Vardagslivet

Hur en kvinna föredrar sin man

Min högt vördade älskade make tycker att det är jättekul att jag engagerar mig i frågor kring hur män och kvinnor ser på varandra. Inte så att han gillar att jag har något sorts intellektuellt intresse för genusfrågor utan för att han vet att det krävs ganska lite för att puffa mig över kanten till ett raseriutbrott när jag tuggar fradga, stampar i golvet och häver ur mig svärord på sju olika språk om jag har trasslat in mig i någon debatt. Och det gillar han.

Så idag var han väldigt nöjd när han kom hem och berättade om något han läst i någon av Internets otaliga gömmor.

Maken: Did you know what kind of face on a man women like differ depending on where they are in their cycle?
Jag (lite ovillig att lockas in i en potentiellt uppretande diskussion): Really…?
Maken: Yup. When she’s ovulating, she prefers a man with a rugged, masculine face.
Jag: I remember having heard something like that.
Maken: And when she’s menstruating, she prefers a man with a face that has been set on fire, with scissors stuck into his eyes and baseball bat up his ass.

Vardagslivet

Min make pandan

Min högt vördade älskade make har varit och tränat Brazilian Jiujitsu med en vän. Efter att ha fått denne kompis knä i ögat ser min högt vördade älskade make lite grann ut som den gången han kom till mitt jobb och insinuerade att det inte alls var genom att slå på sina vänner med träkäppar och ha dem ge honom samma behandling som han fått en blåtira utan att det kanske möjligen hade något med mitt våldsamma humör att göra.

Nu besvarar han allt jag säger med ”Panda says no!”. Det var bara sött de första trettioåtta gångerna.

Vardagslivet

Butlern med en stekspade i trädgården

Jag och min högt vördade älskade make tittar på Poirot. Eller, egentligen är kanske inte själva tittandet riktigt lika viktigt som ritualerna runt tittandet. Ni vet. Gissandet. Vem dör? När? Var? Hur? Och av vems hand?

Och så insuper vi fantastiska brittiska uttryck. Som vi sedan förgyller våra vardagliga diskussioner med.

– Why darling, what a lot of tripe!

– I shall find that son of yours and give him a piece of my mind!

– Well, mademoiselle, so many people are disgusting. Now pass me the milk.

– Rather, old chap. I’m sure you’ll find some attractive company.

– Awww. Naturellement.

Men veckans bästa brittiska uttryck står utan tvekan Peter Kingdom för.
– We’re not playing good cop, attention deficit disorder cop.

EDIT ca två minuter senare: Fy fan vad jag är bra! Hann inte mer än trycka på knappen förrän det kommer ett ”No need sir. We’re quite sure the butler did it.” Men klart att han gjorde! Det är ALLTID butlern!

Vardagslivet

Jag säger inte att jag inte vill att han städar. Men…

Min högt vördade, älskade make har städat sitt skrivbord. Det är ju jättebra. Egentligen. Klart att jag är glad att han emellanåt visar lite städiver. Det är bara det att hans städning av sitt skrivbord till vad som gränsar till helt och fullkomligt gick ut på att flytta grejerna på hans bord till mitt bord. Detta leder förstås till att mitt bord ser ut som om en ondskefull kopieringsmaskin druckit sig full på kaffe, ätit ett tjugotal biblioteksböcker och sedan spytt på mitt skrivbord. Där ligger numera böcker, papper och post-its – en oroväckande stor andel av dem med kaffefläckar – i en sådan ordning att det skulle få vilken psykolog som helst att dra långdragna slutsatser om både min barndom och mitt sexliv.

Och det är klart att man inte ska göra generaliseringar men herregud ändå att män inte kan städa som vanligt folk. Eller att… Ja, ni vet… Min man inte kan städa som jag vill. Så jag konfronterade honom med något lugnt och sansat i stil med ”men du har ju förihelvete bara lagt allt jävla grejer på mitt bord fattaru inte att jag måste kunna sitta där och jobba eller”. Och han svarar något lika trevligt som var ganska nära ”men det är för fan dina egna jävla grejer” och jag sa säkert något om att jag varit gravid i nio månader och han sa att han faktiskt köpt en kamera till mig och sedan gjorde vi som alla gifta par. Vi tittade på TV hela kvällen.

För visst kanske jag oftast brukar städa mitt eget skrivbord genom att lägga de grejer jag inte för tillfället använder på hans bord. Så skulle det kanske kunna vara. Men det känns ändå inte rättvist när hans skrivbord nu är helt tomt och mitt… liksom inte är det.

Vardagslivet

Lite till

Och när vi ännu är inne på ämnet eufori: Jag har fått nya gardiner till kontoret! De är fluffiga och ljusa och mönstrade med små ljuvliga rosor och vackra prickar och… och… just sånna där som ger min högt vördade älskade make utslag för att de, som han säger, ”ser ut som enhörningsbajs”.

