, Pode och Node.
Anyway. Istället för att hälsa varandra med ett artigt ”Trevlig Valborg” ska man säga ”Glada Vappen” – helst utan att börja skratta så där mycket att man helt enkelt inte kan hjälpa att det kommer lite dregel ur näsan bara för att det låter så crazy.
Så här på kvällen av första maj kan man säga att man har ”Klara Vappen”. Om man har det. Och det har jag. Så. Klara Vappen ni också!
Oh, Mr. Darcy! Why, I would never!
Hur en kvinna föredrar sin man
Min högt vördade älskade make tycker att det är jättekul att jag engagerar mig i frågor kring hur män och kvinnor ser på varandra. Inte så att han gillar att jag har något sorts intellektuellt intresse för genusfrågor utan för att han vet att det krävs ganska lite för att puffa mig över kanten till ett raseriutbrott när jag tuggar fradga, stampar i golvet och häver ur mig svärord på sju olika språk om jag har trasslat in mig i någon debatt. Och det gillar han.
Så idag var han väldigt nöjd när han kom hem och berättade om något han läst i någon av Internets otaliga gömmor.
Maken: Did you know what kind of face on a man women like differ depending on where they are in their cycle?
Jag (lite ovillig att lockas in i en potentiellt uppretande diskussion): Really…?
Maken: Yup. When she’s ovulating, she prefers a man with a rugged, masculine face.
Jag: I remember having heard something like that.
Maken: And when she’s menstruating, she prefers a man with a face that has been set on fire, with scissors stuck into his eyes and baseball bat up his ass.
Hit och dit och tillbaka igen 