Jag är en av de många som är övertygade om att genus har en stor betydelse. Jag tycker att det är ett problem att män som rör sig ute på stan om kvällarna löper en högre risk att misshandlas bara för att det är män. Jag tycker också att det är ett problem att så många kvinnor våldtas och görs till sexuella objekt bara för att de är kvinnor. Dessutom tycker jag att det är ett jätteproblem att pappor ofta behandlas som andra klassens föräldrar och att karriärkvinnor inte får uppmuntrande klappar på axeln utan på rumpan.

Det betyder inte att hustrumisshandel inte är ett gissel, att män inte kan våldtas, att somliga mammor inte tillåts sköta sina barn eller att män inte får utstå sexuella trakasserier. Men problematiken och framförallt mönstren är genusspecifika och det måste vara tillåtet att diskutera dem i en genusspecifik kontext.

Jag uppskattar jämförelser och nya perspektiv. Det gör jag. Dagar när jag känner att jag sett någonting jag inte sett förut är lyckade dagar. Men det är så in i helvete tröttsamt att konstruktivt diskutera exempelvis sexualiseringen av kvinnokroppen när det alltid finns sånna som av någon sorts tvångstankar och för mycket fritid måste häva ur sig att män minsann också råkar ut för sexualisering och jag dunkar huvudet i tangentbordet och upprepar för hundrade gången att det inte är samma sak!

För det är inte samma sak. Lika allvarligt? Ja. Samma sak? Nej. Så ifall jämförelser mellan män och kvinnor i genusspecifika problem inte medför något konstruktivt utan bara är ett uttryck för en inbillad förfördelning och ett nutidens ”men tänk på alla de svältande barnen i Afrika” så är det bättre att hålla käft. Ett litet tips i all vänlighet bara.