Så länge enhörningar bara äter cupcakes, regnbågsskimmer och kanderade rosenblad är det helt okej med mig.

Vardagslivet

Det där med våld och könsroller

Lilla Tilda har förvisso bitvis anammat att det är hennes roll att skrika så att trumhinnorna imploderar och sedan springa och gömma sig när det blir vilda lekar, men när det bara är hon och storebror blir det mycket avancerad och tämligen våldsam ninjaträning. Det passar förstås också barnens far, min högt vördade älskade make, eftersom han har långtgående planer på att sluta sitt jobb och ta över världen med en ninjaarmé.

Tilda Ninja Destroyer of Worlds

Vilho Ninja Power Monkey of Doom

Vardagslivet

Manliga kvalitéer

Jag hade långfrukost tillsammans med min högt vördade, älskade make idag. Vi satt en stund och diskuterade olika sätt att träna.

Maken: So, did you see my super cool neck excercise when I was leaning against that ball?
Jag (minns vissa svårigheter med att titta på TV igår kväll): You did it right in front of me.
Maken (låter sig inte nedslås så lätt): Not really. It was, you know, more to the side, by the bedroom door.
Jag: Seriously, that male spacial awareness skill skipped you.
Maken: It didn’t skip me. I have great spacial awareness. I’m just slightly overpositive when it comes to my possibilities of fitting into that space.

Vardagslivet

Matcravings

Så sakteliga börjar livet återvända efter den i ärlighet värsta magsjukan jag någonsin haft (om vi inte räknar graviditeterna som magsjuka).

Och jag kan äta igen.

Häromdagen fick jag en craving efter nybakade croissanter och blåbärssoppa. Min högt vördade älskade make har kanske inte världens bästa förflutna vad gäller att tillfredsställa mina matcravings. Som då när jag var vegetarian och väntade Vilho och insåg att jag dör om jag inte får leverpastej. Nu. Och så ber jag honom snällt och vänligt att hämta leverpastej till mig men då passar det tydligen inte honom. Nä, då börjar han komma med bortförklaringar. Som att det är mitt i natten. Vad hade han förväntat sig att det skulle vara för tid när hans milda harmoniska höggravida vegetarian till hustru behöver leverpastej? Och sedan slingrar han sig med intetsägande struntsaker som att ”vi inte direkt har någon leverpastej hemma”, ”inga affärer är öppna vid halv två på natten” och ”men grannarna ligger ju för fan och sover”. Som om det var mitt fel.

Därför är jag lite extra lycklig över att han den här gången utan minsta gnat dukade upp nybakade croissanter och blåbärssoppa. Och herregud vad gott det var!

Vardagslivet

När maken är borta dansar frugan på borden

Min högt vördade älskade make ska åka bort. En töntig, tråkig och värdelös arbetsresa med några nätter på ett lyxigt hotell i Tyskland. Men jag är förstås inte avundsjuk. Nej, nej, som den goda fru jag är är jag förstås glad för hans skull. JÄTTEGLAD!

Och nu tänker jag ta chansen att tapetsera om i lekrummet. Och så ska jag måla väggarna i vårt sovrum.

Verktygslista:
* kofot (helt essentiell i all form av home decorating)
* en blommig liten hammare som man kan skruva isär och förvandla till två olika sorters skruvmejslar
* grundfärg (man vill ju inte vara slarvig)
* en satans massa spackel (vår sovrumsvägg ser lite ut som om piggsvin har tränat klättring där inne)
* en sån där man kan spackla med
* sandpapper
* många liter färg i en nyans min make aldrig skulle ha accepterat
* tapet (som ungarna valde)
* tapetklister
* en sån där man slätar ut tapeter med
* penslar (så barnen kan hjälpa till att måla förstås)
* roller

Då så.

Have a nice trip, honey!

Vardagslivet

Skottdagen och kvinnor som friar

Idag är det skottdagen. Jag och maken hade extra lång frukost på tumis sedan barnen levererats till dagis.

Maken: So, do you have that tradition in Sweden that women get to propose today?
Jag (rätt upptagen med att smeta lemon curd på en smörgås): Sure.
Maken: Did you know, that in Finland the tradition calls for the man buying the woman fancy cloth enough for a skirt if he says no?
Jag (stannar upp i smetande och tittar på maken)
Maken (tittar tillbaka)
Jag (ler stort)
Maken: OH NO! No no no no no! It doesn’t go for you!
Jag: Why the hell not?
Maken: Because you’re already married!
Jag: There’s no rule saying you don’t get to if you’re already married! Think outside the box!
Maken (ser lite ut som att han sätter på sig ett par imaginära löparskor utifall att jag skulle gå ner på knä): No, no, no!
Jag: It’s called renewing your vows…
Maken (skakar uppgivet på huvudet)
Jag: Oh, a brand new, really fancy dress, I hear.