Man hittar en skön korg att sova i och så kommer den där galna kvinnan farande med kameran och ojjar sig över hur pluttegullig man är.
Sluta fotografera och fyll på matskålen istället, kvinna!
Etikett: Katterna
Julgranskulornas hållbarhet
Gick runt på Stockmanns fantastiska julavdelning – ett måste på ett respektabelt varuhus – och suktade efter vackra julgranskulor. De var så där vackra att man slog ihop med händerna, suckade hänfört och fånstirrade. Expediten som tog emot mig var skeptisk till min till synes sjukliga hänförelse och rynkade på näsan när jag med en av de vackra, glittrande kulorna tryggt i handen konfronterade henne.
– Kulornas hållbarhet…?
– Mmmhhmmm. *förtjust nick*
– Eh… Tappar du dem går de sönder.
– Åh. *illa dold besvikelse* Tack då. För inget.
Med tre katter och två ungar vill jag ha julgranskulor som man kan studsa.
Drömhuset
Enligt en undersökning är drömhuset för en svensk en herrgård på landsbygden. Det ska vara ett lyxigt kök och gärna sjöutsikt. Hear, hear! Jag skulle inte tacka nej!
Mitt eget drömhus är sådär 400 kvm på hyggligt gångavstånd från metron, med utsikt över havet och en enorm trädgård med plats både för ett efterlängtat woodland och ett rejält växthus.
Till det skulle jag förutom en bättre inkomst även behöva någon som städar – erfarenheten säger att det knappast görs av någon i den här familjen – och tillräckligt långt till havet för att barnen inte ska riskera att drutta i när de är ute och leker. Dessutom borde de andra lyxvillorna i omgivningen bebos av lagom pratglada grannar med snälla barn i passlig ålder att underhålla mina egna.
Ett boende är ju så mycket mer än ett hus! Jag skulle vilja ha vansinnigt många fler kvadratmeter förutom de dagar det är dags att dammsuga. Jag drömmer om tinnar och torn tills det är dags att betala elräkningen.
Mitt drömboende är ett lagom stort hus på lagom avstånd från storstaden, med en trädgård liten nog för att förbli en njutning att pyssla om, med lekkamrater till barnen runt varje knut, med en sprakande brasa i öppna spisen och tre vilda katter i gardinerna lugnt sovande i soffan. En modest dröm men en lyxig vardag.
Den kanske snyggaste finlandssvenska boende-bloggen heter Lundagård!
Katter, bajs och biologisk krigföring
Det råder krig här hemma – jag mot katterna. Upprinnelsen torde vara att jag ansåg katterna gå över gränsen när de åt upp min frukost och att jag därmed stängde dörren till arbetsrummet under arbetstid. Ingen frukost för mig, inget magkliande för katterna. När dörren en kväll stod öppen smet de falskspelande små liven in i rummet och åt ett prydligt hål i mina anteckningar från besöket i Riksarkivet. Koderna för vilka dokument jag gjort anteckningar om försvann i gapet på en kattunge på samma sätt som min frukost inte gjorde det.
Konflikten trappades upp och fullt krig bröt ut. Jag förvägrade katterna den bit skinka de brukar få i samband med att jag lagar min egen frukost. Kattungarna bajsade i min sko. Var detta ska sluta vet ingen.
Kuriosa: Detta är Kattkrig II. Kattkrig I utspelade sig för några år sedan mellan Gammel-Katt och min man. Gammel-Katt placerade hårstrån i vår mat och maken betalade med samma mynt.
Det här med tillit
”Men, seriöst asså, var e tilliten, va? Klart att du kan vända ryggen till och fixa en kopp te utan att den där tallriken med din frukost är hotad! Gör det nu då. GÖR DET!”
Katterna har varit hos veterinären
Det var tid att få kattungarna (som inte är så mycket ungar längre) kastrerade och steriliserade och således bar det av till veterinären. Barnen, som inte fick följa med men som visste att kattungarna skulle dit, var otroligt frågvisa och ville absolut veta vad kattungarna skulle göra där. Jag ville helst undvika att behöva förklara varför man vill skära i katter för att undvika att de ska göra fler små underbara kattungar, och därmed öppna Pandoras ask med barnafrågor om allt från hur kattungar blir till, till varför Poppy inte ska få bli mamma, alltmedan min käre make i kastrationsångest vägrar befatta sig med hela situationen.
Nä, jag kom på någonting så överjävligt smart att jag nästan förbluffade mig själv. Jag likställde kattungarnas besök hos veterinären med barnens besök på rådgivningen (motsvarande svenska BVC), och sa att veterinären skulle väga och mäta dem, och kolla så att katterna växte ordentligt och var duktiga katter.
Sen kom Poppy hem så här.
Ska vi säga som så, att barnen nog knappast kommer att följa med frivilligt till rådgivningen nästa gång.
Medusaeffekten
Ni vet när katterna plötsligt ser att ens hår är livsfarliga ormar och således med en imponerande uppsättning sylvassa klor utfällda landar någonstans i halsregionen för att befria en från det där hotfulla håret.
Varför katterna älskar barnen
Det finns en anledning till varför katterna tolererar barnens ibland omilda kärleksförklaringar: Matskålens storlek är inte vägledande när den ska fyllas på.
Vem kan motstå en rosa cabriolet?
Inte Poppy i allafall.
Dagens finska del 2
På kvällens danslektion försökte jag uppmuntra mina trötta dansare genom att förklara att om de bara orkade lite till skulle de snart få så starka och muskulösa rumpor att de kan knäcka nötter med dem under de snart stundande julhögtiderna. Redan här borde det har ringt varningsklockor. Ändå jag hör mig själv säga:
– Ja jouluna voitte vaikka avata pähkinöitä peffalla.
Det betyder (hoppas jag) ganska ordagrant: Och på julen kan ju öppna nötter med rumpan. Kopplingen i min hjärna mellan nötternas knäckande och våra rumpmuskler var synnerligen tydlig, men uttrycken på dansarnas bleka ansikten lät mig förstå att den kopplingen inte var lika självklar för alla. Jag är förvisso van vid just de där blickarna som säger att svenskar inte är riktigt som de ska och att min finska inte riktigt räckt till för vad jag hade tänkt säga. Ibland försöker jag förklara mig och gräver mig själv lite djupare ner i språkgropen (som den gången jag skulle ursäkta mig och säga att jag inte alls var kännissä (full) men istället spottar ur mig käynnissä (i funktion)), men den här gången var nog det kokta fläsket stekt, så att säga.
Lärdom 1: de enda skinkorna finnarna vill höra talas om vid julen är julskinkor.
Lärdom 2: i Finland finns ingen motsvarighet till svenskans uttryck ”knäcka nötter med skinkorna”.
PS: Kvällens inlägg har skrivits med hjälp av gammelkatten Katt (någon sa att Katt var ett töntigt namn och att djur måste tvåstaviga namn, så vi kallar honom Katten). Han var så koncentrerad att han glömde dra in tungan. Det händer gamla katter ibland.
Hit och dit och tillbaka igen 